onsdag 8 februari 2017

Civilisationens vägval?

Jag läser gång efter annan om cirkusen i USA. Den ena politiska skandalen efter den andra. Det är hårdare tag på gång inte bara där, i Ryssland diskuteras agans återinrättande enligt tidningarna. Vilken väg skall världen ta, blir det en återgång till medeltiden eller övergång till postkapitalismen, vad är skillnaden egentligen?
  Tydligen handlar alltmer om pengar på den amerikanska kontinenten, det har det väl i och för sig alltid gjort i meningen att man kan få allt bara man betalar. Skillnaden nu är mer det att man inte får något om man inte betalar, socialförsäkringssystemen kommer förmodligen att minskas till ett mininum. Man kan fråga vad det är för skillnad mellan detta och situationen i Ryssland där, enligt vissa källor kriminaliteten når ända upp på regeringsnivå till ett konstant förtryck av befolkningen.
  Som vanligt i politiken handlar det om rättigheter kontra makt, hur mycket frihet kan tillåtas och hur mycket makt kan tillåtas, det är frågan. Den ekonomiska liberalismens teori om den osynliga handen kan även tillämpas på politikens virrvarr, mekanismerna finns även där. Efter ett för hårt tryck från de styrande reser sig folket, det vet vi av erfarenhet. Problemet är dock mer komplicerat då människor i vissa länder inte vetat hur världen ser ut. Den arabiska våren startades delvis för att befolkningen via dator och mobil kunde se hur mycket högre standard det var i västerlandet och insåg först då att de levde i ett medeltida samhällsskick.
  Komplikationerna inom politiken är dock större än så, det visar sig att vi i västerlandet trots våra arbetsmarknadsavtal och socialförsäkringssystem har enorma fallgropar i samhället. En del människor faller mellan stolarna i systemen, en del nekas bidrag de har rätt till och arbetstagare tvingas acceptera försämringar på arbetsplatsen därför att de är beroende av arbetsgivarnas godtycke. Det här är skrämmande och en del av den nya rovdriften av människor som uppstått i spåren av globaliseringen.
  Det säger sig självt att det inte bara är nackdelar med globaliseringen, fördelarna är givetvis större. Samtidigt som fördelarna ökar stiger naturligtvis möjligheterna till nackdelar och missbruk av möjligheterna. Det här är en delvis blind fläck i världen idag, både folket och delvis makthavarna känner en hjälplöshet i situationen som uppstått. Här expanderar de kriminella nätverken och exploatörerna.
  Sanningen om kriminaliteten är dock dubbel, å ena sidan beror den på respektlöshet och sociala problem men å andra sidan har den en ekonomisk orsak. Genom att ge människor ett anständigt liv förebygger man faktiskt kriminalitet. Tyvärr finns inte denna åtgärd på makthavarnas agenda av flera orsaker. Det är sedan länge känt att rika länder bränner sitt överskott av spannmål för att inte rubba världsmarknadspriserna, att företag klipper sönder nya kläder för att ingen ska kunna använda dem samt att bistånd försvinner i händerna på korrupta politiker, det här vet vi sedan gammalt.
  Möjligheten att förbättra samhället finns dock genom att vi samarbetar för att göra samhället bättre. Vem har sagt att det bara är brottsligheten och politiken som kan organiseras, även vanliga människor kan organisera sig. Det skulle göra skillnad om folk kunde inse värdet av samhällsarbete, att göra skillnad genom att jobba för det gemensamma istället för att vara offer för förtrycket. På så sätt skulle varken den ena eller andra politiska ytterligheten kunna styra våra liv, däremot skulle en kompromiss bli möjlig.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

onsdag 16 mars 2016

Globaliseringens pris?

