tisdag 22 maj 2018

Det moderna utanförskapet ökar!

Historiskt sett har det alltid funnits ett tydligt utanförskap. Det moderna utanförskapet är mera diffust även om det är en brutal verklighet för många. Samhället är på många sätt mycket hårdare i dag än det var för hundra år sedan även om det är mera otydligt. I början av 1900-talet var Sverige faktiskt ett av Europas fattigaste länder. Att senare tiders EU-migranter upplevdes som mycket upprörande berodde enligt någon artikelförfattare på att det var mindre än 100 år sedan Sverige hade inhemska tiggare som satt överallt, det var helt enkelt en obehaglig påminnelse.
  I dagsläget påstås det i media att arbetslösheten minskar och det kanske stämmer. Utanförskapet minskar dock inte, man kan leva i utanförskap även om statistiken säger något annat. Att komma med i samhällsgemenskapen är inte alla förunnat. Det finns många historier och öden i detta. Alltifrån finansmannen som går i konkurs och hamnar hos socialförvaltningen till den gifta kvinnan som efter skilsmässan står hemlös med tre barn på gatan.
  Den psykiska ohälsan är också en utmaning, mängder av ungdomar mår dåligt idag utan att få någon adekvat hjälp. Det som erbjuds är oftast medicin och sjukhusvård, någon egentlig utveckling handlar det inte om och efter avslutad behandling är ungdomarna ofta tillbaka på ruta ett. Man kan förstås se den ökande psykiska ohälsan endast som en kvantitativ ökning på grund av en ökad befolkning men samtidigt tyder den på ett allvarligare problem som har att göra med Sveriges industriella historia.
  Den industriella eran hade ett snabbt förlopp i Sverige. Jag tror att det var och är helt rätt att satsa på teknisk utveckling, vårt välstånd bygger väldigt mycket på detta men samtidigt måste man värna den svenska kulturen annars hinner inte folk med. Det blir en klyfta mellan det gamla och det nya Sverige, en klyfta som Sverige liksom många andra länder inte kan skyla över och där går klassgränsen.
  Intresset för gammal kultur har därför helt naturligt ökat och nästan fått formen av terapi; böckerna om Hästmannen, Kokvinnorna och De egendomliga skildrar liv i utanförskap samtidigt som de ger människor väldigt mycket inspiration. Vi behöver inspiration, vägar till utveckling och framförallt möjligheter. Mycket av detta finns i dag inom föreningslivet; genom samarbete och gemenskap finner man styrka. Studieförbund, intresseföreningar, idrottsklubbar och även kyrklig gemenskap är samlingsplatser som tycks ha glömts bort, samtidigt som det är där mycket av möjligheterna för utveckling finns.
  Samhället ser dock helt annorlunda ut nuförtiden än bara för 20 år sedan, internet och nya företagskoncept har revolutionerat samhället. Vad som är intressant i detta förutom den historiska aspekten är vilka verksamheter som fortfarande hävdar sig i den allt hårdare konkurrensen. Hur länge kommer till exempel politiken att vara det forum som styr vårt samhälle? Redan på 1980-talet börjades diskussionen om teknokrati som svar på demokrati.
  Ser man bakom dimridåerna så finns det dock inget nytt under solen, utvecklingen tar sig bara nya uttryck. Det svåra är att skilja på bra och dåligt när valmöjligheterna blir alltfler och när en människa behöver allt längre ungdomstid för att axla den vuxna rollen. Det är med största sannolikhet detta i kombination med ett allt sämre skolväsende som är orsaken till ungdomarnas dilemma samtidigt som korruptionen lyser igenom politiken.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!