Lyxen tilltar!

För den som är insatt i överklassens nöjen och följer kändisarnas mingel på TV och internet är det uppenbart att lyxen ökar medan misären breder ut sig bland de fattiga.
I en insändare i Norrköpings Tidningar häromveckan kommenterade en pensionär det fruktansvärda frossandet bland makthavarna i Sverige. På tapeten var då Bindefeldts party på Mallorca. Med namn som Nyamko Sabuni och Mona Sahlin festande på champagne och ostron kontrade den gode pensionären med att en vanlig medborgare får arbeta i flera år för att ha råd med den champagne som svenska kändisar tar till vardags.
Jag kan inte annat än hålla med den gode pensionären om att det är orättvist för den vanlige fattige svensken att åse ett evigt frossande bland politikerna samtidigt som det är resultatet som räknas. Om politikerna gör ett bra jobb tycker jag gott att de kan få njuta av livet, om inte byts de förhoppningsvis ut.
På den gamla goda tiden var dock allting lite mer positivt, det kan nämnas att Winston Churchill på sin tid alltid tog en rejäl frukost bestående av en kyckling, tio ägg några smörgåsar, leverpastej och en flaska vin, samtidigt presterade han dock något utöver det vanliga och han hade också modet att följa sina visioner.
Det behövs flera av hans sort i dagens soppkökssamhälle!