tag:blogger.com,1999:blog-75575854577959959632024-02-20T03:10:11.956-08:00Björn BörjesonJag är en tänkande människa född 1967.Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.comBlogger89125tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-32336633241417927452023-12-08T06:42:00.000-08:002023-12-08T06:42:17.937-08:00En ny medeltid?<p> Det fanns för många år sedan en diskussion om huruvida vi efter höjdpunkten på den moderna civilisationen skulle gå in i en ny medeltid. I sin bok från 1974 "Att vilja gå vidare" avfärdar Olof Palme denna idé och menar att vi istället kommer att utvecklas vidare.</p><p> Tanken är dock inte helt främmande med tanke på vad som hände vid den antika civilisationens höjdpunkt, några århundraden senare inträdde den "mörka" medeltiden. Diskussionen kommer här in på ett annat spår nämligen vad som är civilisation. I det antika Rom tog barbarerna över efter Romarrikets fall. I vår tid ser vi en mängd länder med demokratiska brister som attackerar västvärlden. Att säga att de är barbarer kanske är att gå för långt men jämförelsen är inte omöjlig.</p><p> Samtidigt har vi likartade tendenser inom vårt eget samhälle. Kriminella klaner och parallellsamhällen som äter sig in i samhällskroppen, hur kommer detta att sluta? Redan på 1960-talet varnade debattörer för att utestänga u-länderna från välståndet med en varning för vad detta utanförskap skulle komma att resultera i. Samma sak måste rimligtvis gälla utanförskap i det egna landet.</p><p> Det finns även en ny term i samhällsdebatten som heter prekariatet, vilket innebär vår tids trasproletariat, de människor som lever under osäkra förhållanden och har svårt att försörja sig själva. En annan grupp är funktionsnedsatta med sjukersättning som de inte klarar sig på och fattigpensionärer; alla dessa är en del av utanförskapet.</p><p> När vi sedan kommer längre ned på skalan har vi i botten offren för trafficking, hemlösa och flyktingar utan uppehållstillstånd som tvingas leva på människor välvilja eller tvingas jobba gratis för att inte bli angivna för myndigheterna. Vi har här ett helt område för undersökning. Stadsmissionens fattigdoms- och hemlöshetsrapport har en del statistik om detta men mycket är ofullständiga siffror, vi vet till exempel inte hur många människor som lever gömda eller på flykt i Sverige.</p><p> Under dylika förhållanden är det inte konstigt att folk tyr sig till termer av hårdare tag i politiken. Men är det verkligen rätt sätt att angripa problemet? Nyligen lade Liberalerna fram ett förslag om att göra en lista på utanförskapsområden i Sverige, det behövs verkligen. Men vad som behövs mer är att föra en politik som inte utesluter människor. I en intervju beskriver en ung invandrare att han saknar hopp och att ingen bryr sig om vad som händer honom och att han inte kan komma framåt åt något sätt. När det uttalat föreligger sådana förhållanden i Sverige är det inte förvånande att det uppstår parallellsamhällen med förankring i just dessa utanförskapsområden.</p><p> Vad gör då politikerna? "Vi såg det inte komma", är ett vanligt uttryck även om det är förvånande att de kan ha missat det som alla övriga svenskar insett sedan 1970-talet. En naiv invandrings- och integrationspolitik som resulterat i motsättningar mellan ursprungsbefolkning och invandrande folk gör att man undrar om de styrande har en aning om vad som händer i landet. Politiken har utan tvekan behov av att förankras närmare människorna.</p><p> Och det är här samhällsengagemanget kommer in. Vi ska vara tacksamma att så många nya svenskar engagerat sig i politiken, invandrarna har tillfört den svenska politiken en helt ny dimension. Samtidigt behövs det att flera människor tar sig ur sina karriärer och engagerar sig i samhällsarbete. Min egen generation är ganska osynlig här och jag vet varför. När jag växte upp så fick vi lära oss att alla människor hade samma rättigheter och skyldigheter och att ingen behövde hjälpa den andre utan att allt var ordnat av samhället. Detta gjorde att ingen behövde eller ville sticka ut ur mängden utan allt gick ut på att tänka på sig själv.</p><p> Inget kunde vara felaktigare. Vi blev lurade av välfärden. Först i vuxen ålder kan vi inse att samhället aldrig varit som vi fick lära oss. Förhoppningsvis är det fler som blir klokare med åren.</p><p>Nu är det dock dags för en kopp kaffe! </p><p> </p>Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-74876576346054739472023-08-07T06:42:00.000-07:002023-08-07T06:42:34.818-07:00Queen Elizabeth II<p>Tidens gång tar tid men efter att tag märker man att man börjar bli till åren.</p><p>För mig insåg jag det när Drottning Elizabeth II av Storbritannien gick bort häromåret.</p><p>Elizabeth som tillträdde under Winston Churchills regeringstid satt över 60 år på tronen och måste haft ett fantastiskt perspektiv på världens händelser. Detta är levande modern historia! Hon var utan tvekan en länk till historien, vilket man inte fullt förstår med tanke på hennes moderna uppträdande. Hon hade stil och elegans.</p><p>Jag brukar ofta tänka på tiden när Margaret Thatcher var premiärminister i England och Elizabeth då drottning som en storhetstid för England. Jag var bara 14 år då jag var på språkresa till England med EF men blev imponerad av det England jag såg, det var verkligen ett imperium.</p><p>Just sommaren 1981 kom den kända James Bondfilmen "For your eyes only" och vi som deltog i språkresan fick se den på engelsk biograf i London och jag minns att rökning fortfarande var tillåtet på biograferna då, en äldre man satt framför oss och rökte pipa med engelsk tobak.</p><p>Senare tiders engelska pressuppbåd har förföljt den engelska kungafamiljen och gjort sådant löje av den att även den mest rojalistiska person måste skratta, det finns en hel del grova historier om Charles och Camilla också.</p><p>Kulmen nåddes tydligen 1992 som drottningen kallade "annus horribilis". Med tanke på allt som hände måste man dock utgå från att drottningen hade en god portion humor.</p><p>På senare år tilltog hennes popularitet och sekvensen med Daniel Craig som James Bond och henne inför OS i London 2012 var uppenbarligen ett tecken på detta, med fallskärmshopp från helikopter!</p><p>Tidsaspekten ligger kvar när jag minns min faster som var au-pair i Oxford 1956, mer än ett decennium innan jag själv föddes, då hade Elizabeth redan regerat i tre år, nu är jag femtiosex. Min faster hade kvar tallrikar med drottningens monogram långt in på 2010-talet.</p><p>Fantastiskt är också att drottningen fick utnämna Englands andra kvinnliga premiärminister kort före sin död 96 år gammal, man kan tänka sig vad Elizabeth hade kunnat berätta. Vissa människor tycker inte om kungahus av politiska skäl, det kommer i vågor, det går dock inte att bortse från att de är förmedlare av kultur och historia bland mycket annat.</p><p>När jag läser om Elizabeths liv blir jag fascinerad av alla historier som hon måste ha varit med om och delaktig i, andra världskriget inte att förglömma. Det är en epok som har gått i graven med henne, Rule Britannia!</p><p>Nu är det dock dags för en kopp kaffe!</p><p><br /></p>Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-7638916167649907272022-10-05T08:16:00.007-07:002022-10-05T08:23:12.316-07:00Är det någon som är förvånad?<p>Om man skulle sammanfatta dagens Sverige så är dödsångest en bra diagnos. Efter finanskris, depression, Covid-19 och kriget i Ukraina är folk skräckslagna. Var och varannan svensk oroar sig för den kommande vintern med höjda elpriser och inflation, det är ett under att inte revolution brutit ut. </p><p> Det började med en nedgång i världsekonomin 2017-2019 och sedan när det var som mörkast kom rapporter om Coronaviruset, vilket sedan blev till larmrapporter och pandemi. Efter detta inträdde en uppgiven depression bland Europas befolkning och efter detta, mitt i allt elände bröt Ukrainakriget ut.</p><p> Man kan dock konstatera att det är de yttre förhållandena som har fått människor att må dåligt och även i de fall de redan gjort det ytterligare spätt på den psykiska ohälsan. Det enda undantaget tycktes vara en del av psykiatrins patienter som hade mått bättre för att de fått ett verkligt hot på agendan.</p><p> Vad man inte får bortse från är att vi har haft en massa år av högkonjunktur och strålande tider och att bakslaget förr eller senare måste komma, det är min poäng. Sedan behöver det inte innebära en ny medeltid eller Västerlandets undergång a´la Oswald Spengler.</p><p> Nationalismens frammarsch är ännu en källa till oro för många. Tecknen på aktivitet har dock funnits sedan 1970-talet och blommat upp under senare år, i vissa fall med nazistiska förtecken. Det är heller inget att förvånas över då de etablerade partierna stagnerat och inte tagit folks problem på allvar.</p><p> Myndighets- och företagssverige kan även vara ett praktexempel på maktmissbruk, ett paradexempel är när folk ringer till bostadsbolaget och klagar på att det är kallt i lägenheten och bolaget svarar att det kan upplevas som kallt, ridå!</p><p> Den nuvarande problemställningen handlar om elpriserna och inflationen; hur kommer vintern 2022-2023 bli, med höga elpriser och allt mindre pengar. I England framställs problemet som "eat or heat", samtidigt förbereder toryregimen skattesänkningar för de rikaste!</p><p>De hårda tiderna och folks oro märks till och med i media där det ständigt pratas om neddragningar och psykisk ohälsa. Politiken framstår alltmer som ett redskap för etablissemanget för att kontrollera och hålla folk på mattan, klassklyftorna har växt på senare år.</p><p> Företeelser som att folk rotar i soptunnor eller går till Stadsmissionen för att få mat blir allt vanligare, sammantaget skulle man kunna säga att det är dåliga tider. Inte alla har det dåligt dock, de rika blir allt rikare och antalet gäster på Operakällaren som beställer in gåsleverpastej, ostron och champagne har endast minskat på grund av coronapandemin.</p><p>Ett samhälle är dock aldrig starkare än dess svagaste länk. När finansvalparna på börsen knarkat ner sig på kokain blir det andra som får ta ansvaret, därför behövs det folkrörelser och ideellt arbetande människor som gör skillnad och håller samhällsarbetet uppe.</p><p>Nu är det dock dags för en kopp kaffe!</p><p><br /></p><p><br /></p>Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-48710687920011740422021-11-09T08:01:00.001-08:002021-11-09T08:01:48.344-08:00Att lyfta människorna!<p> USA har det senaste seklet varit ett föregångsland inom politik och näringsliv för hela världen. När det ser ut som det gör i världen just nu kan jag inte annat än bli lite nostalgisk. I början av 1960-talet var världen naturligtvis bättre än under depressionen och krigsåren, utmaningar fanns naturligtvis ändå. Men att då som John F Kennedy samla ett helt folk i rymdkapplöpningen var ändå ett genidrag.