torsdag 7 augusti 2014

Rymdprojektering för miljöns skull!

Det har utan tvekan varit en het sommar i år, man får vara glad att man inte bor i Syrien eller Israel där bomberna slår ner obarmhärtigt mitt i dagsljus. Kvällarna i östern kan dock vara svala och sköna på andra ställen. Klimatfrågan är en annan het potatis som tid efter annan dyker upp på våra debattsidor. Det klagas på miljöförstöring från gruvor, oljeborrning, uranbrytning, mm.
  Min tanke om miljön är att den är av högsta prioritet och att vi därför inte borde tära på jordens resurser utan ha våra gruvor på någon annan planet, exempelvis Mars som inte är alltför långt från jorden. Det skulle göra att vår jord besparades från skövling samtidigt som vi aktivt började ta del av Vintergatans mineraler. Vi behöver naturligtvis inte begränsa oss till Mars, det finns en mängd andra alternativ vad jag förstår, det gäller bara att ta första steget!
  På tapeten just nu är även den ryska björnens uppvaknande i sommarhettan, ingen är naturligtvis förvånad över detta, ryssarna har naturligtvis förberett både det ena och det andra efter kommunismens fall. Samtidigt är det lite tragiskt med Rysslands öde, då de verkligen försökt att få det bättre, först genom kommunismen och därefter genom att härma västerlandet. Det gamla tsardömet var visserligen fruktat och avskytt men jag undrar om inte kommunismen inneburit en degenerering av den ursprungliga ryska kulturen som liksom den grekiska endast bibehållits tack vare kyrkan.
  Vad vi alla känner just nu tror jag dock är att politiken går på lågvarv och att inget händer. I USA tycks den politiska inspirationen försvunnit och det tidigare hoppet om förändring endast blivit ett segt elände. I Sverige anklagar Socialdemokraterna Alliansen för att vara trött och sakna idéer samtidigt som de själva bara klagar. Det tycks som den forna inspirationen som så starkt lyfte folk har avstannat både i Europa och USA, i Sverige verkar dock aktiviteten öka inför riksdagsvalet i höst.
  Som vanligt så bromsar Socialdemokraterna varje steg till förbättring av samhället och det påverkar så klart riksdagsarbetet. I Norrköping, där (S) är i majoritet, kan de lägga vilka förslag de vill och sedan rösta igenom dem trots borgarnas förtvivlan, sådant är givetvis inte bra, särskilt som partipiskan viner över de socialdemokrater som är av annan åsikt än det egna partiet.
  En annan sak jag efterlyser är "kallet" inom samhällsarbetet. Frågan är om det idag finns några människor som drivs av ett inre kall i sitt samhällsarbete. Inom sjukvården tycks det här med ett inre kall ha försvunnit sedan årtionden och likaså inom kyrkan verkar det tunnsått med inspirerade kyrkoherdar, det tycks mer som om de resignerat inför en övermäktig uppgift och inte klarar att lyfta den lilla människan mot nya höjder.
  Ja, det är bara elände, säger någon. Men är det verkligen det, har vi alla fakta på bordet? Information är dagens nyckelord, den som har rätt information är vinnare i dagens samhälle, teorier fungerar bara om de överensstämmer med verkligheten. Det är här vi har en öppning i dagens samhälle, med de möjligheter som finns kan man skapa gedigna informationssystem byggda på fakta och statistik, riktigt kraftfulla sådana dessutom. Jag överlåter åt andra att utforma dem, men själva verktyget har vi i den nya tekniken.
  Vår tid är lite lik medeltiden, den tycks mörk och intetsägande men under ytan försiggår saker som kommer att leda till en revolution.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
 

torsdag 10 april 2014

Sista spasmerna från Sovjetunionen...?

Ryssland är återigen huvudnyhet på informationskanalerna. Angreppet på Ukraina och Kiev har satt fart på den europeiska gemenskapen. Det tycks som om Sovjeunionen åter börja röra sig och skapa livsrum (ty. Lebensraum). Borta är glasnost och perestrojka, nu är det skarpa vapen som gäller. Men vad bottnar det hela i egentligen?
  Naturligtvis är det brist rent materiellt i det forna Sovjetunionen men framförallt är det brist på visioner och gemensamma idéer, därav kopplingen till den gamla staden Kiev, den gamla ryska staden. Man söker sina rötter, när allt annat felar. Det är givetvis en brist på visioner i hela Europa just nu och när inget annat går försöker man naturligtvis göra Ryssland till syndabock.
  I Sverige har finansministern lagt fram vårbudgeten och nu är det hårda bud, det ska sparas och skatterna ska höjas, inget fel i det i och för sig. Socialdemokraterna sågar dock Hr. Finansminstern vid fotknölarna och menar att allt är fel. Sammanfattningsvis är det hårda tag just nu och folk verkar lätt roade över allt elände, folkhumorn tar aldrig miste...!
  Visste ni förresten varför Bosse Ringholm blev chef för AMS på 1990-talet, jo han var den förste som hittade platsjournalen...! Skämten är naturligtvis bättre nu men tydligen allt råare i takt med det politiska klimatet. Vi ser då och då riktiga slagsmål i östeuropeiska parlament och kan skratta åt det så länge helvetet inte bryter löst i Sveriges riksdag, Jan Björklund är som bekant närstridsexpert...!
  Det är just nu lite av en psykologisk krigföring som sker inom politiken under valåret, i krig och kärlek är som bekant alla medel tillåtna. Det kommer att bli mycket intressant att höra diskussionen i augusti-september när alla partier anklagar varandra för att ljuga och säger olika saker allihopa...!
  USA däremot är på frammarsch, den amerikanska ekonomin går allt bättre, ordningen verkar således återställd. Nu stramar man dessutom åt kring Ryssland allt i syfte att klämma åt det gamla KGB-gardet. Folk är naturligtvis förbannade på denna diktatur på alla håll eller som jag hörde på ett evenemang om tiggarna från Rumänien häromdagen att om man riktar sanktioner mot Rumänien så drabbar det tiggarna först av alla.
  Tiggarna ja, häromdagen kom det fram uppgifter i en stor svensk dagstidning att en liga upptäckts som leddes av universitetsutbildade ungdomar som levde i lyx på tiggarnas slit med en månadsinkomst på åtskilliga hundratusen kronor. Om det är sant att det är ligor så blir naturligtvis svenskarna till åtlöje, för hur kan man vara så enfaldig...?
  Detta för oss in på nästa ämne nämligen pengar, kapital, man kan nämligen inte äta pengar, det går en skarp linje mellan pengars värde och deras vitaminhalt. Penningen är en god tjänare men en dålig herre. Nej, det behövs istället mer inspiration och idealism i samhället, ett mål som är mer värt än pengar även om pengarna kan vara ett medel därtill. Jag tror på framtiden, varför inte satsa på ett förbättrat Sverige år 2050 och jobba för detta, det skulle kunna resultera i vinster för välfärden.
  Landsbygden är även det ett eftersatt område, det skulle behöva investeras i mycket där ute för att få hela Sverige att leva. Många gånger handlar det dock om att de som bor på platsen måste organisera sig för att få bollen att rulla. En stimulanspeng för olika projekt och rörelser skulle därför kunna motivera folk att engagera sig i bygden. Vi behöver en levande landsbygd och moderna resurser måste till för detta.
  Det är sammanfattningsvis en osäker värld vi lever i just nu med både bristande resurser och riktlinjer. Allt handlar nuförtiden om pengar och pengar är inget mål i sig. För att hävda sig i dagens samhälle måste man organisera sig, ensam är inte alltid stark, och framförallt måste man jobba för det man tror på.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!