Våren är på väg, i alla fall borde den vara det. Vintern har varit lång och seg med en kyla som gått genom märg och ben för medelsvensson och naturligtvis har varit mycket värre för EU-migranterna i våra städer.
Angående dessa EU-migranter fördes i SVT en debatt om varför de väckt så mycket känslor i Sverige. Det visar sig, allt enligt historiska källor, att Sverige vid början av 1900-talet var ett av Europas fattigaste länder där tiggeriet fanns dagligen. Och just detta, hävdade föreläsaren, satt så nära i tid att det blev en chock för svenskarna att se tiggeriet återigen, en obehaglig påminnelse om en tid som inte var alltför avlägsen.
  Den fria rörligheten inom EU, som migranterna är ett exempel på, har fått både ris och ros av den anledningen att vi inte kan välja vilka människor vi får hit, då vissa uppenbarligen ses som mer önskvärda än andra men är också det pris vi får betala om vi vill ha en global värld. Det är alltså inte bara ett pris vi får betala utan också en möjlighet, den fria rörligheten är en del av demokratin. På sikt kan vi dock räkna med att den ger oss fler fördelar än nackdelar; när världen blir allt större växer också vi.
  Den tid då alla kan utnyttja globaliseringen till fullo ligger dock förmodligen några decennier framåt, det krävs en möjlighet att kunna förverkliga sina resurser på ett helt annat sätt än vad som är möjligt idag när de stora aktörerna sätter ramarna för den enskilde individen. Vad jag tror är en möjlighet är dock att expandera sin verksamhet genom alla de möjligheter som finns idag, det vill säga om man har någon verksamhet. Många människor har inte så mycket tid över för att skapa sig en verksamhet som de kan expandera, en hel del människor saknar intressen som tar dem utöver de vardagliga sysslorna. Men just detta att den nya tekniken ger oss möjligheter att hitta likasinnade och nya möjligheter tror jag är banbrytande för den nya tiden. Det är inte så många år sedan då de enda kommunikationskanalerna var TV, radio, telefon och post.
  Vi får dock räkna med att alla grupper i samhället kommer att utnyttja dessa nya möjligheter och också redan gör det. De kriminella gängen, terroristerna, olika samhällsfarliga element med flera, det är en realitet i dagens samhälle. Samtidigt, och det är viktigt att understryka, finns det också oerhörda möjligheter att göra nytta för dagens människor tack vare globaliseringen. Mycket handlar om att bryta ny mark genom de nya möjligheter som nu finns.
  Vad folk normalt inte vet så mycket om är de människor som inte får del av alla fördelar som finns, förslavade eller fängslade, skuldsatta eller marginaliserade människor finns det fler än vi tror av. Jag hörde så sent som på slutet av 1990-talet om fängelserna i Albanien att där satt människor kedjade vid en vägg i tiotals år, sittande i sin egen avföring, det är bara ett exempel på människor som trots standardhöjningar i resten av världen inte fått del av välfärden. Och det var i början på 1990-talet som en dagstidning visade bilder från ett grekiskt mentalsjukhus där patienterna togs ut en gång om dagen, smordes in med rengöringsmedel och duschades med vattenslang, det var den enda behandling de fick. Dessa exempel är förmodligen dock bara toppen av isberget.
  För att ta vara på möjligheterna ser jag det dock som nödvändigt att folk organiserar sig och samarbetar. Det är min absoluta övertygelse att ensam aldrig är stark annat än i undantagsfall, i normala fall lönar det sig alltid att samarbeta vare sig man gör det organiserat eller spontant. Föreningar, partier, organisationer, alla är de en arena där vi kan uttrycka oss och agera tillsammans med andra människor och det är en möjlighet som jag tror blir allt nödvändigare som samhället ser ut idag. Med andra ord skulle jag alltså vilja påstå att globaliseringens pris också är dess möjlighet.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
 

tisdag 6 oktober 2015

Eländes elände!