</p><p>Vi ska till månen, sade presidenten, och hela folket samlades kring honom. Finalen blev fantastisk, månlandningen och returresan blev en succé, tråkigt nog fick presidenten inte se den men han hade startat något otroligt. Demagoger har det alltid funnits, alla dock inte av i längden positivt slag. Under en lektion i retorik för många år sedan fick jag se exempel på tre retoriker; Winston Churhill, Adolf Hitler och Göran Persson, det slående var deras förmåga att samla massorna för det de ville uppnå.</p><p>Den amerikanske psykologen Wayne W Dyer gjorde en liknande bedrift med sina böcker och fick många människor att bryta dåliga vanor och satsa på sig själva. Just nu är det dock ganska lamt med engagerade demagoger av demokratiskt slag i världen. Istället är det de nationalistiska och kriminella demagogerna som drar folk, varför är det så? </p><p>En förklaring är naturligtvis den stora omvandlingen och globaliseringen av världen och oförmågan att hantera följderna av denna, det har blivit kaos i världen. Som demokrat är det ingen som vill tvinga folk att följa leden vilket de odemokratiska krafterna istället gärna gör. Med frihet följer ansvar. Världen blir alltmer komplicerad och oreglerad på både gott och ont, på sikt kommer det förmodligen att stabilisera sig men de senaste 20 åren har utvecklingen utan tvekan gått i raketfart.</p><p>Vi har aldrig haft så många möjligheter som vi har nu men vad gör vi av dom? Det har väl aldrig varit svårare för folk att bestämma sig vad de vill syssla med och vad de vill engagera sig för. Här skulle ett mål vara ett sätt att lyfta sig själv i håret, något att sikta mot, en framtid att se fram emot. Det senaste i den vägen som dykt upp är åter rymden, att nå planeten Mars, gruvdrift på meteoriter och fynd av främmande liv, allt mycket spännande.</p><p>Istället för att bli inspirerade mår många människor dock allt sämre, istället för ett yttre konkret mål får de gå i Kognitiv beteende terapi (KBT), detta har blivit konsekvensen av den alltmer komplicerade globaliseringen, här måste det till en mer pragmatisk inriktning på politiken. Folk måste kunna känna att de kan påverka sin vardag, det duger inte med att tro att samhället ska besluta åt dem. Ett sätt att komma dit är att motivera fler till samhällsarbete och föreningsliv, endast så kan vi värna demokratin.</p><p>Nu är det dock dags för en kopp kaffe!</p><p><br /></p><p><br /></p>Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-44038721113657896702021-02-16T06:19:00.000-08:002021-02-16T06:19:12.244-08:00Tuffa tider - en utmaning för demokratin!<p>Ännu ett år med pandemi har börjat; fler arbetslösa, fler som mår dåligt, anmälningar om våld ökar, en ökning av den organiserade brottsligheten. Samtidigt har vi en hårt belastad demokrati med en mängd brister i välfärden, det ser illa ut!</p><p>Faran för demokratin är uppenbar; myndigheternas åtgärder kan bli hårda när folk är utsatta, när det inte finns utrymme för fria åsikter är demokratin i fara. Vi ser i en mängd länder hur folk förtrycks, oliktänkande fängslas och toleransen från myndigheterna blir allt mindre.</p><p>Samtidigt är detta bara toppen på isberget, hur många fler fall finns som vi inte känner till? Krisen har fått till följd att myndigheternas metoder blir allt hårdare. Utomlands verkar krisen ännu värre. I Ryssland sker stora demonstrationer och även i Myanmar har myndigheterna fängslat ledande politiker.</p><p>Termen anarki används alltmer om det svenska samhället; att det är ett ledarlöst samhälle är omtalat sedan länge. Ordet skräckvälde har också använts. Den psykiska ohälsan är ett alltmer ökande fenomen, frågan är hur länge en dylik utveckling kan pågå.</p><p>Drömmen om det goda samhället tycks ha blivit en mardröm, det enda positiva verkar vara att dagarna börjar bli ljusare och längre. Orsakerna till den här utvecklingen är förmodligen flera samtidigt som det är en återkommande cykel i det politiska livet.</p><p>Ökande globalisering, tilltagande cyberhot, organiserad brottslighet med olika fenomen som parallellsamhällen och kriminell företagsamhet är naturligtvis några av orsakerna förutom själva den utlösande faktorn - coronaepidemin.</p><p>Det intressanta i hela krisen är att den började långt innan coronaepidemin med en allmän nedgång av välfärden i stora delar av världen, en allmän oro samt viss förvirring över vad som höll på att hända. Många teorier har framkommit om vad som egentligen pågår.</p><p>Vissa hävdar att Kina försöker ta över världen, andra säger att det är Ryssland. Pandemin har i dessa sammanhang från vissa håll beskrivits som biologisk krigföring. Det största problemet verkar dock vara att demokratin fått vika för krisen och i vissa länder finns ingen demokrati.</p><p>Vi får trots dessa utmaningar inte ge upp drömmen om ett bättre samhälle. Pandemin har haft den funktionen att den visat bristerna i samhället och fungerat som en väckarklocka. Fler skandaler kommer naturligtvis att framkomma, det är inte över på långa vägar.</p><p>Kanske kan allt detta få människor att inse vikten av att engagera sig i samhällsarbete, att ta ansvar för vår gemensamma framtid. Vi kan inte skylla ifrån oss, hur framtiden kommer att blir beror på oss och vad vi kan förmedla till nästa generation.</p><p>Nu är det dock dags för en kopp kaffe!</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-84062196812024965542020-12-17T07:36:00.003-08:002020-12-17T07:40:13.010-08:00Coronakrisen blottar samhällets brister!<p>Det ser ut att bli en dyster jul i år på grund av Coronaviruset. Paniken börjar sprida sig alltmer, tar inte smittan slut snart, frågar sig folk. Jag är lite fundersam kring denna Coronakris av den anledningen att den egentliga världskrisen startade långt tidigare. Redan 2018 berättade min pappas fru från Japan att det var kris i hela världen, elände och fattigdom, sedan i början av 2020 när det såg som mörkast ut så kom på detta Coronaviruset. Det tycks som om en period av recession pågår.</p><p> I Ridderstads beskrivning över Östergötland, ett verk från början av 1900-talet beskrivs 1700-talet i liknande former; först bröt kriget ut och sedan följde missväxt och hungersnöd och på detta kom sedan pesten, det måste ha varit ännu värre på den tiden utan hälsovård och understöd från samhället. Folk i de fattiga delarna av världen kanske inte är lika förvånade som oss över denna plötsliga kris, de har ju levt så under lång tid.</p><p> Sverige är känt för sin välfärd men nu kommer det fram att den kanske inte varit så bra. Äldrevården har kritiserats i många år men under Coronakrisen har det kommit fram ännu fler missförhållanden. I flera skildringar från media har framkommit att äldre människor lämnats att dö under etiketten "palliativ vård". De får då varken tillräckligt med mat, medicin eller kontakt med läkare. Vart gränsen går mellan vanvård och aktiv dödshjälp vill inte vården svara på.</p><p>Frågan är om det är vårdens eller politikernas fel att dessa brister finns. Marknaden har fått mycket skäll för privat vård och friskolor men när det krisar i Region Stockholm söker man sig till den privata vården efter hjälp, Sophiahemmet klarar sig bra även under pandemier.</p><p>Några år efter att Olof Palme gått bort kom utländska journalister till Sverige och upptäckte att under den polerade fasaden rådde misär i Sverige. Samma sak har kommit fram under Coronapandemin. Likheten med skildringen av förhållandena i Swede Hollow i USA är slående. Den sociala strukturen i Sverige och USA är olika. Om man har en bra tillvaro i USA beror det mera på om man har skaffat det på egen hand medan det i Sverige alltmer blivit så att alla har det lika bra/dåligt.</p><p>Det är inget fel med en bra allmän standard, naturligtvis inte, frågan börjar dock alltmer bli om Sverige verkligen har en hög standard. Det finns uppenbarligen brister i välfärden, de förhållanden som framkommer visar att något är fundamentalt fel. Kanske det handlar om korruption och skendemokrati, kanske det handlar om överbelastning av systemet, uppenbarligen felar samhället i många fall.</p><p>En av de första saker jag fick höra när jag engagerade mig politiskt var att vi inte fått våra rättigheter gratis utan att vi till och med måste kämpa för att få behålla dem. och det är väl där vi är idag. Vi lever i en falsk trygghet om vi tror att staten tar hand om oss, att tillvaron är tillrättalagd och att vi inte behöver anstränga oss. Tvärtom så tickar klockan varje dag i den dolda misären utan att vi märker det! För att åstadkomma förbättringar måste vi samarbeta, det går alltid att göra samhället bättre och alla behövs!</p><p>Nu är det dock dags för en kopp kaffe!</p><p><br /></p><p><br /></p><p> </p>Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-84416731813682483042020-09-30T06:48:00.002-07:002020-09-30T06:50:02.645-07:00Välfärdens problem - en lyxfälla?<p>Att folk i allmänhet har det bra i Sverige torde vara en allmän uppfattning. Trots detta tycks det som att många inte är nöjda. I det gamla Sovjetunionen var det inte ovanligt att människor internerades för att de klagade eller var oppositionella då det ansågs att de hade det så bra att det var ologiskt och fel att klaga.</p><p>I Sverige har vi yttrandefrihet och folk får säga precis vad de tycker. Ändå är långtifrån alla nöjda. Det gäller naturligtvis inte bara de som har det fattigt och/eller är sjuka, tillhör lågprioriterade grupper eller inte får den standardutveckling de tycker sig ha rätt till. Det finns de, som har god inkomst, bor i högstatusområden, har många vänner och ett rikt socialt liv, som ändå inte är nöjda - hur kan det komma sig?</p><p>Vi har under det senaste halvåret fått stifta bekantskap med en krävande vardag på grund av Coronavirusets framfart samtidigt som folk har fått konfronteras med sig själva på ett mer påtagligt sätt. Den psykiska ohälsan, alkohol- och drogkonsumtionen har ökat, det sociala skyddsnätet ter sig alltmer osäkert och otåligheten och ensamheten plågar många.</p><p>Det här gäller de flesta trots att vi jämfört med många länder i Asien, Afrika och annorstädes lever i den största välmåga, hur går det här ihop? Förklaringen eller frågeställningen som hägrar är frågan om mening. När jag började läsa filosofi på 2000-talet fick jag intressant information från en läkare, som berättade att hans patienter hade god ekonomi, bra bostäder och tillhörde som man säger överklassen. Problemet de hade var att de trots all materiell lyx saknade en mening med sina liv, de visste inte varför de skulle leva. Min bekant sade att filosofin kanske hade svar på dessa frågor och jag tyckte att det var mycket inspirerande att höra detta mitt under mina studier.</p><p>Vad jag tror att det handlar om är att skifta fokus. Vi vill naturligtvis ha ett anständigt liv men sedan måste vi ha en mening, vi måste veta varför vi lever eller åtminstone ha en aning om varför vi finns på denna jord. Det finns många teorier om detta. Jesus sa att människan inte lever av bröd allena och det är bekräftat av många människor.