Coronakrisen blottar samhällets brister!

Det ser ut att bli en dyster jul i år på grund av Coronaviruset. Paniken börjar sprida sig alltmer, tar inte smittan slut snart, frågar sig folk. Jag är lite fundersam kring denna Coronakris av den anledningen att den egentliga världskrisen startade långt tidigare. Redan 2018 berättade min pappas fru från Japan att det var kris i hela världen, elände och fattigdom, sedan i början av 2020 när det såg som mörkast ut så kom på detta Coronaviruset. Det tycks som om en period av recession pågår.

  I Ridderstads beskrivning över Östergötland, ett verk från början av 1900-talet beskrivs 1700-talet i liknande former; först bröt kriget ut och sedan följde missväxt och hungersnöd och på detta kom sedan pesten, det måste ha varit ännu värre på den tiden utan hälsovård och understöd från samhället. Folk i de fattiga delarna av världen kanske inte är lika förvånade som oss över denna plötsliga kris, de har ju levt så under lång tid.

  Sverige är känt för sin välfärd men nu kommer det fram att den kanske inte varit så bra. Äldrevården har kritiserats i många år men under Coronakrisen har det kommit fram ännu fler missförhållanden. I flera skildringar från media har framkommit att äldre människor lämnats att dö under etiketten "palliativ vård". De får då varken tillräckligt med mat, medicin eller kontakt med läkare. Vart gränsen går mellan vanvård och aktiv dödshjälp vill inte vården svara på.

Frågan är om det är vårdens eller politikernas fel att dessa brister finns. Marknaden har fått mycket skäll för privat vård och friskolor men när det krisar i Region Stockholm söker man sig till den privata vården efter hjälp, Sophiahemmet klarar sig bra även under pandemier.

Några år efter att Olof Palme gått bort kom utländska journalister till Sverige och upptäckte att under den polerade fasaden rådde misär i Sverige. Samma sak har kommit fram under Coronapandemin. Likheten med skildringen av förhållandena i Swede Hollow i USA är slående. Den sociala strukturen i Sverige och USA är olika. Om man har en bra tillvaro i USA beror det mera på om man har skaffat det på egen hand medan det i Sverige alltmer blivit så att alla har det lika bra/dåligt.

Det är inget fel med en bra allmän standard, naturligtvis inte, frågan börjar dock alltmer bli om Sverige verkligen har en hög standard. Det finns uppenbarligen brister i välfärden, de förhållanden som framkommer visar att något är fundamentalt fel. Kanske det handlar om korruption och skendemokrati, kanske det handlar om överbelastning av systemet, uppenbarligen felar samhället i många fall.

En av de första saker jag fick höra när jag engagerade mig politiskt var att vi inte fått våra rättigheter gratis utan att vi till och med måste kämpa för att få behålla dem. och det är väl där vi är idag. Vi lever i en falsk trygghet om vi tror att staten tar hand om oss, att tillvaron är tillrättalagd och att vi inte behöver anstränga oss. Tvärtom så tickar klockan varje dag i den dolda misären utan att vi märker det! För att åstadkomma förbättringar måste vi samarbeta, det går alltid att göra samhället bättre och alla behövs!

Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

 

Välfärdens problem - en lyxfälla?

Att folk i allmänhet har det bra i Sverige torde vara en allmän uppfattning. Trots detta tycks det som att många inte är nöjda. I det gamla Sovjetunionen var det inte ovanligt att människor internerades för att de klagade eller var oppositionella då det ansågs att de hade det så bra att det var ologiskt och fel att klaga.

I Sverige har vi yttrandefrihet och folk får säga precis vad de tycker. Ändå är långtifrån alla nöjda. Det gäller naturligtvis inte bara de som har det fattigt och/eller är sjuka, tillhör lågprioriterade grupper eller inte får den standardutveckling de tycker sig ha rätt till. Det finns de, som har god inkomst, bor i högstatusområden, har många vänner och ett rikt socialt liv, som ändå inte är nöjda - hur kan det komma sig?

