tisdag 1 september 2009

Digerdöden....!

Nu är det dags igen, nästa katastrof, denna gång svininfluensan. Kan dom inte hitta på något positivt säger vän av ordning. En ljusning i mörkret är i alla fall att man kan överleva svininfluensan. Annat var det med digerdöden på 1300-talet, då strök dom med allihop!
Över hälften av Sveriges befolkning gick under och gårdar, byar och städer stod öde. De fattiga dog först och de som kunde flydde från den pestsmittade trakten.
Vad kan man då egentligen lära av detta?
Jo, framförallt att världen är en helhet och att den aldrig är starkare än sin svagaste länk; om vi inte hjälper de fattiga länderna kommer deras misär och därmed sjukdomar att spridas hit. Logiken är mycket enkel!
Vad man dock inte kan låta bli att fundera över är om alla dessa plågoris är konstruerade av en välmående överhet för att hålla befolkningen nere, tanken slår i alla fall mig.
Glädjande för Sverige är dock att det är rekordskörd i jordbruket i år, då finns det i alla fall mat!
Jag hade en idé i min ungdom om att minska den sociala misären i storstäderna genom att befolka de gamla öde byarna på landsbygden igen. Lantbruk, skogsskötsel, företag, mm., skulle kunna etableras och samtidigt ge oss en levande landsbygd. Tanken synes mer aktuell än någonsin nu när den socialistiska stordriften är åsidosatt.
På tal om socialdemokratin så är det en tragisk historia nuförtiden att ett parti som varit så pragmatisk förr om åren nu uppenbarligen är på dekis under fru Sahlin. Man får dock aldrig glömma hur det var under de socialistiska åren 1995-2006, folk gör lätt det. På det stora hela är Sverige ett sundare land under den borgerliga regeringen, luften känns renare även om många människor lider under orättvisor av olika slag. För att få rättvisa måste dock folk engagera sig i samhällsarbetet, det har skett en förskjutning av makten till ett fåtal, fler måste delta i det politiska arbetet, det behövs förebilder och inspiration, folk måste se längre än näsan pekar.
Fler visioner tack!