fredag 13 februari 2009

Är det sanningen.....?

Samhällsdebatten tycks alltmer luta åt devisen tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik!
I dagens debatt vet man inte, kan man inte veta, vad som är sant.
Det ena politiska partiet efter det andra hävdar att de har rätt och anför fakta, ett tredje framför ytterligare statistiska uppgifter trots att egentligen bara ett av dom kan ha rätt!
Själv har jag börjat med devisen att jag visserligen aldrig ljuger men att jag å andra sidan heller aldrig säger sanningen!
Halvsanningen är vår tids statistik, ett exempel; i ett maratonlopp med endast två deltagare, den lokale löparen och världsmästaren vann naturligtvis världsmästaren, lokaltidningens kommentar var dock "hemmalöpare på andra plats i fantastiskt maratonlopp, världsmästaren näst sist", så kan man också uttrycka sig utan att ljuga!
I dagens samhälle är det dock helt andra saker som väcker uppmärksamhet, trafficking, hemlöshet, flyktingproblematiken samt ett svåråtkomligt bidragssystem. Jag läste häromdagen i Norrköpings Tidningar om en man som hade uppehållstillstånd men förlorat sin legitimation och inte kunde få någon ny, de regler som skulle tillåta detta trädde inte i kraft förrän i juli, ridå!
Den enda motvikten är egentligen de som har det oförskämt bra; det svenska kungahuset, Anders Borg och Göran Persson verkar det inte gå någon nöd på, de har nog inte något att klaga på. När Anders Borg säger att 2009 blir ett svart år så är det två saker han inte nämner nämligen att det dels inte gäller honom och dels att ordet svart i ekonomiskt språk faktiskt har två betydelser!

tisdag 3 februari 2009

Svag bris....!

I ett alltmer finanshärjat Europa blir vädret allt viktigare för många. När det är dåligt väder är alla sura och när det är bra väder är alla glada.
Om man antar att alla vore glada när det var dåligt väder kan man lätt få känslan av att de satt och myste framför TV-fåtöljen och bra vore väl det!
Sanningen att säga har vi roterat ännu ett varv kring solen och ett nytt år har sett sitt ljus, svårare än så är det nog egentligen inte.
Samma sorts resonemang hörde jag när jag var på högmässa i söndags då prästen talade om det onda i världen. När hon nämnde tsunamikatastrofen som något fruktansvärt vilken ytterst berodde på kontinentalplattornas rörelser då tror jag att hon hade själva lösningen på dilemmat. Vad hon i själva verket sade var att kontinentalplattorna hade orsakat tsunamin; att människor hade befunnit sig just där var ju i och för sig inget märkligt sådant har skett förr och är inget vare sig nytt fenomen eller särskilt märkligt. Vad som däremot är tydligt är att dagens människor lever i ett sådant överflöd att de tror att de är odödliga, där har vi det verkliga felslutet för att tala i logiska termer. Det är inte och har aldrig varit ovanligt att människor dör eller föds på denna jord, själva våra kroppar är ju formade i intimt samband med denna jord. Vad som däremot är ett faktum är att vi ofta lever i en falsk trygghet, en okunskap om att världen är densamma och inte förändras utan att det bara är vi som förändras.
En av mina favoritfilosofer uttrycker det så att "det som kirurgen ser när han opererar en patient finns inte inne i patienten utan i kirurgens eget huvud, det är tänkvärt!