tisdag 17 november 2026

Statistiken och sanningen

  Häromveckan kom nyheten att arbetslösheten sjunkit till sin lägsta nivå på länge. Man menade att fler hade fått jobb än på många år och att siffrorna visade detta. Vad som låg bakom minskningen var att fler korttidsarbetslösa fått jobb medan långtidsarbetslösheten var fortsatt hög.
  Statistik är ett viktigt sätt att få underlag till nyheter och utredningar, men säger den verkligen allt? När man tittar på hur samhället ser ut idag så framkommer en del skrämmande fakta. Enligt Stadsmissionens fattigdomsrapport lever idag 730 000 svenskar i fattigdom och 500 000 har skulder hos Kronofogden.
  Och det är inte nog med det; under 2026 har regeringen sänkt ersättningen för a-kassa, försörjningsstöd och aktivitetsersättning med mer än 50% totalt vilket innebär att en arbetssökande kan få så lite som 6000 kronor per månad i a-kassa och liknande sänkningar sker även inom försörjningsstöd och aktivitetsersättning.
  Information jag fått från volontärer inom Stadsmissionen och liknande verksamheter här i Norrköping visar att de sökande till matkassar och gåvor närmast dubblerats på senare år vilket stämmer bra överens med Stadsmissionens egna siffror om att antalet svenskar i fattigdom dubblerats sedan 2021.
  Ej verifierad information jag fått berättar att en mängd människor sover i tält i skogen i Norrköpingstrakten och om det stämmer bör det vara inte enbart begränsat hit utan förekomma över hela landet. Sedan tidigare är det känt att många dessutom går runt bland soptunnor och plockar burkar för att få in extra pengar.
  När man har dessa fakta på bordet verkar det väldigt tveksamt om arbetslösheten verkligen minskat i landet men då får man tänka på att det är de officiella siffrorna som statistiken grundar sig på. I dessa ingår inte mörkertalen, till exempel de cirka 100 000 papperslösa som lever illegalt i landet.
  Troligare är att minskningen av de arbetslösa i stället delvis grundar sig i att folk försvunnit från statistiken, till exempel för att de blivit utförsäkrade från trygghetssystemen och är detta fallet så har vi ett ännu större mörkertal.
  I ett sådant fall föreligger en verklig fara både statistiskt och mänskligt i och med att det finns människor som inte finns med i statistiken och alltså inte räknas. Så var det till exempel i det gamla Sovjetunionen; vid en flygplatskontroll i Moskva fanns en man inte med på passagerarlistan varpå kontrollanten sade: "You are not on the list, you don´t exist!". Sådana tider vill väl ingen tillbaka till!
  Under dylika förhållanden som jag just beskrivit har frivilligorganisationer som Svenska kyrkan, Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Hela Människan en viktig roll att fylla, Man ska dock inte gå med på att det statliga, regionala och kommunala skyddsnätet felar, här har engagerade politiker en viktig roll att fylla genom att aktivt arbeta för ett modernt socialförsäkringssystem. Varför inte höja lönerna istället för att sänka bidragen om det nu ska löna sig att arbeta? 
  Dagens samhällsproblem bottnar mycket i oförmågan att gå vidare, att antingen bredda ett redan etablerat samhälle eller satsa på spetskompetens. Landsbygden är där ett bortglömt kapitel, det måste finnas möjlighet att etablera verksamheter i glesbygd där stora arealer finns, pionjär- och nybyggarandan kanske är lösningen på vår tids utmaningar.
  För att återgå till ämnet så tvivlar jag inte på att den senaste arbetslöshetsstatistiken är riktig i sig, frågan är istället om den är relevant!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!