Har det tredje världskriget brutit ut? Vissa hävdar att situationen med dagens internationella krutdurk är ett tredje världskrig, officiellt är det i vilket fall inte. Islamiska staten, en ny konstellation av Al Qaida har gett sig attan på att skapa ett eget kalifat i den arabiska öknen, vad har de att förlora? Det hela påminner lite grand om de deporterade engelsmännen i Australien under 1800-talet, de var dödsdömda och hade inget annat val än att försöka klara sig. Vikingarna hade ett liknande upplägg, när de stormade en stad eller by vid havet brände de sina båtar så att de inte kunde fly. Liknelsen haltar naturligtvis men dessa arabiska krigare är naturligtvis lika döda om de ger upp som om de luftbombas, det hela är ett märkligt exempel på den nya globala världsordning vi har i dag.
  Det är dags för människor att börja ta ansvar för världen. Vi kan inte stillatigande stå och se på när människor svälter eller dödas, vi måste engagera oss! Jag vet att många har det så bra i Sverige och Europa, gott om pengar, fina jobb, villor, sommarställen, fastigheter, aktier, försäkringar, bilar, båtar, utlandsresor, kryssningar, fina hedersuppdrag, frågan är dock om det är just dessa saker som gör oss till människor? Var är det sociala engagemanget, det politiska engagemanget, det humanitära engagemanget? Jag läste om en man som ägde över 40 miljoner kronor och dog när han var 33 år, naturligtvis fick han ett bättre liv än de flesta i hans ålder men pengarna gjorde honom inte odödlig!
  Vintern är på väg och därmed kylan, hur går det för EU-migranterna? Hälsovård, sjukvård, värme, sanitet, man får hoppas att Sveriges kommuner tar sitt ansvar för dessa människor! På tal om elände måste väl ändå nämnas våra pensionärer med den höga skatt de tvingas betala, är det tacken för ett helt yrkesliv? En annan tragedi är alla dessa ungdomar som mår dåligt i Sverige av idag, vad pågår i samhället? De kriminella ligorna rekryterar dessa ungdomar antingen som kunder eller hantlangare. Kort sagt samhället av idag är en röra, en rödgrön röra för att citera en känd politiker. Naturligtvis beror det till en del på det politiska spelet som ju som bekant är ett nollsummespel med sensmoralen att det alltid finns plats i toppen.
  Men vad bryr sig EU-topparna om det, vad bryr sig de väletablerade om vad som sker på samhällets botten så länge de inte själva är där! Märkte ni vad som hände när politikerna blev trötta på tiggarna, då skulle dessa hjälpas i sina hemländer, vilket alla andra haft klart för sig hela tiden. Sensmoralen i detta är enkel; den enes död, den andres bröd. Och så länge överklassen inte besväras av fattigdomen bryr de sig inte om den, sedan må den ta sig uttryck i organiserat tiggeri, kriminella organisationer, terrorism eller något annat. I dagens globala värld krävs det dock mer vidsynthet. Få om någon har förstått vidden och kraften av den nya globaliseringen, vi kan bara ana den när vi ser dess yttringar. I själva verket försiggår det allt möjligt i samhällets undervegetation - you name it!
  De materiella resurserna räcker faktiskt fortfarande åt alla människor på jorden om de fördelas rättvist, denna fråga kommer att bli alltmer brännande fastän det talas tyst om det. Frågan är om inte FN och andra internationella organisationer kommer att få större inflytande när nu världen alltmer knyts samman? Kommer världens fattigaste länder att gå med på den rådande fördelningen när gränserna krymper, när fattigdomen kommer inpå vår dörr som den gjort de senaste åren? Jag tror att vi måste lyfta blicken och se vad som verkligen händer i världen och vi måste samarbeta. Om västerlandet inte tar initiativet i denna fråga så kommer andra att göra det, Ryssland har redan börjat rusta.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
 

tisdag 12 maj 2015

Skrämmande vargdebatt!