</p><p>En hel del människor drivs av en vilja att genomföra något, en drift som för dem vidare, en vision som kan leda till storverk. Andra bara klagar över att de har det så eländigt. Det har kommit upp en mängd kurser av förståsigpåare som utövar alternativ medicin, yoga, new age, mm. Det var en stor rörelse på 1980-90 talet med detta. På 2000-talet kom det fram professionell filosofisk terapi, som skulle kunna vara det min bekante läkare efterlyste. Samtidigt måste jag anta att det finns andra förklaringar på den andliga nöden i det moderna samhället än bristen på mening. </p><p>Kanske är det så att det moderna samhällets genombrott gått så fort att vi har glömt bort varför vi lever. Vi har prioriterat materiell välfärd framför andlig och mental hälsa och det är kanske där vi är idag. Samtidigt vore det konstigt om inte dessa olika delar skulle gå att kombinera, att få en balans i tillvaron. Och där har vi nått utgångspunkten, tillvaron är som den alltid har varit, vi bara tror att den är annorlunda. Här har vetenskapen en uppgift att förstå och förtydliga hur samhället fungerar. Sociologi, statsvetenskap och miljöhistoria torde kunna bidra med en hel del fakta i detta ämne och om inte annat väcka ett intresse. Och jag tror att ett intresse är det som behövs för att lämna meningslösheten, vi behöver ha blicken minst 50 år framåt för att inte fastna i dagens eländesdebatt.</p><p>Nu är det dock dags för en kopp kaffe!</p>Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-39037726442538171692020-04-21T06:37:00.001-07:002020-04-21T07:09:09.729-07:00Kristider!I och med utbrottet av Covid-19 har en hel värld satts i undantagstillstånd. Frågan är dock om inte detta virus bara är toppen på isberget. Det har under flera års tid pekat nedåt i världen. CNN rapporterade redan för några år sedan om eländet i olika delar av världen. Vi har haft högkonjunktur i 10-15 år och det är inte konstigt att det efter denna uppgång kommer en nedgång, summan av lasterna är konstant!<br />
Som vanligt är det de mest utsatta som drabbas värst. Enligt vad media rapporterar kommer det fattiga och krigshärjade landet Jemen mer eller mindre att gå under om Covid-19 får fäste där. Krig, svält, fattigdom, dålig hygien och en massa torftig bebyggelse kommer medföra ett fruktansvärt utbrott.<br />
En intressant iakttagelse är att tillvaron verkligen ställs på sin spets under dylika kriser. Folk visar verkligen sina bästa och sämsta sidor under dessa tuffa tider. För den som läst om pestens utbrott under 1700-talet är detta inget nytt, folk dog som flugor redan då. I Ridderstads bok "Beskrivning över Östergötland" från början av 1900-talet berättas det om östgötarnas historia genom tiderna. En skildring från 1700-talet beskriver först hur kriget kom, sedan hungersnöden och som spiken i kistan pesten, det var tuffa tider det!<br />
Sverige har i dagarna fått beröm från en brittisk professor för sitt hanterande av coronakrisen. Till en början fick Sverige massiv kritik men det har visat sig att vi hanterat detta väldigt bra. Enligt Norrköpings Tidningar har utbrottet nu nått sin kulmen, värre ska det inte behöva bli, säger expertisen.<br />
En berömd kvinnlig artist hade uttalat att Covid-19 var en "equalizer", ett slags plåga som drabbade alla lika oavsett vilken samhällsklass de tillhörde. Detta fick mothugg av en skribent som menade att det tvärtom ännu tydligare visade klyftorna i samhället. En fransk känd kvinna hade till och med skickat ett öppet brev till den franske presidenten där hon klagade på de klassklyftor som krisen visat och att det inte var acceptabelt att så stora skillnader i välstånd skulle få finnas i dagens samhälle. Den arbetslöshet som coronakrisen orsakat är också otäck, särskilt när den drabbar barnfamiljer med allt vad det innebär.<br />
På allt detta har dock konspirationsteorierna som florerar svar på allt. Vissa påstår att det är ett biologiskt krig som utkämpas, Iran har anklagat USA för smittan och någon teori hävdade att det är högerkrafter som är bakom. Fakta lyser dock klart igenom när det framgår att det inte är första gången som smitta kommer från Asien sedan århundraden, det är en pandemi. De skrämmande är med vilken kraft den kan lamslå ett helt samhälle.<br />
Man får trots allt ge myndigheterna beröm för de åtgärder som tas trots det snabba förloppet, det kan inte vara enkelt att mobilisera ett helt samhälle under rådande omständigheter. Den här krisen visar också hur sårbara vi är trots all teknologi. Förhoppningsvis kommer vi att komma starkare och klokare ur denna kris.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-12194295526342181962020-01-14T06:25:00.002-08:002020-01-14T06:28:03.073-08:00Välfärden urholkas!Det har nog inte undgått någon att våra rättigheter blir allt mindre värda. Officiellt sett har vi dem fortfarande kvar men det visar sig vid närmare undersökningar att det inte har någon avgörande betydelse. Hur många anställda vågar idag kritisera arbetsledningen eller ifrågasätta olika beslut utan att riskera repressalier? I samband med de individuella lönerna visar det sig att lönesättningen riskerar att bli orättvis och straffande de medarbetare som vågar klaga.<br />
I början av seklet var bestämmelserna tydligare, om man kunde peka på något missförhållande gav det resultat. I dagens läge kan man få försämringar på arbetet för något man sagt eller gjort men kanske motiverat av någon annan orsak. På 1970-talet var arbetsrätten central, nu är den marginell. Detta har fått till följd att en del fackförbund erbjuder A-kassa även för den som själv sagt upp sig.<br />
Arbetslivet är dock långt ifrån det enda området som försämrats ur arbetstagarens perspektiv, även socialbidragen har en tendens att nekas vissa biståndstagare liksom bostadstillägg och sjukersättning. Även LSS har som bekant fått svångremmar. Att barn och vuxna som inte kan äta eller andas själva ska sakna assistans är helt horribelt men en realitet i dagens Sverige.<br />
En annan sak som kommit fram är att en del funktionshindrade fått sjukersättningen indragen på grund av att de anses stå till arbetsmarknadens förfogande efter att de haft daglig verksamhet inom LSS. Dessa människor blir då hänvisade till socialbidrag och kontakt med Arbetsförmedlingen och förväntas söka jobb som alla andra. Detta efter att kanske växt upp på institutioner utan möjlighet till att lära sig att klara sig själva ute i samhället.<br />
Meetoorörelsen har visat att bristen på etik och moral varit obefintlig inom stora delar av kultursektorn, det har till och med skrivits böcker om alla övergrepp, främst mot kvinnor, som<br />
förekommit där.<br />
När nu vi får reda på allt detta kan man undra om det alltid varit så här eller om det är något nytt. Förklaringen är förmodligen den att det varit ännu värre förr i tiden men att vi då inte fick reda på det. Med dagens media och journalistik kommer allt mer av missförhållandena fram.<br />
Ett exempel på detta är det grekiska mentalsjukhus som skildrades på 1990-talet i media där det visade sig att den enda vård patienterna fick var desinficering och avsköljning med vattenslang. Det intressanta är att först när det blir skandal så ändras förhållandena.<br />
Så sent som på 1990-talet fanns det även inom fångvården fruktansvärda förhållanden i utlandet. En tidigare chef på kriminalvården visade mig bilder från ett fängelse i Albanien där jag fick se en man som satt fastkedjad vid en bergvägg sedan 20 år med en avföringshög bredvid, detta skulle kriminalvården reformera!<br />
En hel del missförhållanden har även kommit fram inom äldrevården på senare år. De gamla ålderdomshemmen som var så populära är sedan länge avskaffade, nu lämnas många äldre i vanvård inom de nya institutionerna. Enligt uppgift är det enda sättet att vaka över sina anhöriga inom äldrevården att besöka dem varje dag.<br />
Om man ska analysera situationen får man fråga sig om det hela beror på ett systemfel i samhället eller att politikerna och tjänstemännen inte förstår allvaret eller helt enkelt inte bryr sig. Enligt information jag fått från företrädare från RSMH är alla de gamla mentalpatienterna från psykiatrireformen sedan länge döda. Detta tillsammans med den nya rekordnoteringen för psykisk ohälsa bland ungdomar visar att våra makthavare inte ens vill ta i problemen om det inte blir en skandal av dem. Samtidigt får vi veta att en stor del av över- och medelklassen skattefuskat för miljarder samt att alla våra stora banker tvättat pengar för hundratals miljarder, finns det någon rättvisa i detta? <br />
Den enda slutsatsen vi kan dra av detta är att det inte finns någon rättvisa i det svenska samhället och att vi måste samarbeta för att bevaka våra rättigheter. Det är därför nödvändigt att fler människor engagerar sig i ett aktivt samhällsarbete.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!<br />
Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-10031672229056381812019-08-22T07:31:00.001-07:002019-08-22T07:31:16.044-07:00Dagens samhälle - och gårdagens!Inkomstklyftorna är det stora hindret för ett jämlikt samhälle hävdar en del debattörer idag. Ja, det är helt uppenbart att det är så men vad beror det på och vad gör man åt det, detta har de inget svar på! Det framgår alltmer att det ligger i makthavarnas intresse att klyftor finns och att folk slåss med varandra om småslantarna istället för att med gemensamma krafter göra något åt orättvisorna!<br />
Ingen förvånas längre över skandalerna som haglar kring våra politiker, det är ett löjets skimmer runt hela historien som pekar på att makten i själva verket finns någon helt annanstans. Jag har fått höra många historier om att politikerna bara beslutar och därmed legaliserar framlagda beslut från tjänstemän och grå eminenser. Samtidigt finns det möjligheter för politiker att driva frågor med hjälp av tjänstemän och massmedia och faktiskt bli verkliga ledare i samhället även om sådant i mycket lyser med sin frånvaro i dagens debatt.<br />
Det stora problemet i dagens samhälle är nämligen välfärdsinflation, det vill säga att den välfärd vi har inte gäller för alla; den finns där men kan inte tas för given längre. Makten har tagit ett annat ansikte de senaste 20 åren, alla vet att vi har regler och lagar men ingen bryr sig om dem. Jag har hört otaliga fall där folk inte fått de bidrag de har rätt till eller blivit diskriminerade på arbetsmarknaden under hänvisning till att orsaken varit någon helt annan.<br />
Förr i tiden visste folk vad som gällde även om det var fattigt, nuförtiden vet inte folk varför de är fattiga. Myndigheter och företag ljuger och diskriminerar folk så länge de inte får media på sig, då kryper de till korset, det har vi sett många gånger i olika affärer som media avslöjat. Bara det att myndigheter och organisationer agerar så här, politiker inte undantagna, visar mycket klart att den verkliga makten finns någon helt annanstans än i de folkvalda instanserna. Den enda möjligheten man som politiker tycks ha är att driva vissa frågor.<br />
