Ännu ett år med pandemi har börjat; fler arbetslösa, fler som mår dåligt, anmälningar om våld ökar, en ökning av den organiserade brottsligheten. Samtidigt har vi en hårt belastad demokrati med en mängd brister i välfärden, det ser illa ut!
Faran för demokratin är uppenbar; myndigheternas åtgärder kan bli hårda när folk är utsatta, när det inte finns utrymme för fria åsikter är demokratin i fara. Vi ser i en mängd länder hur folk förtrycks, oliktänkande fängslas och toleransen från myndigheterna blir allt mindre.
Samtidigt är detta bara toppen på isberget, hur många fler fall finns som vi inte känner till? Krisen har fått till följd att myndigheternas metoder blir allt hårdare. Utomlands verkar krisen ännu värre. I Ryssland sker stora demonstrationer och även i Myanmar har myndigheterna fängslat ledande politiker.
Termen anarki används alltmer om det svenska samhället; att det är ett ledarlöst samhälle är omtalat sedan länge. Ordet skräckvälde har också använts. Den psykiska ohälsan är ett alltmer ökande fenomen, frågan är hur länge en dylik utveckling kan pågå.
Drömmen om det goda samhället tycks ha blivit en mardröm, det enda positiva verkar vara att dagarna börjar bli ljusare och längre. Orsakerna till den här utvecklingen är förmodligen flera samtidigt som det är en återkommande cykel i det politiska livet.
Ökande globalisering, tilltagande cyberhot, organiserad brottslighet med olika fenomen som parallellsamhällen och kriminell företagsamhet är naturligtvis några av orsakerna förutom själva den utlösande faktorn - coronaepidemin.
Det intressanta i hela krisen är att den började långt innan coronaepidemin med en allmän nedgång av välfärden i stora delar av världen, en allmän oro samt viss förvirring över vad som höll på att hända. Många teorier har framkommit om vad som egentligen pågår.
Vissa hävdar att Kina försöker ta över världen, andra säger att det är Ryssland. Pandemin har i dessa sammanhang från vissa håll beskrivits som biologisk krigföring. Det största problemet verkar dock vara att demokratin fått vika för krisen och i vissa länder finns ingen demokrati.
Vi får trots dessa utmaningar inte ge upp drömmen om ett bättre samhälle. Pandemin har haft den funktionen att den visat bristerna i samhället och fungerat som en väckarklocka. Fler skandaler kommer naturligtvis att framkomma, det är inte över på långa vägar.
Kanske kan allt detta få människor att inse vikten av att engagera sig i samhällsarbete, att ta ansvar för vår gemensamma framtid. Vi kan inte skylla ifrån oss, hur framtiden kommer att blir beror på oss och vad vi kan förmedla till nästa generation.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
