Tidens gång tar tid men efter att tag märker man att man börjar bli till åren.
För mig insåg jag det när Drottning Elizabeth II av Storbritannien gick bort häromåret.
Elizabeth som tillträdde under Winston Churchills regeringstid satt över 60 år på tronen och måste haft ett fantastiskt perspektiv på världens händelser. Detta är levande modern historia! Hon var utan tvekan en länk till historien, vilket man inte fullt förstår med tanke på hennes moderna uppträdande. Hon hade stil och elegans.
Jag brukar ofta tänka på tiden när Margaret Thatcher var premiärminister i England och Elizabeth då drottning som en storhetstid för England. Jag var bara 14 år då jag var på språkresa till England med EF men blev imponerad av det England jag såg, det var verkligen ett imperium.
Just sommaren 1981 kom den kända James Bondfilmen "For your eyes only" och vi som deltog i språkresan fick se den på engelsk biograf i London och jag minns att rökning fortfarande var tillåtet på biograferna då, en äldre man satt framför oss och rökte pipa med engelsk tobak.
Senare tiders engelska pressuppbåd har förföljt den engelska kungafamiljen och gjort sådant löje av den att även den mest rojalistiska person måste skratta, det finns en hel del grova historier om Charles och Camilla också.
Kulmen nåddes tydligen 1992 som drottningen kallade "annus horribilis". Med tanke på allt som hände måste man dock utgå från att drottningen hade en god portion humor.
På senare år tilltog hennes popularitet och sekvensen med Daniel Craig som James Bond och henne inför OS i London 2012 var uppenbarligen ett tecken på detta, med fallskärmshopp från helikopter!
Tidsaspekten ligger kvar när jag minns min faster som var au-pair i Oxford 1956, mer än ett decennium innan jag själv föddes, då hade Elizabeth redan regerat i tre år, nu är jag femtiosex. Min faster hade kvar tallrikar med drottningens monogram långt in på 2010-talet.
Fantastiskt är också att drottningen fick utnämna Englands andra kvinnliga premiärminister kort före sin död 96 år gammal, man kan tänka sig vad Elizabeth hade kunnat berätta. Vissa människor tycker inte om kungahus av politiska skäl, det kommer i vågor, det går dock inte att bortse från att de är förmedlare av kultur och historia bland mycket annat.
När jag läser om Elizabeths liv blir jag fascinerad av alla historier som hon måste ha varit med om och delaktig i, andra världskriget inte att förglömma. Det är en epok som har gått i graven med henne, Rule Britannia!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