Om vi går tillbaka till inkomstklyftorna verkar det helt omöjligt att alla skulle kunna bli miljardärer, det finns alltid hög- och låginkomsttagare, så har det alltid varit och är fortfarande. Vad som dock är möjligt är att den människa som vill någonting kan komma dit hon vill även om ingen annan bryr sig, det finns det goda exempel på. Problemet är dock att det personliga initiativet hämmas av en kollektivistisk syn på samhället, det finns alltså en motsättning här. Om vi ska besluta att alla ska ha det likadant så finns det inget utrymme för det individuella initiativet, Vad som däremot är fullt möjligt är att höja den allmänna standarden i samhället och på så sätt ge fler människor möjligheter till välstånd. <br />
Vägen till ett bättre samhälle förutsätter alltså att vi samarbetar med varandra. Det finns motsättningar i samhället men det finns också möjligheter. Att stärka demokratin och öka dess inflytande ger oss nya vägar till en mer jämlik framtid!<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-91719832400609425452019-04-26T08:39:00.002-07:002019-04-26T08:41:24.905-07:00Ungdomarna behövs!Det är en diger lista över problemen hos dagens ungdom. Knark, misshandel, mobbning, psykisk ohälsa, arbetslöshet, gängkriminalitet, hemlöshet, ensamhet och gruppvåldtäkter grasserar bland den yngre generationen idag.<br />
Samtidigt är det inget att förvånas över i den moderna värld vi lever i där dylika företeelser varit vardagsmat i decennier i världens storstäder för att på senare år komma hit på grund av globalisering och internet, varför skulle svenska ungdomar vara något undantag mot andra länders yngre generationer?<br />
Varje sak har dock två sidor och med tilltagande ålder kan den yngre generationens erfarenheter bli till nytta i samhällets olika sektorer. Alla har vi varit unga och fått pröva våra vingar, först stapplande och sedan mera stabilt tills vi lärde oss att flyga. De flygfärdiga ungarna lämnar boet. För vissa tar det längre tid och som dagens arbets- och bostadsmarknad ser ut är det inte underligt att många ungdomar stadgar sig sent.<br />
En del yngre människor tycks inte ha några problem att hävda sig i konkurrensen, för det är vad det handlar om, de engagerar sig i olika verksamheter, idrott, friluftsliv, kamratgäng och får på så sätt kontakter som leder dem vidare. Det är inte alla som får eller tar dessa möjligheter. Det finns här en oanvänd resurs i de ungdomar som på olika sätt missat dessa karriärmöjligheter men som besitter ett kunnande i hur dagens samhälle ser ut i dess olika sektorer, dessa ungdomar skulle kunna göra en oerhörd skillnad för sina jämnåriga om de engagerade sig i samhället.<br />
Yes we can! Barack Obama - USA:s förste färgade president hade allt emot sig rent historiskt men genom sin vision och sitt engagemang att förbättra samhället tillträdde han det amerikanska samhällets högsta ämbete. Vi behöver flera av hans kaliber och det finns!<br />
Viljan att jobba 15 timmar om dygnet, spara och investera för att förbättra sin situation är utmärkande för många av Sveriges invandrare även om inte alla har den förmågan. Många invandrare som jag pratat med har nått en oerhörd framgång i sitt nya land men vittnar samtidigt om att de vanliga svenskarna i en del fall inte har den viljan av olika skäl. Svenskarna å sin sida klagar på att invandrarna tar deras jobb och lever på bidrag så det finns olika åsikter.<br />
Att vi har olika grupper som står mot varandra i samhället är inget nytt. Vad som är nytt är den globala utvecklingen som skapat nya situationer och nya grupper i det svenska samhället. De som oftast har bäst koll på detta är de ungdomar som växt upp i den nya tiden, de känner tidens tendenser och vet mer om vad som verkligen händer än den äldre generationen. Det är ingen tvekan om att vi kommer att behöva dem förr eller senare!<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-19195799584668378892018-10-25T07:24:00.001-07:002018-10-25T07:43:43.945-07:00Psykisk ohälsa - ett folkhälsoproblem!Vi läser om det dagligen - att ungdomar mår allt sämre. Samtidigt försiggår en utslagning från arbetsmarknaden på grund av psykisk ohälsa. Vad handlar detta egentligen om?<br />
Historiskt sett är psykisk ohälsa inget nytt problem. Skillnaden i nutiden är att vi nu pratar om det mer öppet. De klassiska mentalsjukdomarna schizofreni och depression är enligt läkarvetenskapen ärftliga. Det nya som uppstått är att allt fler människor har diffusa problem, mår dåligt och lider men ändå inte får någon adekvat hjälp. Utmattningsdepression är det senaste i raden av dessa symtom som egentligen inte är en mentalsjukdom i vanlig mening utan vad vi i nutiden benämner som psykisk ohälsa.<br />
Här stöter vi på ett problem som förbryllar psykiatrin nämligen om det är så att man kan må dåligt utan att vara sjuk. De flesta av oss har någon gång mått dåligt även om vi inte har behövt sjukskriva oss på grund av detta. Frågan är dock mer komplex än så när människor mår så dåligt att de inte orkar arbeta men ändå inte har några sjukdomssymptom av klassiskt slag, då är det ett folkhälsoproblem.<br />
Det finns naturligtvis många teorier om vad som är orsaken till detta; stress, klimatet, kost och brist på motion, missbruk, mobbning, fattigdom; med andra ord saker som gör livet surt för oss. Frågan är hur och om det går att bemöta dessa problem på ett sätt som ligger i tiden. Gamla metoder har blivit förlegade under det postindustriella samhället och ersatts av teorier inom yoga, new age, idrott och kost.<br />
Redan på 1960-talet började hippierörelsen och de nya sätten att hantera den nya tidens prövningar; på 1970-talet kom Primalterapin. Psykoterapi och psykoanalys följde som erkända behandlingsmetoder efter mentalsjukhusens era. Nu är det KBT och ACT som tagit över och fler lär komma. Fysisk träning är något som kommit fram som ännu ett alternativ.<br />
Vissa hävdar dock att hela denna våg av ohälsa handlar om ett socialt och ekonomiskt utanförskap som drabbar framförallt utsatta människar i underklassen och lägre medelklassen. Det finns visst fog för denna åsikt i statistik från USA på 1950-talet då över 90% av de lobotomerade sades vara från den fattiga afrobefolkningen.<br />
Det händer dock ibland att psykisk ohälsa tar plats i överklassen, trots att det i USA är ett klassmärke att ha råd med en egen psykiater för samtal, och då brukar det resultera i att utvecklingen går framåt, då finns det plötsligt pengar.<br />
Inom naturfolken är det gängse att medicinmännen vid sin kallelse blir sjuka och sedan botar sig själva varefter de genom sin insikt efter detta kan bota andra. I väst har vetenskapen tagit över denna roll även om den i vissa fall är lite okänslig för patientens lidande.<br />
En sak står dock ganska klar genom tiderna - att människor behöver varandra och att det stöd vi kan ge oss själva från person till person ofta gör underverk, gärna i samband med ett gemensamt mål eller arbete. Jag har själv sett vilket mervärde som till exempel pensionärsträffar ger de deltagande. En tanke som slår mig i detta är att det måste finnas ett liknande mervärde i olika intresseorganisationer för att befrämja bättre hälsa. I kombination med individuella erfarenheter och åsikter och med en vilja att tillsammans kämpa för en bättre tillvaro tror jag att detta är ett oundgängligt komplement till moderns sjukvård.Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-43398296509209321612018-05-22T07:31:00.001-07:002018-05-22T07:31:20.901-07:00Det moderna utanförskapet ökar!Historiskt sett har det alltid funnits ett tydligt utanförskap. Det moderna utanförskapet är mera diffust även om det är en brutal verklighet för många. Samhället är på många sätt mycket hårdare i dag än det var för hundra år sedan även om det är mera otydligt. I början av 1900-talet var Sverige faktiskt ett av Europas fattigaste länder. Att senare tiders EU-migranter upplevdes som mycket upprörande berodde enligt någon artikelförfattare på att det var mindre än 100 år sedan Sverige hade inhemska tiggare som satt överallt, det var helt enkelt en obehaglig påminnelse.<br />
I dagsläget påstås det i media att arbetslösheten minskar och det kanske stämmer. Utanförskapet minskar dock inte, man kan leva i utanförskap även om statistiken säger något annat. Att komma med i samhällsgemenskapen är inte alla förunnat. Det finns många historier och öden i detta. Alltifrån finansmannen som går i konkurs och hamnar hos socialförvaltningen till den gifta kvinnan som efter skilsmässan står hemlös med tre barn på gatan.<br />
Den psykiska ohälsan är också en utmaning, mängder av ungdomar mår dåligt idag utan att få någon adekvat hjälp. Det som erbjuds är oftast medicin och sjukhusvård, någon egentlig utveckling handlar det inte om och efter avslutad behandling är ungdomarna ofta tillbaka på ruta ett. Man kan förstås se den ökande psykiska ohälsan endast som en kvantitativ ökning på grund av en ökad befolkning men samtidigt tyder den på ett allvarligare problem som har att göra med Sveriges industriella historia.<br />
Den industriella eran hade ett snabbt förlopp i Sverige. Jag tror att det var och är helt rätt att satsa på teknisk utveckling, vårt välstånd bygger väldigt mycket på detta men samtidigt måste man värna den svenska kulturen annars hinner inte folk med. Det blir en klyfta mellan det gamla och det nya Sverige, en klyfta som Sverige liksom många andra länder inte kan skyla över och där går klassgränsen.<br />
Intresset för gammal kultur har därför helt naturligt ökat och nästan fått formen av terapi; böckerna om Hästmannen, Kokvinnorna och De egendomliga skildrar liv i utanförskap samtidigt som de ger människor väldigt mycket inspiration. Vi behöver inspiration, vägar till utveckling och framförallt möjligheter. Mycket av detta finns i dag inom föreningslivet; genom samarbete och gemenskap finner man styrka. Studieförbund, intresseföreningar, idrottsklubbar och även kyrklig gemenskap är samlingsplatser som tycks ha glömts bort, samtidigt som det är där mycket av möjligheterna för utveckling finns.<br />
Samhället ser dock helt annorlunda ut nuförtiden än bara för 20 år sedan, internet och nya företagskoncept har revolutionerat samhället. Vad som är intressant i detta förutom den historiska aspekten är vilka verksamheter som fortfarande hävdar sig i den allt hårdare konkurrensen. Hur länge kommer till exempel politiken att vara det forum som styr vårt samhälle? Redan på 1980-talet börjades diskussionen om teknokrati som svar på demokrati.<br />
Ser man bakom dimridåerna så finns det dock inget nytt under solen, utvecklingen tar sig bara nya uttryck. Det svåra är att skilja på bra och dåligt när valmöjligheterna blir alltfler och när en människa behöver allt längre ungdomstid för att axla den vuxna rollen. Det är med största sannolikhet detta i kombination med ett allt sämre skolväsende som är orsaken till ungdomarnas dilemma samtidigt som korruptionen lyser igenom politiken.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-37987978962574848872017-12-31T09:35:00.001-08:002017-12-31T09:46:33.501-08:00Med en önskan om ett gott nytt år!År 2017 kommer att gå till historien som ett av de mest omtumlande åren efter millennieskiftet. Kärnvapenhotet från Nordkorea, avslöjandena i Meetoo-kampanjen, svälten och katastroferna runt hela världen samt en ökning av hackerattackerna på internet som nästan slagit ut hela länder, det är en diger lista.<br />