I TV-nyheterna visades idag ett inslag om "olyckan" för två år sedan då en kvinnlig djurvårdare dödades av vargar i Kolmårdens djurpark. En expert uttalade sig om att han inte förstod sig på vargarnas beteende men är det så konstigt, vargar är liksom lejon och tigrar rovdjur och dödar närhelst de kan. Det är skrämmande att höra så kallade experter uttala sig om att vargarna är "opålitliga" när de i själva verket är livsfarliga rovdjur, det är ingen slump att vargarna utrotades i Sverige på 1800-talet, de var en fara både för boskapen och människorna. Om man är så dum att man låter varg och björn fortplanta sig i mellansverige kan vi räkna med fler dödsfall.
  Det är hårda tider för närvarande, både i Sverige och världen, frågan är varför. Förmodligen har det att göra med den internationella konkurrensen och globaliseringen. Trots teknikens framsteg blir nämligen följden bara en, nämligen att de rika blir rikare och de fattiga fattigare så länge inte möjligheterna ökar i samma fart som konkurrensen.
  Vad som skulle vara intressant är att få veta hur de riktigt rika har det, vinnarna av konkurrensen. Hur lever överklassen i USA och Europa egentligen? Ett reportage i en tidning för många år sedan beskrev det som att jetsetet äter frukost i Rio de Janeiro, lunch i New York och middag i Paris. Det är klart att det finns fler möjligheter om man har pengar. Samtidigt så är det det organiserade samhället som samlar de flesta människorna även om de riktigt rika har sina klubbar som de träffas i och där miljardärer kan nekas inträde på grund av färglösa traditioner.
  Vad som sker efter valet är att (s) ökar bidrag och skatter i motsats till alliansen som minskade båda, man kan fråga sig om det inte finns någon medelväg. Som det ser ut nu verkar politiken vara ett nollsummespel, den ena regeringen nollställer den föregående med motsatt politik. Man får en känsla av att det viktigaste för folk är det som sker utanför politiken och det offentliga, även där borde det finnas en medelväg. Själv tror jag på att folk är aktiva i samhällsdebatten som en del av vardagen, endast på det viset kan vi ha en stark demokrati. Det finns en mängd fördelar med att vara en aktiv samhällsmedborgare, stimulans, kontakter och erfarenhet är tre viktiga delar man får till sig om man engagerar sig.
  En annan sak som folk plågas av är kontrollsamhället där allt ska kontrolleras. Det är förmodligen nödvändigt med viss kontroll av data- och telefontrafiken liksom all offentlig kommunikation men jag förstår att folk kan bli irriterade på detta även om det är en av realiteterna i det offentliga samhället. Politiker är överhuvudtaget tämligen avskydda för närvarande och inte förvånande om man tänker på hur det sparas i kommunala och statliga förvaltningar medan politiker och tjänstemän sitter med fantasilöner och struntar i medborgarna efter arbetstid.
  Jag såg på TV häromdagen en man från något fjärran land som startat en egen stat på internet där han hoppades att samla allt fler. Tanken är intressant men kommer förmodligen att ses som samhällsfarlig med tiden, den fria konkurrensen tillåts bara så länge den kan hållas inom kontrollerade former.
  Vad som dock är positivt just nu är att sommaren snart är här efter en mörk och hård vinter. Naturen går inte att lura, vi har mycket att lära av den.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

 

torsdag 12 februari 2015

Våga ta i verkligheten!

Rubrikerna kommer till oss allt oftare, de nationalistiska partierna går framåt på bekostnad av de etablerade. Folk är förbannade på att makthavarna inte agerar inför viktiga samhällsproblem. Förmågan att ta i vardagliga problem saknas hos politikerna, folk har en verklighet långt borta från riksdagshuset som politikerna står oförstående inför. Ta bara en sådan sak som rovdjurspolitiken, i åratal har förtvivlade bönder klagat över vargplågan, vargarna slår får, kor och hundar och de får ändå inte skjutas. Var är logiken, ska vi främja vargarna på bekostnad av det inhemska lantbruket?
  Integrationen är en annan fråga där problemen hopas sig, det visar sig att Migrationsverket agerat bristfälligt och hänsynslöst mot flyktingar från andra länder både beträffande boende, ersättningar och bemötande. Likaså är arbetsmarknadspolitiken ett misslyckande, de arbetslösa får inget stöd utan hela denna politik är en ren utslagningstävlan.
  Skolan har varit ett hett debattämne under lång tid och när nu en uppgörelse nåtts mellan Alliansen och de rödgröna visar det hur allvarligt läget är då de annars aldrig skulle kunna samsas. När jag gick i grundskolan på 1970-80-talen så fungerade skolan bitvis väldigt bra, visst fanns det brister men de konkreta målen läsa, skriva och räkna var det aldrig någon som ifrågasatte. Nu är det nya tider och en mera social kompetens efterfrågas men är det verkligen det som behövs? Jag läste en bok i ledarskap för många år sedan och konklusionen i denna var att yrkeskunskapen var viktigare än den sociala kompetensen och jag är benägen att hålla med.
  Tråkigt nog saknar ungdomarna av idag den inspiration som vår generation växte upp med, kanske beror det på oss, kanske har det andra orsaker. Det finns dock alltid ungdomar som kommer fram och kanske blir det så även med denna generation. Det krävs dock alltmer ju mer komplicerat samhället blir för människor att skapa sig en framtid. Samtidigt och det måste sägas så är många av den nya generationen mycket kompetenta.
  Hur blir det med framtiden, kan vi tro på den? Låt oss se året 2050 som ett test, kan vi se så långt och känna hopp så finns det möjligheter. Jag tror att det finns en framtid men då måste både vi och våra politiker våga ta i verkligheten!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

