Socialdemokratin i kris!

Ja, nu har det alltså hänt, den socialdemokratiska partiledningen ställer sina platser till förfogande. Hur kunde det bli så?
Egentligen är det inte konstigt, de hade inget att erbjuda väljarna.
När folk såg vad dagens (s)-politik innebar så var den inte längre ett alternativ.
Fjärran är nu Erlanders och Palmes tid då visioner och mål uppfyllde socialdemokratin, viljan att förbättra och förändra till det bättre finns inte längre. Vad som återstår är att ta pengar från de rika så att folk slipper arbeta, så är dagsläget för (s).
Solidariteten gällde bara så länge den gagnade de egna leden, när folk från andra läger ville ha del av kakan var det stopp, på det viset har (s) blivit ett intresseparti.
Att det sedan framkommit att Vänsterpartiet Kommunisterna hade långtgående samarbete med Sovjetunionen gör ju inte saken bättre. Miljöpartiet är ett annat bottennapp, vad vill dom egentligen? Det synes som om det är ett enda stort tärande på den offentliga kakan!
Men det är inte bara det, från början kallades socialisterna för uppviglare och samhällsomstörtare som var en fara för det bestående samhället, vad handlade det om?
Jo, mycket enkelt, en rörelse i tiden, mycket sund på sitt sätt och utgående från det arbetande folkets perspektiv, en arbetarrörelse i verklig mening.
Vad som sedan hände är mycket slående, samtidigt som Marx pratade mycket brett om solidariteten mellan mäniskor så fanns ändå klassklyftan; vissa av de väletablerade valde att ta ställning för socialismen och blev ledande i rörelsen medan arbetarna föstes undan och användes som slagträ i debatten, så vad var kvar? Jo, de etablerade klasserna hade lagt beslag på arbetarrörelsen, nu var det inget tal om solidaritet längre.
Summa summarum så skedde samtidigt med socialiseringen ett förborgerligande av socialismen som slutade med att arbetarrörelsen sögs upp av etablissemanget och blev ett lydigt redskap i händerna på den maktelit som sysslade med rasbiologi, åsiktsförtryck och registrering av medborgarna i bästa Sovjetstil. Motsatsen, den borgerliga regeringen, hävdade i sin tur att det måste löna sig att arbeta och ta eget ansvar och på något sätt tyckte folk att detta ändå var bättre trots allt elände som följde med utförsäkringarna och arbetslinjen, vilka beträffande sjukförsäkringen mycket hade sin grund i socialdemokraten Anna Hedborgs omstrukturering av Försäkringskassan.
Jag tror att detta är den närmaste förklaringen man kan komma till dagens kris inom socialdemokratin, det tycks dessutom som om många av dess företrädare kastat sina arbetarklassideal när de nått köttgrytorna, svårare är det inte!