Samtidigt är detta bara det vi fått reda på, säkert finns det miljontals människor som lidit i det tysta och inte blivit sedda eller hörda. Familjer med handikappade barn i Sverige som blivit av med sitt LSS-stöd med oöverskådliga konsekvenser. Anställda i branscher som inte anses intressanta för media, kanske även anställda inom media som tystats ned under kategorin "döda eller tystade röster hörs inte" samt inte minst alla offer för korruption och kriminalitet, trafficking, tiggeri och regelrätt prostitution.<br />
Man kan undra om någonting i världen någonsin har förändrats när man hör om allt detta. Fortfarande förföljs etniska grupper och minoriteter för sitt ursprung eller sin tro, människor diskrimineras på arbetsmarknaden trots att det finns lagar mot det. Människan tycks vara ett djur som alla andra när man ser allt detta. Var finns det objektiva synsättet, var finns toleransen, var finns medkänslan. Mitt i allt detta framstår en del karriärmänniskor som enfaldiga nog att tro att ingen ser deras övertramp. Medan människor långt nere på samhällsstegen får tigga av andra människor eller av myndigheter för att klara sin överlevnad och straffas hårt för det minsta misstag går de rika och mäktiga fria från allvarliga brott utan att nämnvärt skadas. Livet är sannerligen inte rättvist, särskilt inte i de länder där det finns statsstödd korruption och statligt organiserad kriminalitet. Frågan är om Sverige är mycket bättre än övriga Europa i fråga om mänskliga rättigheter, vår behandling av flyktingar är under all kritik, åtminstone i en del fall som uppmärksammats i media.<br />
Nutiden framstår som medeltiden i vissa avseenden, kanske kommer det liksom efter medeltiden en ljusare framtid, det är ingen tvekan om att utvecklingen går i vågor. När den moderna vetenskapen såg sitt ljus bemöttes den med motstånd och dödsdomar helt enkelt därför att den rubbade grundvalarna för det rådande samhället, när vetenskapen nu ställts till maktens förfogande framstår samhället ibland som än mer skrämmande. Vetenskapen kan användas både till utveckling och förtryck beroende på vem som använder den, den är som ett dubbeleggat svärd. Information och övervakning kan användas för både onda och goda syften, problemet är att tekniken tycks styra även användarnas moraliska omdöme vilket fått till följd att vi fått ett problem med en klyfta mellan moralisk och teknisk utveckling som på något sätt måste hanteras om vi inte vill riskera ett katastrofscenario, dagens kärnvapenarsenal är mera en fara än en trygghet för den mänskliga civilisationen.<br />
Slutsatsen blir att vi måste prata med varandra, människor och länder emellan och diskutera hur vi vill ha det. Inget samhälle är starkare än dess svagaste länk. Teknik och vetenskap kan vara både en fara och en välsignelse, vi får aldrig glömma det.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-45537090571899314482017-02-08T07:40:00.003-08:002017-02-08T07:40:57.943-08:00Civilisationens vägval?Jag läser gång efter annan om cirkusen i USA. Den ena politiska skandalen efter den andra. Det är hårdare tag på gång inte bara där, i Ryssland diskuteras agans återinrättande enligt tidningarna. Vilken väg skall världen ta, blir det en återgång till medeltiden eller övergång till postkapitalismen, vad är skillnaden egentligen?<br />
Tydligen handlar alltmer om pengar på den amerikanska kontinenten, det har det väl i och för sig alltid gjort i meningen att man kan få allt bara man betalar. Skillnaden nu är mer det att man inte får något om man inte betalar, socialförsäkringssystemen kommer förmodligen att minskas till ett mininum. Man kan fråga vad det är för skillnad mellan detta och situationen i Ryssland där, enligt vissa källor kriminaliteten når ända upp på regeringsnivå till ett konstant förtryck av befolkningen.<br />
Som vanligt i politiken handlar det om rättigheter kontra makt, hur mycket frihet kan tillåtas och hur mycket makt kan tillåtas, det är frågan. Den ekonomiska liberalismens teori om den osynliga handen kan även tillämpas på politikens virrvarr, mekanismerna finns även där. Efter ett för hårt tryck från de styrande reser sig folket, det vet vi av erfarenhet. Problemet är dock mer komplicerat då människor i vissa länder inte vetat hur världen ser ut. Den arabiska våren startades delvis för att befolkningen via dator och mobil kunde se hur mycket högre standard det var i västerlandet och insåg först då att de levde i ett medeltida samhällsskick.<br />
Komplikationerna inom politiken är dock större än så, det visar sig att vi i västerlandet trots våra arbetsmarknadsavtal och socialförsäkringssystem har enorma fallgropar i samhället. En del människor faller mellan stolarna i systemen, en del nekas bidrag de har rätt till och arbetstagare tvingas acceptera försämringar på arbetsplatsen därför att de är beroende av arbetsgivarnas godtycke. Det här är skrämmande och en del av den nya rovdriften av människor som uppstått i spåren av globaliseringen.<br />
Det säger sig självt att det inte bara är nackdelar med globaliseringen, fördelarna är givetvis större. Samtidigt som fördelarna ökar stiger naturligtvis möjligheterna till nackdelar och missbruk av möjligheterna. Det här är en delvis blind fläck i världen idag, både folket och delvis makthavarna känner en hjälplöshet i situationen som uppstått. Här expanderar de kriminella nätverken och exploatörerna.<br />
Sanningen om kriminaliteten är dock dubbel, å ena sidan beror den på respektlöshet och sociala problem men å andra sidan har den en ekonomisk orsak. Genom att ge människor ett anständigt liv förebygger man faktiskt kriminalitet. Tyvärr finns inte denna åtgärd på makthavarnas agenda av flera orsaker. Det är sedan länge känt att rika länder bränner sitt överskott av spannmål för att inte rubba världsmarknadspriserna, att företag klipper sönder nya kläder för att ingen ska kunna använda dem samt att bistånd försvinner i händerna på korrupta politiker, det här vet vi sedan gammalt.<br />
Möjligheten att förbättra samhället finns dock genom att vi samarbetar för att göra samhället bättre. Vem har sagt att det bara är brottsligheten och politiken som kan organiseras, även vanliga människor kan organisera sig. Det skulle göra skillnad om folk kunde inse värdet av samhällsarbete, att göra skillnad genom att jobba för det gemensamma istället för att vara offer för förtrycket. På så sätt skulle varken den ena eller andra politiska ytterligheten kunna styra våra liv, däremot skulle en kompromiss bli möjlig.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-49773184003447873912016-03-16T08:35:00.000-07:002016-03-16T08:38:03.018-07:00Globaliseringens pris?Våren är på väg, i alla fall borde den vara det. Vintern har varit lång och seg med en kyla som gått genom märg och ben för medelsvensson och naturligtvis har varit mycket värre för EU-migranterna i våra städer.<br />
Angående dessa EU-migranter fördes i SVT en debatt om varför de väckt så mycket känslor i Sverige. Det visar sig, allt enligt historiska källor, att Sverige vid början av 1900-talet var ett av Europas fattigaste länder där tiggeriet fanns dagligen. Och just detta, hävdade föreläsaren, satt så nära i tid att det blev en chock för svenskarna att se tiggeriet återigen, en obehaglig påminnelse om en tid som inte var alltför avlägsen.<br />
Den fria rörligheten inom EU, som migranterna är ett exempel på, har fått både ris och ros av den anledningen att vi inte kan välja vilka människor vi får hit, då vissa uppenbarligen ses som mer önskvärda än andra men är också det pris vi får betala om vi vill ha en global värld. Det är alltså inte bara ett pris vi får betala utan också en möjlighet, den fria rörligheten är en del av demokratin. På sikt kan vi dock räkna med att den ger oss fler fördelar än nackdelar; när världen blir allt större växer också vi.<br />
Den tid då alla kan utnyttja globaliseringen till fullo ligger dock förmodligen några decennier framåt, det krävs en möjlighet att kunna förverkliga sina resurser på ett helt annat sätt än vad som är möjligt idag när de stora aktörerna sätter ramarna för den enskilde individen. Vad jag tror är en möjlighet är dock att expandera sin verksamhet genom alla de möjligheter som finns idag, det vill säga om man har någon verksamhet. Många människor har inte så mycket tid över för att skapa sig en verksamhet som de kan expandera, en hel del människor saknar intressen som tar dem utöver de vardagliga sysslorna. Men just detta att den nya tekniken ger oss möjligheter att hitta likasinnade och nya möjligheter tror jag är banbrytande för den nya tiden. Det är inte så många år sedan då de enda kommunikationskanalerna var TV, radio, telefon och post.<br />
Vi får dock räkna med att alla grupper i samhället kommer att utnyttja dessa nya möjligheter och också redan gör det. De kriminella gängen, terroristerna, olika samhällsfarliga element med flera, det är en realitet i dagens samhälle. Samtidigt, och det är viktigt att understryka, finns det också oerhörda möjligheter att göra nytta för dagens människor tack vare globaliseringen. Mycket handlar om att bryta ny mark genom de nya möjligheter som nu finns.<br />
Vad folk normalt inte vet så mycket om är de människor som inte får del av alla fördelar som finns, förslavade eller fängslade, skuldsatta eller marginaliserade människor finns det fler än vi tror av. Jag hörde så sent som på slutet av 1990-talet om fängelserna i Albanien att där satt människor kedjade vid en vägg i tiotals år, sittande i sin egen avföring, det är bara ett exempel på människor som trots standardhöjningar i resten av världen inte fått del av välfärden. Och det var i början på 1990-talet som en dagstidning visade bilder från ett grekiskt mentalsjukhus där patienterna togs ut en gång om dagen, smordes in med rengöringsmedel och duschades med vattenslang, det var den enda behandling de fick. Dessa exempel är förmodligen dock bara toppen av isberget.<br />
För att ta vara på möjligheterna ser jag det dock som nödvändigt att folk organiserar sig och samarbetar. Det är min absoluta övertygelse att ensam aldrig är stark annat än i undantagsfall, i normala fall lönar det sig alltid att samarbeta vare sig man gör det organiserat eller spontant. Föreningar, partier, organisationer, alla är de en arena där vi kan uttrycka oss och agera tillsammans med andra människor och det är en möjlighet som jag tror blir allt nödvändigare som samhället ser ut idag. Med andra ord skulle jag alltså vilja påstå att globaliseringens pris också är dess möjlighet.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe! <br />
Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-32117274174846410212015-10-06T08:53:00.001-07:002015-10-06T09:13:42.627-07:00Eländes elände!Har det tredje världskriget brutit ut? Vissa hävdar att situationen med dagens internationella krutdurk är ett tredje världskrig, officiellt är det i vilket fall inte. Islamiska staten, en ny konstellation av Al Qaida har gett sig attan på att skapa ett eget kalifat i den arabiska öknen, vad har de att förlora? Det hela påminner lite grand om de deporterade engelsmännen i Australien under 1800-talet, de var dödsdömda och hade inget annat val än att försöka klara sig. Vikingarna hade ett liknande upplägg, när de stormade en stad eller by vid havet brände de sina båtar så att de inte kunde fly. Liknelsen haltar naturligtvis men dessa arabiska krigare är naturligtvis lika döda om de ger upp som om de luftbombas, det hela är ett märkligt exempel på den nya globala världsordning vi har i dag.<br />
Det är dags för människor att börja ta ansvar för världen. Vi kan inte stillatigande stå och se på när människor svälter eller dödas, vi måste engagera oss! Jag vet att många har det så bra i Sverige och Europa, gott om pengar, fina jobb, villor, sommarställen, fastigheter, aktier, försäkringar, bilar, båtar, utlandsresor, kryssningar, fina hedersuppdrag, frågan är dock om det är just dessa saker som gör oss till människor? Var är det sociala engagemanget, det politiska engagemanget, det humanitära engagemanget? Jag läste om en man som ägde över 40 miljoner kronor och dog när han var 33 år, naturligtvis fick han ett bättre liv än de flesta i hans ålder men pengarna gjorde honom inte odödlig!<br />
Vintern är på väg och därmed kylan, hur går det för EU-migranterna? Hälsovård, sjukvård, värme, sanitet, man får hoppas att Sveriges kommuner tar sitt ansvar för dessa människor! På tal om elände måste väl ändå nämnas våra pensionärer med den höga skatt de tvingas betala, är det tacken för ett helt yrkesliv? En annan tragedi är alla dessa ungdomar som mår dåligt i Sverige av idag, vad pågår i samhället? De kriminella ligorna rekryterar dessa ungdomar antingen som kunder eller hantlangare. Kort sagt samhället av idag är en röra, en rödgrön röra för att citera en känd politiker. Naturligtvis beror det till en del på det politiska spelet som ju som bekant är ett nollsummespel med sensmoralen att det alltid finns plats i toppen.<br />
Men vad bryr sig EU-topparna om det, vad bryr sig de väletablerade om vad som sker på samhällets botten så länge de inte själva är där! Märkte ni vad som hände när politikerna blev trötta på tiggarna, då skulle dessa hjälpas i sina hemländer, vilket alla andra haft klart för sig hela tiden. Sensmoralen i detta är enkel; den enes död, den andres bröd. Och så länge överklassen inte besväras av fattigdomen bryr de sig inte om den, sedan må den ta sig uttryck i organiserat tiggeri, kriminella organisationer, terrorism eller något annat. I dagens globala värld krävs det dock mer vidsynthet. Få om någon har förstått vidden och kraften av den nya globaliseringen, vi kan bara ana den när vi ser dess yttringar. I själva verket försiggår det allt möjligt i samhällets undervegetation - you name it!<br />
De materiella resurserna räcker faktiskt fortfarande åt alla människor på jorden om de fördelas rättvist, denna fråga kommer att bli alltmer brännande fastän det talas tyst om det. Frågan är om inte FN och andra internationella organisationer kommer att få större inflytande när nu världen alltmer knyts samman? Kommer världens fattigaste länder att gå med på den rådande fördelningen när gränserna krymper, när fattigdomen kommer inpå vår dörr som den gjort de senaste åren? Jag tror att vi måste lyfta blicken och se vad som verkligen händer i världen och vi måste samarbeta. Om västerlandet inte tar initiativet i denna fråga så kommer andra att göra det, Ryssland har redan börjat rusta.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!<br />
Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-54997996273980618202015-05-12T08:07:00.001-07:002015-05-12T08:07:07.057-07:00Skrämmande vargdebatt!I TV-nyheterna visades idag ett inslag om "olyckan" för två år sedan då en kvinnlig djurvårdare dödades av vargar i Kolmårdens djurpark. En expert uttalade sig om att han inte förstod sig på vargarnas beteende men är det så konstigt, vargar är liksom lejon och tigrar rovdjur och dödar närhelst de kan. Det är skrämmande att höra så kallade experter uttala sig om att vargarna är "opålitliga" när de i själva verket är livsfarliga rovdjur, det är ingen slump att vargarna utrotades i Sverige på 1800-talet, de var en fara både för boskapen och människorna. Om man är så dum att man låter varg och björn fortplanta sig i mellansverige kan vi räkna med fler dödsfall.<br />
Det är hårda tider för närvarande, både i Sverige och världen, frågan är varför. Förmodligen har det att göra med den internationella konkurrensen och globaliseringen. Trots teknikens framsteg blir nämligen följden bara en, nämligen att de rika blir rikare och de fattiga fattigare så länge inte möjligheterna ökar i samma fart som konkurrensen.<br />
Vad som skulle vara intressant är att få veta hur de riktigt rika har det, vinnarna av konkurrensen. Hur lever överklassen i USA och Europa egentligen? Ett reportage i en tidning för många år sedan beskrev det som att jetsetet äter frukost i Rio de Janeiro, lunch i New York och middag i Paris. Det är klart att det finns fler möjligheter om man har pengar. Samtidigt så är det det organiserade samhället som samlar de flesta människorna även om de riktigt rika har sina klubbar som de träffas i och där miljardärer kan nekas inträde på grund av färglösa traditioner.<br />
Vad som sker efter valet är att (s) ökar bidrag och skatter i motsats till alliansen som minskade båda, man kan fråga sig om det inte finns någon medelväg. Som det ser ut nu verkar politiken vara ett nollsummespel, den ena regeringen nollställer den föregående med motsatt politik. Man får en känsla av att det viktigaste för folk är det som sker utanför politiken och det offentliga, även där borde det finnas en medelväg. Själv tror jag på att folk är aktiva i samhällsdebatten som en del av vardagen, endast på det viset kan vi ha en stark demokrati. Det finns en mängd fördelar med att vara en aktiv samhällsmedborgare, stimulans, kontakter och erfarenhet är tre viktiga delar man får till sig om man engagerar sig.<br />
En annan sak som folk plågas av är kontrollsamhället där allt ska kontrolleras. Det är förmodligen nödvändigt med viss kontroll av data- och telefontrafiken liksom all offentlig kommunikation men jag förstår att folk kan bli irriterade på detta även om det är en av realiteterna i det offentliga samhället. Politiker är överhuvudtaget tämligen avskydda för närvarande och inte förvånande om man tänker på hur det sparas i kommunala och statliga förvaltningar medan politiker och tjänstemän sitter med fantasilöner och struntar i medborgarna efter arbetstid.<br />
Jag såg på TV häromdagen en man från något fjärran land som startat en egen stat på internet där han hoppades att samla allt fler. Tanken är intressant men kommer förmodligen att ses som samhällsfarlig med tiden, den fria konkurrensen tillåts bara så länge den kan hållas inom kontrollerade former. <br />
Vad som dock är positivt just nu är att sommaren snart är här efter en mörk och hård vinter. Naturen går inte att lura, vi har mycket att lära av den.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!<br />
<br />
Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-29578677869360162522015-02-12T09:07:00.001-08:002015-02-12T09:07:31.396-08:00Våga ta i verkligheten!Rubrikerna kommer till oss allt oftare, de nationalistiska partierna går framåt på bekostnad av de etablerade. Folk är förbannade på att makthavarna inte agerar inför viktiga samhällsproblem. Förmågan att ta i vardagliga problem saknas hos politikerna, folk har en verklighet långt borta från riksdagshuset som politikerna står oförstående inför. Ta bara en sådan sak som rovdjurspolitiken, i åratal har förtvivlade bönder klagat över vargplågan, vargarna slår får, kor och hundar och de får ändå inte skjutas. Var är logiken, ska vi främja vargarna på bekostnad av det inhemska lantbruket?<br />
Integrationen är en annan fråga där problemen hopas sig, det visar sig att Migrationsverket agerat bristfälligt och hänsynslöst mot flyktingar från andra länder både beträffande boende, ersättningar och bemötande. Likaså är arbetsmarknadspolitiken ett misslyckande, de arbetslösa får inget stöd utan hela denna politik är en ren utslagningstävlan.<br />
Skolan har varit ett hett debattämne under lång tid och när nu en uppgörelse nåtts mellan Alliansen och de rödgröna visar det hur allvarligt läget är då de annars aldrig skulle kunna samsas. När jag gick i grundskolan på 1970-80-talen så fungerade skolan bitvis väldigt bra, visst fanns det brister men de konkreta målen läsa, skriva och räkna var det aldrig någon som ifrågasatte. Nu är det nya tider och en mera social kompetens efterfrågas men är det verkligen det som behövs? Jag läste en bok i ledarskap för många år sedan och konklusionen i denna var att yrkeskunskapen var viktigare än den sociala kompetensen och jag är benägen att hålla med.<br />
Tråkigt nog saknar ungdomarna av idag den inspiration som vår generation växte upp med, kanske beror det på oss, kanske har det andra orsaker. Det finns dock alltid ungdomar som kommer fram och kanske blir det så även med denna generation. Det krävs dock alltmer ju mer komplicerat samhället blir för människor att skapa sig en framtid. Samtidigt och det måste sägas så är många av den nya generationen mycket kompetenta.<br />
Hur blir det med framtiden, kan vi tro på den? Låt oss se året 2050 som ett test, kan vi se så långt och känna hopp så finns det möjligheter. Jag tror att det finns en framtid men då måste både vi och våra politiker våga ta i verkligheten!<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-75252963616097297772014-08-07T07:12:00.001-07:002014-08-07T07:21:30.325-07:00Rymdprojektering för miljöns skull!Det har utan tvekan varit en het sommar i år, man får vara glad att man inte bor i Syrien eller Israel där bomberna slår ner obarmhärtigt mitt i dagsljus. Kvällarna i östern kan dock vara svala och sköna på andra ställen. Klimatfrågan är en annan het potatis som tid efter annan dyker upp på våra debattsidor. Det klagas på miljöförstöring från gruvor, oljeborrning, uranbrytning, mm.<br />
Min tanke om miljön är att den är av högsta prioritet och att vi därför inte borde tära på jordens resurser utan ha våra gruvor på någon annan planet, exempelvis Mars som inte är alltför långt från jorden. Det skulle göra att vår jord besparades från skövling samtidigt som vi aktivt började ta del av Vintergatans mineraler. Vi behöver naturligtvis inte begränsa oss till Mars, det finns en mängd andra alternativ vad jag förstår, det gäller bara att ta första steget!<br />
