onsdag 16 mars 2016

Globaliseringens pris?

Våren är på väg, i alla fall borde den vara det. Vintern har varit lång och seg med en kyla som gått genom märg och ben för medelsvensson och naturligtvis har varit mycket värre för EU-migranterna i våra städer.
Angående dessa EU-migranter fördes i SVT en debatt om varför de väckt så mycket känslor i Sverige. Det visar sig, allt enligt historiska källor, att Sverige vid början av 1900-talet var ett av Europas fattigaste länder där tiggeriet fanns dagligen. Och just detta, hävdade föreläsaren, satt så nära i tid att det blev en chock för svenskarna att se tiggeriet återigen, en obehaglig påminnelse om en tid som inte var alltför avlägsen.
  Den fria rörligheten inom EU, som migranterna är ett exempel på, har fått både ris och ros av den anledningen att vi inte kan välja vilka människor vi får hit, då vissa uppenbarligen ses som mer önskvärda än andra men är också det pris vi får betala om vi vill ha en global värld. Det är alltså inte bara ett pris vi får betala utan också en möjlighet, den fria rörligheten är en del av demokratin. På sikt kan vi dock räkna med att den ger oss fler fördelar än nackdelar; när världen blir allt större växer också vi.
  Den tid då alla kan utnyttja globaliseringen till fullo ligger dock förmodligen några decennier framåt, det krävs en möjlighet att kunna förverkliga sina resurser på ett helt annat sätt än vad som är möjligt idag när de stora aktörerna sätter ramarna för den enskilde individen. Vad jag tror är en möjlighet är dock att expandera sin verksamhet genom alla de möjligheter som finns idag, det vill säga om man har någon verksamhet. Många människor har inte så mycket tid över för att skapa sig en verksamhet som de kan expandera, en hel del människor saknar intressen som tar dem utöver de vardagliga sysslorna. Men just detta att den nya tekniken ger oss möjligheter att hitta likasinnade och nya möjligheter tror jag är banbrytande för den nya tiden. Det är inte så många år sedan då de enda kommunikationskanalerna var TV, radio, telefon och post.
  Vi får dock räkna med att alla grupper i samhället kommer att utnyttja dessa nya möjligheter och också redan gör det. De kriminella gängen, terroristerna, olika samhällsfarliga element med flera, det är en realitet i dagens samhälle. Samtidigt, och det är viktigt att understryka, finns det också oerhörda möjligheter att göra nytta för dagens människor tack vare globaliseringen. Mycket handlar om att bryta ny mark genom de nya möjligheter som nu finns.
  Vad folk normalt inte vet så mycket om är de människor som inte får del av alla fördelar som finns, förslavade eller fängslade, skuldsatta eller marginaliserade människor finns det fler än vi tror av. Jag hörde så sent som på slutet av 1990-talet om fängelserna i Albanien att där satt människor kedjade vid en vägg i tiotals år, sittande i sin egen avföring, det är bara ett exempel på människor som trots standardhöjningar i resten av världen inte fått del av välfärden. Och det var i början på 1990-talet som en dagstidning visade bilder från ett grekiskt mentalsjukhus där patienterna togs ut en gång om dagen, smordes in med rengöringsmedel och duschades med vattenslang, det var den enda behandling de fick. Dessa exempel är förmodligen dock bara toppen av isberget.
  För att ta vara på möjligheterna ser jag det dock som nödvändigt att folk organiserar sig och samarbetar. Det är min absoluta övertygelse att ensam aldrig är stark annat än i undantagsfall, i normala fall lönar det sig alltid att samarbeta vare sig man gör det organiserat eller spontant. Föreningar, partier, organisationer, alla är de en arena där vi kan uttrycka oss och agera tillsammans med andra människor och det är en möjlighet som jag tror blir allt nödvändigare som samhället ser ut idag. Med andra ord skulle jag alltså vilja påstå att globaliseringens pris också är dess möjlighet.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!