onsdag 25 mars 2009

Harrisburg och Tjernobyl!

Det har gjorts en SCB-undersökning om svenskars hälsa i dagarna. Svenskarna mår bättre, sägs det och det är ju roligt. Trenden som jag sett den är dock att allt fler ungdomar mår dåligt därför att ingen bryr sig om dem och det stämmer ju också med SCB:s undersökning om ungdomars psykiska hälsa.
Att bry sig och att ha någon som bryr sig är viktigt för många människor och allra mest för ungdomar som ju är i en känslig ålder.
Trenden går dock åt andra hållet, känslokyla, raska grepp inom psykiatrin, sänkt eller obefintlig A-kassa, slarv från myndigheter, allt som gjort för att människor ska må dåligt.
Typexemplet som jag förstått det är en kvinna som inte orkar längre, blir deprimerad, söker vård och inte får någon hjälp. Detta är alltför vanligt i dagens samhälle men pekar egentligen på något större nämligen bristen på möjligheter!
Det är nämligen möjligheten att göra något, att påverka, som är grunden för all samhällsaktivitet.
Detta är intimt förknippat med möjligheten att starta och driva företag, vilket är en hörnsten i all liberalism. Möjligheterna finns men tyvärr är de låsta i ett krångligt regelverk och begränsade av korruption och kartellbildning. Kvar till gemene man finns det allmänna som många gånger är nedgånget och efter sin tid. Det är inte bara miljonprogrammet som är föråldrat, även våra kärnkraftverk från 1900-talet börjar nu bli för gamla. Tack vare den borgerliga regeringen kommer det dock finnas nya inom några år. Kärnkraftens avfall är farligt, det är viktigt med hållbara reaktorer. Den svenska regeringen är väl framme här och sköter sig bra. Tänk hur det gick i Harrisburg och Tjernobyl, det var inte kärnkraftverken som var farliga i sig utan att de inte ersattes med nya i tid. Lösningen på framtidens energiproblem är en balansgång mellan miljötänkande och forskning. Vad som dock är viktigast är att man håller anläggningarna i gott skick.
Varför det är så svårt att agera på motsvarande sätt beträffande det mänskliga materialet är ingen gåta utan uppenbarligen en klassfråga, oberoende av politisk majoritet. Vad som återstår för den vanliga människan är möjligheten till samhällsengagemang och det är en gåta varför så få inte minst i min egen generation engagerar sig i samhällsfrågor. Jag har funderat en del på detta under åren och jag tror helt enkelt att de blivit lurade av tron att samhället sköter sig självt!
"Vi blev lurade som barn", som en känd sångare sjunger!

fredag 13 mars 2009

Visst ljuger dom!

Den anmärkningsvärda löneförhöjningen till SE-Bankens chef har stuckit folk i ögonen och till och med statsminister Reinfeldt har tagit avstånd till dessa fantasisummor.
Men hur i hela friden kan den här sortens löner rättfärdigas när en vanlig sjukpensionär kan få klara sig på 6000 -7000 kronor i månaden?
Svaret är klassklyftor!
Egentligen, det här kommer jag förmodligen att få mycket skit för att jag säger, men egentligen så kvittar det för vanligt folk vilket politiskt block som styr därför att det uppfyller politikens syfte att bibehålla klassklyftorna enligt det klassiska förtryckets modell. Jag låter naturligtvis partisk när jag säger det, men den enda ideologi som förtjänar namnet är liberalismen helt enkelt för att de övriga bara är ute för att ta kål på den!
Det var liberalismen som startade hela kedjan av samhällsomvandligar på 1600-talet och som fortfarande är först med nya trender, helt enkelt därför att samhället i grunden är detsamma som det alltid varit. Vi liberaler kämpar för ett fritt samhälle och det är naturligtvis inte populärt i de konservativa kretsar som finns längs hela den politiska skalan.
"Liberalismen är ytterst farlig", sade en diktator någon gång på 1900-talet. Ja, naturligtvis men för vem, det är frågan?
Visst ljuger diktaturens kreatur, det har de alltid gjort. Vad värre är att folk aldrig får veta sanningen om vad som egentligen händer i maktens kulisser och framförallt bakom dem.
Syftet med samhället är naturligtvis något bra. Problemet är bara att dra gränsen för vad som får offras för att uppnå detta goda och det är där vi aldrig får reda på vad som är mål och medel. Sanningen är mycket enkel, tyvärr kommer den aldrig ut. Visst ljuger dom!

måndag 2 mars 2009

Under solen intet nytt....!

Nyheterna från press och övrig media handlar ofta om den alltmer akuta finanskrisen. För en kvart sedan uttalade sig någon talesman att det var den värsta krisen vi någonsin varit med om.
Uttalandet är intressant, jag läste om en kris i början av 1900-talet där man hade klarat livhanken för att man underhandlat med USA om mjölimport så folk kunde få bröd, det var kris det!
Istället framstår den nuvarande krisen alltmer som konstruerad för att tappa ut lite blod ur samhället. Kriserna i Jugoslavien var av samma slag och grundade sig på att folk hade det för bra enligt maktsfärens synsätt och den organiserade brottsligheten och politikerna iscensatte ett folkmord för att få kontroll över befolkningen igen. Inget nytt fenomen som synes!
Men hur går det med demokratin?
Ja det kan man sannerligen fråga sig. Vad som dock är tydligt är att allt handlar om tillgången på resurser och möjligheter, när de finns är det inget problem. Men även i det fallet så går utvecklingen i vågor, ett uppsving följs av ett bakslag, inget nytt där heller!
Vad som dock är tydligt är att 1940-talistgenerationen nu har trätt tillbaka och lämnat ett gapande hål bakom sig, George Bush var egentligen deras sista frontfigur.
Dagens 1960-talsgeneration är med några undantag väldigt okunnig om samhällsdebattens vikt och demokratins nödvändighet, man är van att få allt serverat och att kamraterna släpper fram en enligt svågerpolitikens förtecken med ett oerhört utanförskap för dem som inte har tillträde, någon idealism existerar inte i denna generation och det är oerhört synd!
Dels är detta en seger för socialismen som då framstår som det enda alternativet enligt regeln om den dolda hierarkin men även tyvärr också för egoismen.
Ytterst handlar dock generationsväxlingen om ett oerhört framsteg som har en baksida och det är just det vi får tillbaka nu!
Naturligtvis kommer det att vända till det bättre tids nog. Inget nytt således!