På tapeten just nu är även den ryska björnens uppvaknande i sommarhettan, ingen är naturligtvis förvånad över detta, ryssarna har naturligtvis förberett både det ena och det andra efter kommunismens fall. Samtidigt är det lite tragiskt med Rysslands öde, då de verkligen försökt att få det bättre, först genom kommunismen och därefter genom att härma västerlandet. Det gamla tsardömet var visserligen fruktat och avskytt men jag undrar om inte kommunismen inneburit en degenerering av den ursprungliga ryska kulturen som liksom den grekiska endast bibehållits tack vare kyrkan.<br />
Vad vi alla känner just nu tror jag dock är att politiken går på lågvarv och att inget händer. I USA tycks den politiska inspirationen försvunnit och det tidigare hoppet om förändring endast blivit ett segt elände. I Sverige anklagar Socialdemokraterna Alliansen för att vara trött och sakna idéer samtidigt som de själva bara klagar. Det tycks som den forna inspirationen som så starkt lyfte folk har avstannat både i Europa och USA, i Sverige verkar dock aktiviteten öka inför riksdagsvalet i höst.<br />
Som vanligt så bromsar Socialdemokraterna varje steg till förbättring av samhället och det påverkar så klart riksdagsarbetet. I Norrköping, där (S) är i majoritet, kan de lägga vilka förslag de vill och sedan rösta igenom dem trots borgarnas förtvivlan, sådant är givetvis inte bra, särskilt som partipiskan viner över de socialdemokrater som är av annan åsikt än det egna partiet.<br />
En annan sak jag efterlyser är "kallet" inom samhällsarbetet. Frågan är om det idag finns några människor som drivs av ett inre kall i sitt samhällsarbete. Inom sjukvården tycks det här med ett inre kall ha försvunnit sedan årtionden och likaså inom kyrkan verkar det tunnsått med inspirerade kyrkoherdar, det tycks mer som om de resignerat inför en övermäktig uppgift och inte klarar att lyfta den lilla människan mot nya höjder.<br />
Ja, det är bara elände, säger någon. Men är det verkligen det, har vi alla fakta på bordet? Information är dagens nyckelord, den som har rätt information är vinnare i dagens samhälle, teorier fungerar bara om de överensstämmer med verkligheten. Det är här vi har en öppning i dagens samhälle, med de möjligheter som finns kan man skapa gedigna informationssystem byggda på fakta och statistik, riktigt kraftfulla sådana dessutom. Jag överlåter åt andra att utforma dem, men själva verktyget har vi i den nya tekniken.<br />
Vår tid är lite lik medeltiden, den tycks mörk och intetsägande men under ytan försiggår saker som kommer att leda till en revolution.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe! <br />
Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-17121288299502303592014-04-10T07:59:00.001-07:002014-04-10T08:08:30.137-07:00Sista spasmerna från Sovjetunionen...?Ryssland är återigen huvudnyhet på informationskanalerna. Angreppet på Ukraina och Kiev har satt fart på den europeiska gemenskapen. Det tycks som om Sovjeunionen åter börja röra sig och skapa livsrum (ty. Lebensraum). Borta är glasnost och perestrojka, nu är det skarpa vapen som gäller. Men vad bottnar det hela i egentligen?<br />
Naturligtvis är det brist rent materiellt i det forna Sovjetunionen men framförallt är det brist på visioner och gemensamma idéer, därav kopplingen till den gamla staden Kiev, den gamla ryska staden. Man söker sina rötter, när allt annat felar. Det är givetvis en brist på visioner i hela Europa just nu och när inget annat går försöker man naturligtvis göra Ryssland till syndabock.<br />
I Sverige har finansministern lagt fram vårbudgeten och nu är det hårda bud, det ska sparas och skatterna ska höjas, inget fel i det i och för sig. Socialdemokraterna sågar dock Hr. Finansminstern vid fotknölarna och menar att allt är fel. Sammanfattningsvis är det hårda tag just nu och folk verkar lätt roade över allt elände, folkhumorn tar aldrig miste...!<br />
Visste ni förresten varför Bosse Ringholm blev chef för AMS på 1990-talet, jo han var den förste som hittade platsjournalen...! Skämten är naturligtvis bättre nu men tydligen allt råare i takt med det politiska klimatet. Vi ser då och då riktiga slagsmål i östeuropeiska parlament och kan skratta åt det så länge helvetet inte bryter löst i Sveriges riksdag, Jan Björklund är som bekant närstridsexpert...!<br />
Det är just nu lite av en psykologisk krigföring som sker inom politiken under valåret, i krig och kärlek är som bekant alla medel tillåtna. Det kommer att bli mycket intressant att höra diskussionen i augusti-september när alla partier anklagar varandra för att ljuga och säger olika saker allihopa...!<br />
USA däremot är på frammarsch, den amerikanska ekonomin går allt bättre, ordningen verkar således återställd. Nu stramar man dessutom åt kring Ryssland allt i syfte att klämma åt det gamla KGB-gardet. Folk är naturligtvis förbannade på denna diktatur på alla håll eller som jag hörde på ett evenemang om tiggarna från Rumänien häromdagen att om man riktar sanktioner mot Rumänien så drabbar det tiggarna först av alla.<br />
Tiggarna ja, häromdagen kom det fram uppgifter i en stor svensk dagstidning att en liga upptäckts som leddes av universitetsutbildade ungdomar som levde i lyx på tiggarnas slit med en månadsinkomst på åtskilliga hundratusen kronor. Om det är sant att det är ligor så blir naturligtvis svenskarna till åtlöje, för hur kan man vara så enfaldig...?<br />
Detta för oss in på nästa ämne nämligen pengar, kapital, man kan nämligen inte äta pengar, det går en skarp linje mellan pengars värde och deras vitaminhalt. Penningen är en god tjänare men en dålig herre. Nej, det behövs istället mer inspiration och idealism i samhället, ett mål som är mer värt än pengar även om pengarna kan vara ett medel därtill. Jag tror på framtiden, varför inte satsa på ett förbättrat Sverige år 2050 och jobba för detta, det skulle kunna resultera i vinster för välfärden.<br />
Landsbygden är även det ett eftersatt område, det skulle behöva investeras i mycket där ute för att få hela Sverige att leva. Många gånger handlar det dock om att de som bor på platsen måste organisera sig för att få bollen att rulla. En stimulanspeng för olika projekt och rörelser skulle därför kunna motivera folk att engagera sig i bygden. Vi behöver en levande landsbygd och moderna resurser måste till för detta.<br />
Det är sammanfattningsvis en osäker värld vi lever i just nu med både bristande resurser och riktlinjer. Allt handlar nuförtiden om pengar och pengar är inget mål i sig. För att hävda sig i dagens samhälle måste man organisera sig, ensam är inte alltid stark, och framförallt måste man jobba för det man tror på.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-74542979594442563772013-12-18T07:59:00.001-08:002013-12-18T07:59:06.863-08:00God Jul + Gott Nytt år!Efter en något turbulent höst kan man verkligen fråga sig om det blir någon god jul. Julen har mer och mer blivit en tid för utanförskap, historierna är många om vad ensamma människor får stå ut med under denna familjehögtid. Det är då trevligare att se hur mycket glädje julen sprider även om man inte går på Operakällarens julbord. En kryssning är inte helt fel heller, att fira julen på någon söderhavsö med en drink vid poolen, det är heller inte fel!<br />
Annars har det mest varit elände denna höst. Jag har via bekanta hört att det varit en väldigt tuff höst för kommunernas sociala enheter. Stormar, revolutioner, avrättningar och den arabiska vårens övergång till höst har också figurerat i det alltmer tilltagande höstmörkret. Folk glömmer dock lätt uttrycket att bakom varje mörker finns ett stort ljus. Detta illustreras av det faktum att det finns fler rika människor i världen än någonsin tidigare, vilket jag hörde för några veckor sedan.<br />
Få om ens någon tänker numera på Saddam Hussein eller Muammar Khadaffi och vilket liv det var kring dessa personer under tidigare år, det är ett tilltagande gnagande på köttbenen i dagens samhälle, var tog solidariteten vägen. Det här är globaliseringens och kapitalismens baksida. Våra föregångare inom politik och samhällsbygge undvek denna fas och ville bygga något mera hållbart, marknaden förkastade det. Det är dock utan tvekan önskvärt med en moderniserad socialpolitik, samhället får inte bli en utslagningsmaskin som används för att bli av med folk man inte tycker om.<br />
Jag tror istället på ett tilltagande samhällsengagemang, en konsekvent solidarisk hållning inför framtiden, obligatorisk A-kassa, ett väl utbyggt socialförsäkringssystem samt en insikt i att inget samhälle är starkare än dess svagaste länk, så bygger vi framtiden!<br />
Det talas tyvärr bara vitt och brett om allt elände när vi borde få veta mer hur bra folk har det, titta omkring er och iakttag samhällsföreteelserna, alla dessa bilar, båtar, villor, företag och privatskolor, tydligen finns det folk som har det väldigt bra. Samtidigt finns det tiggare och folk som bor i avloppssystem, husvagnar och tält i skogen, i dessa kretsar är en risig husvagn guld värd. Men herregud, ska folk gå och tigga i Sverige år 2013, har vi inte fått det bättre? Socialdemokratin och Liberalismen gjorde mycket för att förbättra samhället under 1900-talet men nu har omvärlden kommit ikapp oss, den enes bröd den andres död. Om Sverige ska stå starkt i framtiden måste det satsas på ungdomen, ge ungdomarna en plats i samhället, det är de som ska ta hand om oss när vi blir gamla!<br />
En sak som talar för den borgerliga Alliansen är dess förmåga att förbättra svensk konkurrenskraft genom hushållning och spetskompetens, på det hela taget framstår den borgerliga politiken trots allt elände som en möjlighet när socialdemokraterna bara vill höja skatterna och fasa ut det egna initiativet. En möjlighet för den som vill påverka sitt liv, en möjlighet för den som vill få det bättre och är beredd att arbeta för sin försörjning. FAS 3-debatten är samtidigt skrämmande med allt som där kommer fram av missförhållanden, fusk och rena lagöverträdelser, samtidigt är detta en typ av åtgärder som även S-regimen använde, dock under andra namn. Sammantaget skulle man kanske kunna säga att man har ändan bak hur man än vänder sig, jag tycker dock att Alliansen har gjort ett bra försök med att minska utanförskapet i Sverige samtidigt som den rödgröna oppositionen har en hel del tänkvärda förslag.<br />
Jag är dock optimistisk, samhället liksom individen råkar alltid ut för olika konjunkturer, men varför ska man se det som ett misslyckande när det kanske i själva verket är en väg till något bättre.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!<br />
<br />Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-83506054812009335912013-06-19T07:11:00.001-07:002013-06-19T07:13:36.271-07:00På östfronten intet nytt.....!Så har det då hänt igen, ryska militäroperationer nära Sverige. Det är några veckor sedan nu men redan glömt. I själva verket är det inget nytt eller konstigt även om det är oroande. Ubåtskränkningarna under 1980-talet var nog heller inte de första trevarna i modern tid, den ryska björnen rustar och det med besked!<br />
