Om man skulle sammanfatta dagens Sverige så är dödsångest en bra diagnos. Efter finanskris, depression, Covid-19 och kriget i Ukraina är folk skräckslagna. Var och varannan svensk oroar sig för den kommande vintern med höjda elpriser och inflation, det är ett under att inte revolution brutit ut.
Det började med en nedgång i världsekonomin 2017-2019 och sedan när det var som mörkast kom rapporter om Coronaviruset, vilket sedan blev till larmrapporter och pandemi. Efter detta inträdde en uppgiven depression bland Europas befolkning och efter detta, mitt i allt elände bröt Ukrainakriget ut.
Man kan dock konstatera att det är de yttre förhållandena som har fått människor att må dåligt och även i de fall de redan gjort det ytterligare spätt på den psykiska ohälsan. Det enda undantaget tycktes vara en del av psykiatrins patienter som hade mått bättre för att de fått ett verkligt hot på agendan.
Vad man inte får bortse från är att vi har haft en massa år av högkonjunktur och strålande tider och att bakslaget förr eller senare måste komma, det är min poäng. Sedan behöver det inte innebära en ny medeltid eller Västerlandets undergång a´la Oswald Spengler.
Nationalismens frammarsch är ännu en källa till oro för många. Tecknen på aktivitet har dock funnits sedan 1970-talet och blommat upp under senare år, i vissa fall med nazistiska förtecken. Det är heller inget att förvånas över då de etablerade partierna stagnerat och inte tagit folks problem på allvar.
Myndighets- och företagssverige kan även vara ett praktexempel på maktmissbruk, ett paradexempel är när folk ringer till bostadsbolaget och klagar på att det är kallt i lägenheten och bolaget svarar att det kan upplevas som kallt, ridå!
Den nuvarande problemställningen handlar om elpriserna och inflationen; hur kommer vintern 2022-2023 bli, med höga elpriser och allt mindre pengar. I England framställs problemet som "eat or heat", samtidigt förbereder toryregimen skattesänkningar för de rikaste!
De hårda tiderna och folks oro märks till och med i media där det ständigt pratas om neddragningar och psykisk ohälsa. Politiken framstår alltmer som ett redskap för etablissemanget för att kontrollera och hålla folk på mattan, klassklyftorna har växt på senare år.
Företeelser som att folk rotar i soptunnor eller går till Stadsmissionen för att få mat blir allt vanligare, sammantaget skulle man kunna säga att det är dåliga tider. Inte alla har det dåligt dock, de rika blir allt rikare och antalet gäster på Operakällaren som beställer in gåsleverpastej, ostron och champagne har endast minskat på grund av coronapandemin.
Ett samhälle är dock aldrig starkare än dess svagaste länk. När finansvalparna på börsen knarkat ner sig på kokain blir det andra som får ta ansvaret, därför behövs det folkrörelser och ideellt arbetande människor som gör skillnad och håller samhällsarbetet uppe.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
