Svag bris....!

I ett alltmer finanshärjat Europa blir vädret allt viktigare för många. När det är dåligt väder är alla sura och när det är bra väder är alla glada.
Om man antar att alla vore glada när det var dåligt väder kan man lätt få känslan av att de satt och myste framför TV-fåtöljen och bra vore väl det!
Sanningen att säga har vi roterat ännu ett varv kring solen och ett nytt år har sett sitt ljus, svårare än så är det nog egentligen inte.
Samma sorts resonemang hörde jag när jag var på högmässa i söndags då prästen talade om det onda i världen. När hon nämnde tsunamikatastrofen som något fruktansvärt vilken ytterst berodde på kontinentalplattornas rörelser då tror jag att hon hade själva lösningen på dilemmat. Vad hon i själva verket sade var att kontinentalplattorna hade orsakat tsunamin; att människor hade befunnit sig just där var ju i och för sig inget märkligt sådant har skett förr och är inget vare sig nytt fenomen eller särskilt märkligt. Vad som däremot är tydligt är att dagens människor lever i ett sådant överflöd att de tror att de är odödliga, där har vi det verkliga felslutet för att tala i logiska termer. Det är inte och har aldrig varit ovanligt att människor dör eller föds på denna jord, själva våra kroppar är ju formade i intimt samband med denna jord. Vad som däremot är ett faktum är att vi ofta lever i en falsk trygghet, en okunskap om att världen är densamma och inte förändras utan att det bara är vi som förändras.
En av mina favoritfilosofer uttrycker det så att "det som kirurgen ser när han opererar en patient finns inte inne i patienten utan i kirurgens eget huvud, det är tänkvärt!