Vi har under det senaste halvåret fått stifta bekantskap med en krävande vardag på grund av Coronavirusets framfart samtidigt som folk har fått konfronteras med sig själva på ett mer påtagligt sätt. Den psykiska ohälsan, alkohol- och drogkonsumtionen har ökat, det sociala skyddsnätet ter sig alltmer osäkert och otåligheten och ensamheten plågar många.

Det här gäller de flesta trots att vi jämfört med många länder i Asien, Afrika och annorstädes lever i den största välmåga, hur går det här ihop? Förklaringen eller frågeställningen som hägrar är frågan om mening. När jag började läsa filosofi på 2000-talet fick jag intressant information från en läkare, som berättade att hans patienter hade god ekonomi, bra bostäder och tillhörde som man säger överklassen. Problemet de hade var att de trots all materiell lyx saknade en mening med sina liv, de visste inte varför de skulle leva. Min bekant sade att filosofin kanske hade svar på dessa frågor och jag tyckte att det var mycket inspirerande att höra detta mitt under mina studier.

Vad jag tror att det handlar om är att skifta fokus. Vi vill naturligtvis ha ett anständigt liv men sedan måste vi ha en mening, vi måste veta varför vi lever eller åtminstone ha en aning om varför vi finns på denna jord. Det finns många teorier om detta. Jesus sa att människan inte lever av bröd allena och det är bekräftat av många människor.

En hel del människor drivs av en vilja att genomföra något, en drift som för dem vidare, en vision som kan leda till storverk. Andra bara klagar över att de har det så eländigt. Det har kommit upp en mängd kurser av förståsigpåare som utövar alternativ medicin, yoga, new age, mm. Det var en stor rörelse på 1980-90 talet med detta. På 2000-talet kom det fram professionell filosofisk terapi, som skulle kunna vara det min bekante läkare efterlyste. Samtidigt måste jag anta att det finns andra förklaringar på den andliga nöden i det moderna samhället än bristen på mening. 

Kanske är det så att det moderna samhällets genombrott gått så fort att vi har glömt bort varför vi lever. Vi har prioriterat materiell välfärd framför andlig och mental hälsa och det är kanske där vi är idag. Samtidigt vore det konstigt om inte dessa olika delar skulle gå att kombinera, att få en balans i tillvaron. Och där har vi nått utgångspunkten, tillvaron är som den alltid har varit, vi bara tror att den är annorlunda. Här har vetenskapen en uppgift att förstå och förtydliga hur samhället fungerar. Sociologi, statsvetenskap och miljöhistoria torde kunna bidra med en hel del fakta i detta ämne och om inte annat väcka ett intresse. Och jag tror att ett intresse är det som behövs för att lämna meningslösheten, vi behöver ha blicken minst 50 år framåt för att inte fastna i dagens eländesdebatt.

Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Kristider!

