tisdag 26 februari 2013

Är folkhemmet raserat?

Efter en synnerligen seg vinter med mycket snö, höst- och vinterdeprimerade människor samt allmänt elände börjar nu solen lysa på Sverige.
  När solen och sommaren kommer glömmer man lätt det elände som varit under vintermånaderna med tågstopp, halkolyckor samt ihjälfrysningar. Det konstiga är att det tycks som om det är nya fenomen. Frågan som genast kommer är om det var likadant förr eller om det bara inte pratades om det på den tiden.
  En sak är dock säker och det är att folk hade mer tid för varandra förr, samhället var inte så opersonligt då. De ökade tekniska landvinningarna verkar ha gjort hela samhället till ett stort maskineri där man glömt bort människan i det hela. Matematiken och ingenjörskonsten har en förkärlek för räta linjer och logiska konstruktioner men går dessa verkligen att tillämpa på människor? Vi som ser familjer växa fram förstår ju att 1 + 1=3 och att de matematiska formlerna inte på samma sätt går att tillämpa på den mänskliga familjen utan att det krävs en djupare logik för att förstå denna.
  Internationaliseringen har tilltagit, det importeras och exporteras via internet, inte bara maskiner och sprit utan även människor och djur hur märkligt det än kan låta. En följd av detta har blivit att Stockholmpolisen går och letar efter flyktingar på T-banan trots att det är olagligt, för vad ska dom göra?
  Utvecklingen går allt snabbare och endast de som styr den hänger med på allvar. I Norrköping brann kommunens IT-server varpå 1500 människor blev utan försörjningsstöd på måndagen, vad händer med dessa människor om de inte får sina pengar i tid? Det kan hända fler IT-haverier, vem minns inte när Nordeas datorer brakade samman för några år sedan, då var det ett ramaskri, den nya tekniken är sårbar!
  Socialdemokraterna hävdar att Alliansen är trött och inte har kontroll på situationen i landet med 400 000 arbetslösa och det trots att Sverige går med rejäl vinst enligt finansminister Anders Borg. Skolan har kollapsat och ingen vill bli lärare efter Göran Perssons skolreform. Samme Persson hävdade att han avskydde klassamhället men köpte en jättelik gård och är nu ordförande för Sveaskog, han är inte buskablyg den gode Persson...!
  I själva verket blir det alltmer uppenbart att moderaterna och socialdemokraterna bollar väljarna mellan sig för att bibehålla den gamla vanliga samhällsordningen. Endast mittenpartierna för en aktiv politik medan blocken endast bibehåller gamla fördomar.
  Baksidan av detta gigantiska välfärdsbygge blir alltmera skrämmande, finns det något folkhem kvar i Sverige?
  Fråga dom som var med när socialsekreterarna blev angripna med yxa, fråga barnfamiljerna som inte har råd med medicin och glasögon till sina barn, fråga de pensionärer som går och samlar burkar för att dryga ut sina låga inkomst, fråga Fas 3-jobbarna som tvingas till förnedrande behandling för att få pengar till hyra och mat till barnen, det finns hur många exempel som helst.
  Samtidigt börjar en tanke gro, kanske har det aldrig funnits något folkhem för alla utan bara för en del accepterade grupper. Steriliseringar, lobotomeringar, vanvård och övergrepp under barndomen, vilka kommit i dagen som en del av Sveriges samhälle tyder ju på detta.
  Samtidigt finns naturligtvis grupper i samhället som levt i lyx och inte saknat något, inkomster på hundratusentals kronor i månaden, solsemestrar, lyxiga sommarställen, båtar, de bästa rekommendationer, jättelika fester samt välartade barn och barnbarn, allt detta är ju ett slags ideal även för den som går och stämplar sin A-kassa, lever på nudlar och potatis samt dricker kranvatten till varje måltid.
  Ett sätt att påverka samhället är att engagera sig i samhällsarbete. Det sägs att många som blir arbetslösa och i utanförskap tappar tron på samhället eller söker sig till odemokratiska grupper och det är här de behöver få inspiration till ett samhällsengagemang som på sikt kan leda till verklig vinst för både individ och samhälle, alla behövs, ingen undantagen. Kan han så kan jag, sade ofta den legendariske ishockeyspelaren Sven Tumba och visst är det så!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!