torsdag 7 augusti 2014

Rymdprojektering för miljöns skull!

Det har utan tvekan varit en het sommar i år, man får vara glad att man inte bor i Syrien eller Israel där bomberna slår ner obarmhärtigt mitt i dagsljus. Kvällarna i östern kan dock vara svala och sköna på andra ställen. Klimatfrågan är en annan het potatis som tid efter annan dyker upp på våra debattsidor. Det klagas på miljöförstöring från gruvor, oljeborrning, uranbrytning, mm.
  Min tanke om miljön är att den är av högsta prioritet och att vi därför inte borde tära på jordens resurser utan ha våra gruvor på någon annan planet, exempelvis Mars som inte är alltför långt från jorden. Det skulle göra att vår jord besparades från skövling samtidigt som vi aktivt började ta del av Vintergatans mineraler. Vi behöver naturligtvis inte begränsa oss till Mars, det finns en mängd andra alternativ vad jag förstår, det gäller bara att ta första steget!
  På tapeten just nu är även den ryska björnens uppvaknande i sommarhettan, ingen är naturligtvis förvånad över detta, ryssarna har naturligtvis förberett både det ena och det andra efter kommunismens fall. Samtidigt är det lite tragiskt med Rysslands öde, då de verkligen försökt att få det bättre, först genom kommunismen och därefter genom att härma västerlandet. Det gamla tsardömet var visserligen fruktat och avskytt men jag undrar om inte kommunismen inneburit en degenerering av den ursprungliga ryska kulturen som liksom den grekiska endast bibehållits tack vare kyrkan.
  Vad vi alla känner just nu tror jag dock är att politiken går på lågvarv och att inget händer. I USA tycks den politiska inspirationen försvunnit och det tidigare hoppet om förändring endast blivit ett segt elände. I Sverige anklagar Socialdemokraterna Alliansen för att vara trött och sakna idéer samtidigt som de själva bara klagar. Det tycks som den forna inspirationen som så starkt lyfte folk har avstannat både i Europa och USA, i Sverige verkar dock aktiviteten öka inför riksdagsvalet i höst.
  Som vanligt så bromsar Socialdemokraterna varje steg till förbättring av samhället och det påverkar så klart riksdagsarbetet. I Norrköping, där (S) är i majoritet, kan de lägga vilka förslag de vill och sedan rösta igenom dem trots borgarnas förtvivlan, sådant är givetvis inte bra, särskilt som partipiskan viner över de socialdemokrater som är av annan åsikt än det egna partiet.
  En annan sak jag efterlyser är "kallet" inom samhällsarbetet. Frågan är om det idag finns några människor som drivs av ett inre kall i sitt samhällsarbete. Inom sjukvården tycks det här med ett inre kall ha försvunnit sedan årtionden och likaså inom kyrkan verkar det tunnsått med inspirerade kyrkoherdar, det tycks mer som om de resignerat inför en övermäktig uppgift och inte klarar att lyfta den lilla människan mot nya höjder.
  Ja, det är bara elände, säger någon. Men är det verkligen det, har vi alla fakta på bordet? Information är dagens nyckelord, den som har rätt information är vinnare i dagens samhälle, teorier fungerar bara om de överensstämmer med verkligheten. Det är här vi har en öppning i dagens samhälle, med de möjligheter som finns kan man skapa gedigna informationssystem byggda på fakta och statistik, riktigt kraftfulla sådana dessutom. Jag överlåter åt andra att utforma dem, men själva verktyget har vi i den nya tekniken.
  Vår tid är lite lik medeltiden, den tycks mörk och intetsägande men under ytan försiggår saker som kommer att leda till en revolution.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
 

torsdag 10 april 2014

Sista spasmerna från Sovjetunionen...?