I och med utbrottet av Covid-19 har en hel värld satts i undantagstillstånd. Frågan är dock om inte detta virus bara är toppen på isberget. Det har under flera års tid pekat nedåt i världen. CNN rapporterade redan för några år sedan om eländet i olika delar av världen. Vi har haft högkonjunktur i 10-15 år och det är inte konstigt att det efter denna uppgång kommer en nedgång, summan av lasterna är konstant!
  Som vanligt är det de mest utsatta som drabbas värst. Enligt vad media rapporterar kommer det fattiga och krigshärjade landet Jemen mer eller mindre att gå under om Covid-19 får fäste där. Krig, svält, fattigdom, dålig hygien och en massa torftig bebyggelse kommer medföra ett fruktansvärt utbrott.
  En intressant iakttagelse är att tillvaron verkligen ställs på sin spets under dylika kriser. Folk visar verkligen sina bästa och sämsta sidor under dessa tuffa tider. För den som läst om pestens utbrott under 1700-talet är detta inget nytt, folk dog som flugor redan då. I Ridderstads bok "Beskrivning över Östergötland" från början av 1900-talet berättas det om östgötarnas historia genom tiderna. En skildring från 1700-talet beskriver först hur kriget kom, sedan hungersnöden och som spiken i kistan pesten, det var tuffa tider det!
  Sverige har i dagarna fått beröm från en brittisk professor för sitt hanterande av coronakrisen. Till en början fick Sverige massiv kritik men det har visat sig att vi hanterat detta väldigt bra. Enligt Norrköpings Tidningar har utbrottet nu nått sin kulmen, värre ska det inte behöva bli, säger expertisen.
  En berömd kvinnlig artist hade uttalat att Covid-19 var en "equalizer", ett slags plåga som drabbade alla lika oavsett vilken samhällsklass de tillhörde. Detta fick mothugg av en skribent som menade att det tvärtom ännu tydligare visade klyftorna i samhället. En fransk känd kvinna hade till och med skickat ett öppet brev till den franske presidenten där hon klagade på de klassklyftor som krisen visat och att det inte var acceptabelt att så stora skillnader i välstånd skulle få finnas i dagens samhälle. Den arbetslöshet som coronakrisen orsakat är också otäck, särskilt när den drabbar barnfamiljer med allt vad det innebär.
  På allt detta har dock konspirationsteorierna som florerar svar på allt. Vissa påstår att det är ett biologiskt krig som utkämpas, Iran har anklagat USA för smittan och någon teori hävdade att det är högerkrafter som är bakom. Fakta lyser dock klart igenom när det framgår att det inte är första gången som smitta kommer från Asien sedan århundraden, det är en pandemi. De skrämmande är med vilken kraft den kan lamslå ett helt samhälle.
  Man får trots allt ge myndigheterna beröm för de åtgärder som tas trots det snabba förloppet, det kan inte vara enkelt att mobilisera ett helt samhälle under rådande omständigheter. Den här krisen visar också hur sårbara vi är trots all teknologi. Förhoppningsvis kommer vi att komma starkare och klokare ur denna kris.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Välfärden urholkas!

