söndag 31 december 2017

Med en önskan om ett gott nytt år!

År 2017 kommer att gå till historien som ett av de mest omtumlande åren efter millennieskiftet. Kärnvapenhotet från Nordkorea, avslöjandena i Meetoo-kampanjen, svälten och katastroferna runt hela världen samt en ökning av hackerattackerna på internet som nästan slagit ut hela länder, det är en diger lista.
  Samtidigt är detta bara det vi fått reda på, säkert finns det miljontals människor som lidit i det tysta och inte blivit sedda eller hörda. Familjer med handikappade barn i Sverige som blivit av med sitt LSS-stöd med oöverskådliga konsekvenser. Anställda i branscher som inte anses intressanta för media, kanske även anställda inom media som tystats ned under kategorin "döda eller tystade röster hörs inte" samt inte minst alla offer för korruption och kriminalitet, trafficking, tiggeri och regelrätt prostitution.
  Man kan undra om någonting i världen någonsin har förändrats när man hör om allt detta. Fortfarande förföljs etniska grupper och minoriteter för sitt ursprung eller sin tro, människor diskrimineras på arbetsmarknaden trots att det finns lagar mot det. Människan tycks vara ett djur som alla andra när man ser allt detta. Var finns det objektiva synsättet, var finns toleransen, var finns medkänslan. Mitt i allt detta framstår en del karriärmänniskor som enfaldiga nog att tro att ingen ser deras övertramp. Medan människor långt nere på samhällsstegen får tigga av andra människor eller av myndigheter för att klara sin överlevnad och straffas hårt för det minsta misstag går de rika och mäktiga fria från allvarliga brott utan att nämnvärt skadas. Livet är sannerligen inte rättvist, särskilt inte i de länder där det finns statsstödd korruption och statligt organiserad kriminalitet. Frågan är om Sverige är mycket bättre än övriga Europa i fråga om mänskliga rättigheter, vår behandling av flyktingar är under all kritik, åtminstone i en del fall som uppmärksammats i media.
  Nutiden framstår som medeltiden i vissa avseenden, kanske kommer det liksom efter medeltiden en ljusare framtid, det är ingen tvekan om att utvecklingen går i vågor. När den moderna vetenskapen såg sitt ljus bemöttes den med motstånd och dödsdomar helt enkelt därför att den rubbade grundvalarna för det rådande samhället, när vetenskapen nu ställts till maktens förfogande framstår samhället ibland som än mer skrämmande. Vetenskapen kan användas både till utveckling och förtryck beroende på vem som använder den, den är som ett dubbeleggat svärd. Information och övervakning kan användas för både onda och goda syften, problemet är att tekniken tycks styra även användarnas moraliska omdöme vilket fått till följd att vi fått ett problem med en klyfta mellan moralisk och teknisk utveckling som på något sätt måste hanteras om vi inte vill riskera ett katastrofscenario, dagens kärnvapenarsenal är mera en fara än en trygghet för den mänskliga civilisationen.
  Slutsatsen blir att vi måste prata med varandra, människor och länder emellan och diskutera hur vi vill ha det. Inget samhälle är starkare än dess svagaste länk. Teknik och vetenskap kan vara både en fara och en välsignelse, vi får aldrig glömma det.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

onsdag 8 februari 2017

Civilisationens vägval?

Jag läser gång efter annan om cirkusen i USA. Den ena politiska skandalen efter den andra. Det är hårdare tag på gång inte bara där, i Ryssland diskuteras agans återinrättande enligt tidningarna. Vilken väg skall världen ta, blir det en återgång till medeltiden eller övergång till postkapitalismen, vad är skillnaden egentligen?
  Tydligen handlar alltmer om pengar på den amerikanska kontinenten, det har det väl i och för sig alltid gjort i meningen att man kan få allt bara man betalar. Skillnaden nu är mer det att man inte får något om man inte betalar, socialförsäkringssystemen kommer förmodligen att minskas till ett mininum. Man kan fråga vad det är för skillnad mellan detta och situationen i Ryssland där, enligt vissa källor kriminaliteten når ända upp på regeringsnivå till ett konstant förtryck av befolkningen.
  Som vanligt i politiken handlar det om rättigheter kontra makt, hur mycket frihet kan tillåtas och hur mycket makt kan tillåtas, det är frågan. Den ekonomiska liberalismens teori om den osynliga handen kan även tillämpas på politikens virrvarr, mekanismerna finns även där. Efter ett för hårt tryck från de styrande reser sig folket, det vet vi av erfarenhet. Problemet är dock mer komplicerat då människor i vissa länder inte vetat hur världen ser ut. Den arabiska våren startades delvis för att befolkningen via dator och mobil kunde se hur mycket högre standard det var i västerlandet och insåg först då att de levde i ett medeltida samhällsskick.
  Komplikationerna inom politiken är dock större än så, det visar sig att vi i västerlandet trots våra arbetsmarknadsavtal och socialförsäkringssystem har enorma fallgropar i samhället. En del människor faller mellan stolarna i systemen, en del nekas bidrag de har rätt till och arbetstagare tvingas acceptera försämringar på arbetsplatsen därför att de är beroende av arbetsgivarnas godtycke. Det här är skrämmande och en del av den nya rovdriften av människor som uppstått i spåren av globaliseringen.
  Det säger sig självt att det inte bara är nackdelar med globaliseringen, fördelarna är givetvis större. Samtidigt som fördelarna ökar stiger naturligtvis möjligheterna till nackdelar och missbruk av möjligheterna. Det här är en delvis blind fläck i världen idag, både folket och delvis makthavarna känner en hjälplöshet i situationen som uppstått. Här expanderar de kriminella nätverken och exploatörerna.
  Sanningen om kriminaliteten är dock dubbel, å ena sidan beror den på respektlöshet och sociala problem men å andra sidan har den en ekonomisk orsak. Genom att ge människor ett anständigt liv förebygger man faktiskt kriminalitet. Tyvärr finns inte denna åtgärd på makthavarnas agenda av flera orsaker. Det är sedan länge känt att rika länder bränner sitt överskott av spannmål för att inte rubba världsmarknadspriserna, att företag klipper sönder nya kläder för att ingen ska kunna använda dem samt att bistånd försvinner i händerna på korrupta politiker, det här vet vi sedan gammalt.
  Möjligheten att förbättra samhället finns dock genom att vi samarbetar för att göra samhället bättre. Vem har sagt att det bara är brottsligheten och politiken som kan organiseras, även vanliga människor kan organisera sig. Det skulle göra skillnad om folk kunde inse värdet av samhällsarbete, att göra skillnad genom att jobba för det gemensamma istället för att vara offer för förtrycket. På så sätt skulle varken den ena eller andra politiska ytterligheten kunna styra våra liv, däremot skulle en kompromiss bli möjlig.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!