Att lyfta människorna!

 USA har det senaste seklet varit ett föregångsland inom politik och näringsliv för hela världen. När det ser ut som det gör i världen just nu kan jag inte annat än bli lite nostalgisk. I början av 1960-talet var världen naturligtvis bättre än under depressionen och krigsåren, utmaningar fanns naturligtvis ändå. Men att då som John F Kennedy samla ett helt folk i rymdkapplöpningen var ändå ett genidrag.

Vi ska till månen, sade presidenten, och hela folket samlades kring honom. Finalen blev fantastisk, månlandningen och returresan blev en succé, tråkigt nog fick presidenten inte se den men han hade startat något otroligt. Demagoger har det alltid funnits, alla dock inte av i längden positivt slag. Under en lektion i retorik för många år sedan fick jag se exempel på tre retoriker; Winston Churhill, Adolf Hitler och Göran Persson, det slående var deras förmåga att samla massorna för det de ville uppnå.

Den amerikanske psykologen Wayne W Dyer gjorde en liknande bedrift med sina böcker och fick många människor att bryta dåliga vanor och satsa på sig själva. Just nu är det dock ganska lamt med engagerade demagoger av demokratiskt slag i världen. Istället är det de nationalistiska och kriminella demagogerna som drar folk, varför är det så? 

En förklaring är naturligtvis den stora omvandlingen och globaliseringen av världen och oförmågan att hantera följderna av denna, det har blivit kaos i världen. Som demokrat är det ingen som vill tvinga folk att följa leden vilket de odemokratiska krafterna istället gärna gör. Med frihet följer ansvar. Världen blir alltmer komplicerad och oreglerad på både gott och ont, på sikt kommer det förmodligen att stabilisera sig men de senaste 20 åren har utvecklingen utan tvekan gått i raketfart.

Vi har aldrig haft så många möjligheter som vi har nu men vad gör vi av dom? Det har väl aldrig varit svårare för folk att bestämma sig vad de vill syssla med och vad de vill engagera sig för. Här skulle ett mål vara ett sätt att lyfta sig själv i håret, något att sikta mot, en framtid att se fram emot. Det senaste i den vägen som dykt upp är åter rymden, att nå planeten Mars, gruvdrift på meteoriter och fynd av främmande liv, allt mycket spännande.

Istället för att bli inspirerade mår många människor dock allt sämre, istället för ett yttre konkret mål får de gå i Kognitiv beteende terapi (KBT), detta har blivit konsekvensen av den alltmer komplicerade globaliseringen, här måste det till en mer pragmatisk inriktning på politiken. Folk måste kunna känna att de kan påverka sin vardag, det duger inte med att tro att samhället ska besluta åt dem. Ett sätt att komma dit är att motivera fler till samhällsarbete och föreningsliv, endast så kan vi värna demokratin.

Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Tuffa tider - en utmaning för demokratin!

Ännu ett år med pandemi har börjat; fler arbetslösa, fler som mår dåligt, anmälningar om våld ökar, en ökning av den organiserade brottsligheten. Samtidigt har vi en hårt belastad demokrati med en mängd brister i välfärden, det ser illa ut!

Faran för demokratin är uppenbar; myndigheternas åtgärder kan bli hårda när folk är utsatta, när det inte finns utrymme för fria åsikter är demokratin i fara. Vi ser i en mängd länder hur folk förtrycks, oliktänkande fängslas och toleransen från myndigheterna blir allt mindre.

Samtidigt är detta bara toppen på isberget, hur många fler fall finns som vi inte känner till? Krisen har fått till följd att myndigheternas metoder blir allt hårdare. Utomlands verkar krisen ännu värre. I Ryssland sker stora demonstrationer och även i Myanmar har myndigheterna fängslat ledande politiker.

Termen anarki används alltmer om det svenska samhället; att det är ett ledarlöst samhälle är omtalat sedan länge. Ordet skräckvälde har också använts. Den psykiska ohälsan är ett alltmer ökande fenomen, frågan är hur länge en dylik utveckling kan pågå.

Drömmen om det goda samhället tycks ha blivit en mardröm, det enda positiva verkar vara att dagarna börjar bli ljusare och längre. Orsakerna till den här utvecklingen är förmodligen flera samtidigt som det är en återkommande cykel i det politiska livet.

Ökande globalisering, tilltagande cyberhot, organiserad brottslighet med olika fenomen som parallellsamhällen och kriminell företagsamhet är naturligtvis några av orsakerna förutom själva den utlösande faktorn - coronaepidemin.

Det intressanta i hela krisen är att den började långt innan coronaepidemin med en allmän nedgång av välfärden i stora delar av världen, en allmän oro samt viss förvirring över vad som höll på att hända. Många teorier har framkommit om vad som egentligen pågår.

Vissa hävdar att Kina försöker ta över världen, andra säger att det är Ryssland. Pandemin har i dessa sammanhang från vissa håll beskrivits som biologisk krigföring. Det största problemet verkar dock vara att demokratin fått vika för krisen och i vissa länder finns ingen demokrati.

Vi får trots dessa utmaningar inte ge upp drömmen om ett bättre samhälle. Pandemin har haft den funktionen att den visat bristerna i samhället och fungerat som en väckarklocka. Fler skandaler kommer naturligtvis att framkomma, det är inte över på långa vägar.

Kanske kan allt detta få människor att inse vikten av att engagera sig i samhällsarbete, att ta ansvar för vår gemensamma framtid. Vi kan inte skylla ifrån oss, hur framtiden kommer att blir beror på oss och vad vi kan förmedla till nästa generation.

Nu är det dock dags för en kopp kaffe!