Det har nog inte undgått någon att våra rättigheter blir allt mindre värda. Officiellt sett har vi dem fortfarande kvar men det visar sig vid närmare undersökningar att det inte har någon avgörande betydelse. Hur många anställda vågar idag kritisera arbetsledningen eller ifrågasätta olika beslut utan att riskera repressalier? I samband med de individuella lönerna visar det sig att lönesättningen riskerar att bli orättvis och straffande de medarbetare som vågar klaga.
  I början av seklet var bestämmelserna tydligare, om man kunde peka på något missförhållande gav det resultat. I dagens läge kan man få försämringar på arbetet för något man sagt eller gjort men kanske motiverat av någon annan orsak. På 1970-talet var arbetsrätten central, nu är den marginell. Detta har fått till följd att en del fackförbund erbjuder A-kassa även för den som själv sagt upp sig.
  Arbetslivet är dock långt ifrån det enda området som försämrats ur arbetstagarens perspektiv, även socialbidragen har en tendens att nekas vissa biståndstagare liksom bostadstillägg och sjukersättning. Även LSS har som bekant fått svångremmar. Att barn och vuxna som inte kan äta eller andas själva ska sakna assistans är helt horribelt men en realitet i dagens Sverige.
  En annan sak som kommit fram är att en del funktionshindrade fått sjukersättningen indragen på grund av att de anses stå till arbetsmarknadens förfogande efter att de haft daglig verksamhet inom LSS. Dessa människor blir då hänvisade till socialbidrag och kontakt med Arbetsförmedlingen och förväntas söka jobb som alla andra. Detta efter att kanske växt upp på institutioner utan möjlighet till att lära sig att klara sig själva ute i samhället.
  Meetoorörelsen har visat att bristen på etik och moral varit obefintlig inom stora delar av kultursektorn, det har till och med skrivits böcker om alla övergrepp, främst mot kvinnor, som
förekommit där.
  När nu vi får reda på allt detta kan man undra om det alltid varit så här eller om det är något nytt. Förklaringen är förmodligen den att det varit ännu värre förr i tiden men att vi då inte fick reda på det. Med dagens media och journalistik kommer allt mer av missförhållandena fram.
  Ett exempel på detta är det grekiska mentalsjukhus som skildrades på 1990-talet i media där det visade sig att den enda vård patienterna fick var desinficering och avsköljning med vattenslang. Det intressanta är att först när det blir skandal så ändras förhållandena.
  Så sent som på 1990-talet fanns det även inom fångvården fruktansvärda förhållanden i utlandet. En tidigare chef på kriminalvården visade mig bilder från ett fängelse i Albanien där jag fick se en man som satt fastkedjad vid en bergvägg sedan 20 år med en avföringshög bredvid, detta skulle kriminalvården reformera!
  En hel del missförhållanden har även kommit fram inom äldrevården på senare år. De gamla ålderdomshemmen som var så populära är sedan länge avskaffade, nu lämnas många äldre i vanvård inom de nya institutionerna. Enligt uppgift är det enda sättet att vaka över sina anhöriga inom äldrevården att besöka dem varje dag.
  Om man ska analysera situationen får man fråga sig om det hela beror på ett systemfel i samhället eller att politikerna och tjänstemännen inte förstår allvaret eller helt enkelt inte bryr sig. Enligt information jag fått från företrädare från RSMH är alla de gamla mentalpatienterna från psykiatrireformen sedan länge döda. Detta tillsammans med den nya rekordnoteringen för psykisk ohälsa bland ungdomar visar att våra makthavare inte ens vill ta i problemen om det inte blir en skandal av dem. Samtidigt får vi veta att en stor del av över- och medelklassen skattefuskat för miljarder samt att alla våra stora banker tvättat pengar för hundratals miljarder, finns det någon rättvisa i detta?
  Den enda slutsatsen vi kan dra av detta är att det inte finns någon rättvisa i det svenska samhället och att vi måste samarbeta för att bevaka våra rättigheter. Det är därför nödvändigt att fler människor engagerar sig i ett aktivt samhällsarbete.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Dagens samhälle - och gårdagens!

Inkomstklyftorna är det stora hindret för ett jämlikt samhälle hävdar en del debattörer idag. Ja, det är helt uppenbart att det är så men vad beror det på och vad gör man åt det, detta har de inget svar på! Det framgår alltmer att det ligger i makthavarnas intresse att klyftor finns och att folk slåss med varandra om småslantarna istället för att med gemensamma krafter göra något åt orättvisorna!
  Ingen förvånas längre över skandalerna som haglar kring våra politiker, det är ett löjets skimmer runt hela historien som pekar på att makten i själva verket finns någon helt annanstans. Jag har fått höra många historier om att politikerna bara beslutar och därmed legaliserar framlagda beslut från tjänstemän och grå eminenser. Samtidigt finns det möjligheter för politiker att driva frågor med hjälp av tjänstemän och massmedia och faktiskt bli verkliga ledare i samhället även om sådant i mycket lyser med sin frånvaro i dagens debatt.
  Det stora problemet i dagens samhälle är nämligen välfärdsinflation, det vill säga att den välfärd vi har inte gäller för alla; den finns där men kan inte tas för given längre. Makten har tagit ett annat ansikte de senaste 20 åren, alla vet att vi har regler och lagar men ingen bryr sig om dem. Jag har hört otaliga fall där folk inte fått de bidrag de har rätt till eller blivit diskriminerade på arbetsmarknaden under hänvisning till att orsaken varit någon helt annan.
  Förr i tiden visste folk vad som gällde även om det var fattigt, nuförtiden vet inte folk varför de är fattiga. Myndigheter och företag ljuger och diskriminerar folk så länge de inte får media på sig, då kryper de till korset, det har vi sett många gånger i olika affärer som media avslöjat. Bara det att myndigheter och organisationer agerar så här, politiker inte undantagna, visar mycket klart att den verkliga makten finns någon helt annanstans än i de folkvalda instanserna. Den enda möjligheten man som politiker tycks ha är att driva vissa frågor.
  Om vi går tillbaka till inkomstklyftorna verkar det helt omöjligt att alla skulle kunna bli miljardärer, det finns alltid hög- och låginkomsttagare, så har det alltid varit och är fortfarande. Vad som dock är möjligt är att den människa som vill någonting kan komma dit hon vill även om ingen annan bryr sig, det finns det goda exempel på. Problemet är dock att det personliga initiativet hämmas av en kollektivistisk syn på samhället, det finns alltså en motsättning här. Om vi ska besluta att alla ska ha det likadant så finns det inget utrymme för det individuella initiativet, Vad som däremot är fullt möjligt är att höja den allmänna standarden i samhället och på så sätt ge fler människor möjligheter till välstånd.
  Vägen till ett bättre samhälle förutsätter alltså att vi samarbetar med varandra. Det finns motsättningar i samhället men det finns också möjligheter. Att stärka demokratin och öka dess inflytande ger oss nya vägar till en mer jämlik framtid!
  Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Ungdomarna behövs!

