torsdag 12 februari 2015

Våga ta i verkligheten!

Rubrikerna kommer till oss allt oftare, de nationalistiska partierna går framåt på bekostnad av de etablerade. Folk är förbannade på att makthavarna inte agerar inför viktiga samhällsproblem. Förmågan att ta i vardagliga problem saknas hos politikerna, folk har en verklighet långt borta från riksdagshuset som politikerna står oförstående inför. Ta bara en sådan sak som rovdjurspolitiken, i åratal har förtvivlade bönder klagat över vargplågan, vargarna slår får, kor och hundar och de får ändå inte skjutas. Var är logiken, ska vi främja vargarna på bekostnad av det inhemska lantbruket?
  Integrationen är en annan fråga där problemen hopas sig, det visar sig att Migrationsverket agerat bristfälligt och hänsynslöst mot flyktingar från andra länder både beträffande boende, ersättningar och bemötande. Likaså är arbetsmarknadspolitiken ett misslyckande, de arbetslösa får inget stöd utan hela denna politik är en ren utslagningstävlan.
  Skolan har varit ett hett debattämne under lång tid och när nu en uppgörelse nåtts mellan Alliansen och de rödgröna visar det hur allvarligt läget är då de annars aldrig skulle kunna samsas. När jag gick i grundskolan på 1970-80-talen så fungerade skolan bitvis väldigt bra, visst fanns det brister men de konkreta målen läsa, skriva och räkna var det aldrig någon som ifrågasatte. Nu är det nya tider och en mera social kompetens efterfrågas men är det verkligen det som behövs? Jag läste en bok i ledarskap för många år sedan och konklusionen i denna var att yrkeskunskapen var viktigare än den sociala kompetensen och jag är benägen att hålla med.
  Tråkigt nog saknar ungdomarna av idag den inspiration som vår generation växte upp med, kanske beror det på oss, kanske har det andra orsaker. Det finns dock alltid ungdomar som kommer fram och kanske blir det så även med denna generation. Det krävs dock alltmer ju mer komplicerat samhället blir för människor att skapa sig en framtid. Samtidigt och det måste sägas så är många av den nya generationen mycket kompetenta.
  Hur blir det med framtiden, kan vi tro på den? Låt oss se året 2050 som ett test, kan vi se så långt och känna hopp så finns det möjligheter. Jag tror att det finns en framtid men då måste både vi och våra politiker våga ta i verkligheten!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!