Jag såg en uppgift om att den senaste ryska flottövningen kostade 1 miljard kronor, det skulle lika gärna kunna vara dollar. När den internationella situationen hårdnar och folk svälter så gör ryssarna vad de alltid gjort, de rustar. Vem tror ni har störst chans att vinna ett storskaligt krig utan kärnvapen? Det är klart att Putin och det gamla KGB-gardet förstått att det gäller att kunna utöva militärt våld när krisen tilltar, den som tar han har...!<br />
Samtidigt har debatten om fattigdomen, arbetslösheten och utanförskapet tilltagit i övriga Europa. Sammanfattningsvis kan man säga att statistiken inte visar den verkliga misären och att Sverigedemokraterna får allt fler anhängare. I Norrköping har socialkontoret gjort ett underskott på 59 miljoner, tydligen på grund av en ny drog och det är skrämmande, lika skrämmande är stängningen av RIA-centret för missbrukare, hur kan kommunen tro att det kommer bli en besparing?<br />
Och vad handlar det hela om tror ni? Ja, samma sak som i Grekland förstås; de styrande slösar bort medlen medan folk sliter och så ska det inte vara men för att få stopp på detta missförhållande måste folk engagera sig i samhällsarbete, det går inte att skylla på politikerna, man måste agera själv. I fackföreningen, på jobbet, i politiken, i föreningslivet, i kyrkan, det finns faktiskt möjligheter att göra sin röst hörd. Det är skrämmande när klåfingriga klåpare får sitta oemotsagda i parlamentet!<br />
När man sedan ser efter så finns det faktiskt folk som genom sitt levnadsöde sporrats att göra verklighet av sina drömmar, det finns faktiskt rullstolsburna riksdagsmän och ståuppkomiker, nyktra alkoholister och idrottsmän med ADHD. Jag förstår dock mycket väl att folk i gemen varken orkar eller vågar ge sig in på osäkra karriärvägar utan bara är trötta på alla pålagor.<br />
Det tjänar dock ingenting till att gräva ner sig i allt elände som finns även om det kan vara både intressant och upplysande utan det är bättre att se på det positiva som faktiskt finns, många människor i Sverige har faktiskt fått det allt bättre under åren. En av de mest fantastiska historier jag hört är den om den amerikanske finansmannen Donald Trump som under 1980-talet råkade i ekonomiska svårigheter med miljardskulder över sig men som lyckades förhandla och bygga upp och utöka sitt imperium, en annan är historien om den svenske finansmannen Olof Stenhammar som efter många svåra motgångar till slut lyckades driva igenom sina affärsidéer, det är sådana historier som berättade i sin helhet ger hopp till folk som har det tufft.<br />
Grunden för ett lands välstånd är att folk känner att det lönar sig att arbeta, det är ingen tvekan om detta och det har Alliansregeringen förstått bättre än (s). Under den socialdemokratiska regimen styrdes allt politiskt och det var därför som folk blev så förbannade då det inte lönade sig att arbeta, skatterna var för höga och ingen visste var pengarna tog vägen, så långt är vi nog alla med. Men vad som kommer därefter är det faktum att (s) är en intresseorganisation med tvivelaktigt rykte bland allmogen. Vi ska nog akta oss väldigt noga för att släppa dem till makten igen!<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe! <br />
<br />
<br />Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-21409935487076521902013-02-26T07:26:00.002-08:002013-02-26T07:27:31.098-08:00Är folkhemmet raserat?Efter en synnerligen seg vinter med mycket snö, höst- och vinterdeprimerade människor samt allmänt elände börjar nu solen lysa på Sverige.<br />
När solen och sommaren kommer glömmer man lätt det elände som varit under vintermånaderna med tågstopp, halkolyckor samt ihjälfrysningar. Det konstiga är att det tycks som om det är nya fenomen. Frågan som genast kommer är om det var likadant förr eller om det bara inte pratades om det på den tiden.<br />
En sak är dock säker och det är att folk hade mer tid för varandra förr, samhället var inte så opersonligt då. De ökade tekniska landvinningarna verkar ha gjort hela samhället till ett stort maskineri där man glömt bort människan i det hela. Matematiken och ingenjörskonsten har en förkärlek för räta linjer och logiska konstruktioner men går dessa verkligen att tillämpa på människor? Vi som ser familjer växa fram förstår ju att 1 + 1=3 och att de matematiska formlerna inte på samma sätt går att tillämpa på den mänskliga familjen utan att det krävs en djupare logik för att förstå denna.<br />
Internationaliseringen har tilltagit, det importeras och exporteras via internet, inte bara maskiner och sprit utan även människor och djur hur märkligt det än kan låta. En följd av detta har blivit att Stockholmpolisen går och letar efter flyktingar på T-banan trots att det är olagligt, för vad ska dom göra?<br />
Utvecklingen går allt snabbare och endast de som styr den hänger med på allvar. I Norrköping brann kommunens IT-server varpå 1500 människor blev utan försörjningsstöd på måndagen, vad händer med dessa människor om de inte får sina pengar i tid? Det kan hända fler IT-haverier, vem minns inte när Nordeas datorer brakade samman för några år sedan, då var det ett ramaskri, den nya tekniken är sårbar!<br />
Socialdemokraterna hävdar att Alliansen är trött och inte har kontroll på situationen i landet med 400 000 arbetslösa och det trots att Sverige går med rejäl vinst enligt finansminister Anders Borg. Skolan har kollapsat och ingen vill bli lärare efter Göran Perssons skolreform. Samme Persson hävdade att han avskydde klassamhället men köpte en jättelik gård och är nu ordförande för Sveaskog, han är inte buskablyg den gode Persson...!<br />
I själva verket blir det alltmer uppenbart att moderaterna och socialdemokraterna bollar väljarna mellan sig för att bibehålla den gamla vanliga samhällsordningen. Endast mittenpartierna för en aktiv politik medan blocken endast bibehåller gamla fördomar.<br />
Baksidan av detta gigantiska välfärdsbygge blir alltmera skrämmande, finns det något folkhem kvar i Sverige?<br />
Fråga dom som var med när socialsekreterarna blev angripna med yxa, fråga barnfamiljerna som inte har råd med medicin och glasögon till sina barn, fråga de pensionärer som går och samlar burkar för att dryga ut sina låga inkomst, fråga Fas 3-jobbarna som tvingas till förnedrande behandling för att få pengar till hyra och mat till barnen, det finns hur många exempel som helst.<br />
Samtidigt börjar en tanke gro, kanske har det aldrig funnits något folkhem för alla utan bara för en del accepterade grupper. Steriliseringar, lobotomeringar, vanvård och övergrepp under barndomen, vilka kommit i dagen som en del av Sveriges samhälle tyder ju på detta.<br />
Samtidigt finns naturligtvis grupper i samhället som levt i lyx och inte saknat något, inkomster på hundratusentals kronor i månaden, solsemestrar, lyxiga sommarställen, båtar, de bästa rekommendationer, jättelika fester samt välartade barn och barnbarn, allt detta är ju ett slags ideal även för den som går och stämplar sin A-kassa, lever på nudlar och potatis samt dricker kranvatten till varje måltid.<br />
Ett sätt att påverka samhället är att engagera sig i samhällsarbete. Det sägs att många som blir arbetslösa och i utanförskap tappar tron på samhället eller söker sig till odemokratiska grupper och det är här de behöver få inspiration till ett samhällsengagemang som på sikt kan leda till verklig vinst för både individ och samhälle, alla behövs, ingen undantagen. Kan han så kan jag, sade ofta den legendariske ishockeyspelaren Sven Tumba och visst är det så!<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!<br />
<br />
<br />
Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7557585457795995963.post-9711539008831087742012-10-22T08:38:00.001-07:002012-10-22T08:38:53.361-07:00Satsa på ungdomarna!Det är med beklämdhet jag läser att Sveriges ungdomar uppfattar samtiden som mörk och dyster!<br />
Sanningen är nog snarare den att det finns en hel del ungdomar som vältrar sig i lyx medan deras jämnåriga svälter och bor i trappuppgångar och på offentliga toaletter och detta är en skrämmande verklighet!<br />
Här gäller det att satsa på alla ungdomar så att de får de möjligheter de faktiskt har rätt till! Man kan faktiskt fråga sig varför det ser ut så här i Sverige idag. Min egen generation fick visserligen gå igenom ett stålbad efter tidigare generationer men mycket talar för att denna generation är ännu värre än sina föräldrar.<br />
Det är med en frenesi som endast maktmänniskor förfogar över som orättvisorna drabbar den yngre generationen, makthavarna tycks glömma att de kommer att vara beroende av ungdomarna när de blir gamla men kanske har de tänkt fylla vård- och omsorgsjobben med invandrad arbetskraft, så ser det faktiskt ut idag.<br />
Jag tror på en internationell värld med fri handel och en rörlig arbetsmarknad där människor själva kan bestämma över sina liv. Vi får dock inte glömma att det krävs en arbetsinsats för att vi ska kunna ha det så. Det behövs fler människor som jobbar med politik och samhällsgemenskap. En expansiv politik gäller om vi ska kunna lyfta upp Europa. En satsning på gemenskap och god skötsel av det allmänt ägda är viktigt, likaså en medveten politik i kommun, landsting och riksdag som tar hänsyn till människors behov och åsikter. Vi måste vara beredda att kämpa för att få det samhälle vi vill ha! En stor prövning väntar nu min egen generation; vi måste klara av att sköta det samhälle vi ärvt av föregående generationer, det kräver att vi är helt seriösa och inte blundar för klara fakta, kanske kan vi på så sätt förbättra samhället ytterligare, det måste i vilket fall som helst vara varje samhällsarbetares strävan. Ett bra samhälle kan alltid bli bättre även om det i vissa fall, som t.ex. beträffande det forna Jugoslavien, framkommit uppgifter som påstår att den organiserade brottsligheten och politikerna raserade samhället för att de tyckte att folk hade det för bra. Ett samhälle kan dock aldrig vara för bra om det är ordentligt underbyggt. Vad som får samhällen att rasa ihop efter ett långt välstånd brukar vara att de inte kan möta ett behov eller en ny svårighet. Med dagens kommunikationer, visserligen både på gott och ont, finns det dock möjligheter som aldrig tidigare funnits att skaffa de medel man behöver från något annat land eller region.<br />
Nobelmiddagen börjar närma sig, jag väntar mig dock ingen inbjudan. Det borde dock locka vilken ungdom som helst att kämpa inom vetenskaperna för att en dag få Nobelpris och även om de aldrig får det kommer deras strävan ändå att ta dem en lång bit på väg. Inspiration, hopp och strävan är viktiga för både ungdomar och vuxna, det är det som tar samhället framåt.<br />
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!Björn Börjesonhttp://www.blogger.com/profile/05022509577057176706noreply@blogger.com0