Ryssland är återigen huvudnyhet på informationskanalerna. Angreppet på Ukraina och Kiev har satt fart på den europeiska gemenskapen. Det tycks som om Sovjeunionen åter börja röra sig och skapa livsrum (ty. Lebensraum). Borta är glasnost och perestrojka, nu är det skarpa vapen som gäller. Men vad bottnar det hela i egentligen?
  Naturligtvis är det brist rent materiellt i det forna Sovjetunionen men framförallt är det brist på visioner och gemensamma idéer, därav kopplingen till den gamla staden Kiev, den gamla ryska staden. Man söker sina rötter, när allt annat felar. Det är givetvis en brist på visioner i hela Europa just nu och när inget annat går försöker man naturligtvis göra Ryssland till syndabock.
  I Sverige har finansministern lagt fram vårbudgeten och nu är det hårda bud, det ska sparas och skatterna ska höjas, inget fel i det i och för sig. Socialdemokraterna sågar dock Hr. Finansminstern vid fotknölarna och menar att allt är fel. Sammanfattningsvis är det hårda tag just nu och folk verkar lätt roade över allt elände, folkhumorn tar aldrig miste...!
  Visste ni förresten varför Bosse Ringholm blev chef för AMS på 1990-talet, jo han var den förste som hittade platsjournalen...! Skämten är naturligtvis bättre nu men tydligen allt råare i takt med det politiska klimatet. Vi ser då och då riktiga slagsmål i östeuropeiska parlament och kan skratta åt det så länge helvetet inte bryter löst i Sveriges riksdag, Jan Björklund är som bekant närstridsexpert...!
  Det är just nu lite av en psykologisk krigföring som sker inom politiken under valåret, i krig och kärlek är som bekant alla medel tillåtna. Det kommer att bli mycket intressant att höra diskussionen i augusti-september när alla partier anklagar varandra för att ljuga och säger olika saker allihopa...!
  USA däremot är på frammarsch, den amerikanska ekonomin går allt bättre, ordningen verkar således återställd. Nu stramar man dessutom åt kring Ryssland allt i syfte att klämma åt det gamla KGB-gardet. Folk är naturligtvis förbannade på denna diktatur på alla håll eller som jag hörde på ett evenemang om tiggarna från Rumänien häromdagen att om man riktar sanktioner mot Rumänien så drabbar det tiggarna först av alla.
  Tiggarna ja, häromdagen kom det fram uppgifter i en stor svensk dagstidning att en liga upptäckts som leddes av universitetsutbildade ungdomar som levde i lyx på tiggarnas slit med en månadsinkomst på åtskilliga hundratusen kronor. Om det är sant att det är ligor så blir naturligtvis svenskarna till åtlöje, för hur kan man vara så enfaldig...?
  Detta för oss in på nästa ämne nämligen pengar, kapital, man kan nämligen inte äta pengar, det går en skarp linje mellan pengars värde och deras vitaminhalt. Penningen är en god tjänare men en dålig herre. Nej, det behövs istället mer inspiration och idealism i samhället, ett mål som är mer värt än pengar även om pengarna kan vara ett medel därtill. Jag tror på framtiden, varför inte satsa på ett förbättrat Sverige år 2050 och jobba för detta, det skulle kunna resultera i vinster för välfärden.
  Landsbygden är även det ett eftersatt område, det skulle behöva investeras i mycket där ute för att få hela Sverige att leva. Många gånger handlar det dock om att de som bor på platsen måste organisera sig för att få bollen att rulla. En stimulanspeng för olika projekt och rörelser skulle därför kunna motivera folk att engagera sig i bygden. Vi behöver en levande landsbygd och moderna resurser måste till för detta.
  Det är sammanfattningsvis en osäker värld vi lever i just nu med både bristande resurser och riktlinjer. Allt handlar nuförtiden om pengar och pengar är inget mål i sig. För att hävda sig i dagens samhälle måste man organisera sig, ensam är inte alltid stark, och framförallt måste man jobba för det man tror på.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!