Det är en diger lista över problemen hos dagens ungdom. Knark, misshandel, mobbning, psykisk ohälsa, arbetslöshet, gängkriminalitet, hemlöshet, ensamhet och gruppvåldtäkter grasserar bland den yngre generationen idag.
  Samtidigt är det inget att förvånas över i den moderna värld vi lever i där dylika företeelser varit vardagsmat i decennier i världens storstäder för att på senare år komma hit på grund av globalisering och internet, varför skulle svenska ungdomar vara något undantag mot andra länders yngre generationer?
  Varje sak har dock två sidor och med tilltagande ålder kan den yngre generationens erfarenheter bli till nytta i samhällets olika sektorer. Alla har vi varit unga och fått pröva våra vingar, först stapplande och sedan mera stabilt tills vi lärde oss att flyga. De flygfärdiga ungarna lämnar boet. För vissa tar det längre tid och som dagens arbets- och bostadsmarknad ser ut är det inte underligt att många ungdomar stadgar sig sent.
  En del yngre människor tycks inte ha några problem att hävda sig i konkurrensen, för det är vad det handlar om, de engagerar sig i olika verksamheter, idrott, friluftsliv, kamratgäng och får på så sätt kontakter som leder dem vidare. Det är inte alla som får eller tar dessa möjligheter. Det finns här en oanvänd resurs i de ungdomar som på olika sätt missat dessa karriärmöjligheter men som besitter ett kunnande i hur dagens samhälle ser ut i dess olika sektorer, dessa ungdomar skulle kunna göra en oerhörd skillnad för sina jämnåriga om de engagerade sig i samhället.
  Yes we can! Barack Obama - USA:s förste färgade president hade allt emot sig rent historiskt men genom sin vision och sitt engagemang att förbättra samhället tillträdde han det amerikanska samhällets högsta ämbete. Vi behöver flera av hans kaliber och det finns!
  Viljan att jobba 15 timmar om dygnet, spara och investera för att förbättra sin situation är utmärkande för många av Sveriges invandrare även om inte alla har den förmågan. Många invandrare som jag pratat med har nått en oerhörd framgång i sitt nya land men vittnar samtidigt om att de vanliga svenskarna i en del fall inte har den viljan av olika skäl. Svenskarna å sin sida klagar på att invandrarna tar deras jobb och lever på bidrag så det finns olika åsikter.
  Att vi har olika grupper som står mot varandra i samhället är inget nytt. Vad som är nytt är den globala utvecklingen som skapat nya situationer och nya grupper i det svenska samhället. De som oftast har bäst koll på detta är de ungdomar som växt upp i den nya tiden, de känner tidens tendenser och vet mer om vad som verkligen händer än den äldre generationen. Det är ingen tvekan om att vi kommer att behöva dem förr eller senare!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Psykisk ohälsa - ett folkhälsoproblem!

Vi läser om det dagligen - att ungdomar mår allt sämre. Samtidigt försiggår en utslagning från arbetsmarknaden på grund av psykisk ohälsa. Vad handlar detta egentligen om?
  Historiskt sett är psykisk ohälsa inget nytt problem. Skillnaden i nutiden är att vi nu pratar om det mer öppet. De klassiska mentalsjukdomarna schizofreni och depression är enligt läkarvetenskapen ärftliga. Det nya som uppstått är att allt fler människor har diffusa problem, mår dåligt och lider men ändå inte får någon adekvat hjälp. Utmattningsdepression är det senaste i raden av dessa symtom som egentligen inte är en mentalsjukdom i vanlig mening utan vad vi i nutiden benämner som psykisk ohälsa.
  Här stöter vi på ett problem som förbryllar psykiatrin nämligen om det är så att man kan må dåligt utan att vara sjuk. De flesta av oss har någon gång mått dåligt även om vi inte har behövt sjukskriva oss på grund av detta. Frågan är dock mer komplex än så när människor mår så dåligt att de inte orkar arbeta men ändå inte har några sjukdomssymptom av klassiskt slag, då är det ett folkhälsoproblem.
  Det finns naturligtvis många teorier om vad som är orsaken till detta; stress, klimatet, kost och brist på motion, missbruk, mobbning, fattigdom; med andra ord saker som gör livet surt för oss. Frågan är hur och om det går att bemöta dessa problem på ett sätt som ligger i tiden. Gamla metoder har blivit förlegade under det postindustriella samhället och ersatts av teorier inom yoga, new age, idrott och kost.
  Redan på 1960-talet började hippierörelsen och de nya sätten att hantera den nya tidens prövningar; på 1970-talet kom Primalterapin. Psykoterapi och psykoanalys följde som erkända behandlingsmetoder efter mentalsjukhusens era. Nu är det KBT och ACT som tagit över och fler lär komma. Fysisk träning är något som kommit fram som ännu ett alternativ.
  Vissa hävdar dock att hela denna våg av ohälsa handlar om ett socialt och ekonomiskt utanförskap som drabbar framförallt utsatta människar i underklassen och lägre medelklassen. Det finns visst fog för denna åsikt i statistik från USA på 1950-talet då över 90% av de lobotomerade sades vara från den fattiga afrobefolkningen.
  Det händer dock ibland att psykisk ohälsa tar plats i överklassen, trots att det i USA är ett klassmärke att ha råd med en egen psykiater för samtal, och då brukar det resultera i att utvecklingen går framåt, då finns det plötsligt pengar.
  Inom naturfolken är det gängse att medicinmännen vid sin kallelse blir sjuka och sedan botar sig själva varefter de genom sin insikt efter detta kan bota andra. I väst har vetenskapen tagit över denna roll även om den i vissa fall är lite okänslig för patientens lidande.
  En sak står dock ganska klar genom tiderna - att människor behöver varandra och att det stöd vi kan ge oss själva från person till person ofta gör underverk, gärna i samband med ett gemensamt mål eller arbete. Jag har själv sett vilket mervärde som till exempel pensionärsträffar ger de deltagande. En tanke som slår mig i detta är att det måste finnas ett liknande mervärde i olika intresseorganisationer för att befrämja bättre hälsa. I kombination med individuella erfarenheter och åsikter och med en vilja att tillsammans kämpa för en bättre tillvaro tror jag att detta är ett oundgängligt komplement till moderns sjukvård.