Välfärden urholkas!

Det har nog inte undgått någon att våra rättigheter blir allt mindre värda. Officiellt sett har vi dem fortfarande kvar men det visar sig vid närmare undersökningar att det inte har någon avgörande betydelse. Hur många anställda vågar idag kritisera arbetsledningen eller ifrågasätta olika beslut utan att riskera repressalier? I samband med de individuella lönerna visar det sig att lönesättningen riskerar att bli orättvis och straffande de medarbetare som vågar klaga.
  I början av seklet var bestämmelserna tydligare, om man kunde peka på något missförhållande gav det resultat. I dagens läge kan man få försämringar på arbetet för något man sagt eller gjort men kanske motiverat av någon annan orsak. På 1970-talet var arbetsrätten central, nu är den marginell. Detta har fått till följd att en del fackförbund erbjuder A-kassa även för den som själv sagt upp sig.
  Arbetslivet är dock långt ifrån det enda området som försämrats ur arbetstagarens perspektiv, även socialbidragen har en tendens att nekas vissa biståndstagare liksom bostadstillägg och sjukersättning. Även LSS har som bekant fått svångremmar. Att barn och vuxna som inte kan äta eller andas själva ska sakna assistans är helt horribelt men en realitet i dagens Sverige.
  En annan sak som kommit fram är att en del funktionshindrade fått sjukersättningen indragen på grund av att de anses stå till arbetsmarknadens förfogande efter att de haft daglig verksamhet inom LSS. Dessa människor blir då hänvisade till socialbidrag och kontakt med Arbetsförmedlingen och förväntas söka jobb som alla andra. Detta efter att kanske växt upp på institutioner utan möjlighet till att lära sig att klara sig själva ute i samhället.
  Meetoorörelsen har visat att bristen på etik och moral varit obefintlig inom stora delar av kultursektorn, det har till och med skrivits böcker om alla övergrepp, främst mot kvinnor, som
förekommit där.
  När nu vi får reda på allt detta kan man undra om det alltid varit så här eller om det är något nytt. Förklaringen är förmodligen den att det varit ännu värre förr i tiden men att vi då inte fick reda på det. Med dagens media och journalistik kommer allt mer av missförhållandena fram.
  Ett exempel på detta är det grekiska mentalsjukhus som skildrades på 1990-talet i media där det visade sig att den enda vård patienterna fick var desinficering och avsköljning med vattenslang. Det intressanta är att först när det blir skandal så ändras förhållandena.
  Så sent som på 1990-talet fanns det även inom fångvården fruktansvärda förhållanden i utlandet. En tidigare chef på kriminalvården visade mig bilder från ett fängelse i Albanien där jag fick se en man som satt fastkedjad vid en bergvägg sedan 20 år med en avföringshög bredvid, detta skulle kriminalvården reformera!
  En hel del missförhållanden har även kommit fram inom äldrevården på senare år. De gamla ålderdomshemmen som var så populära är sedan länge avskaffade, nu lämnas många äldre i vanvård inom de nya institutionerna. Enligt uppgift är det enda sättet att vaka över sina anhöriga inom äldrevården att besöka dem varje dag.
  Om man ska analysera situationen får man fråga sig om det hela beror på ett systemfel i samhället eller att politikerna och tjänstemännen inte förstår allvaret eller helt enkelt inte bryr sig. Enligt information jag fått från företrädare från RSMH är alla de gamla mentalpatienterna från psykiatrireformen sedan länge döda. Detta tillsammans med den nya rekordnoteringen för psykisk ohälsa bland ungdomar visar att våra makthavare inte ens vill ta i problemen om det inte blir en skandal av dem. Samtidigt får vi veta att en stor del av över- och medelklassen skattefuskat för miljarder samt att alla våra stora banker tvättat pengar för hundratals miljarder, finns det någon rättvisa i detta?
  Den enda slutsatsen vi kan dra av detta är att det inte finns någon rättvisa i det svenska samhället och att vi måste samarbeta för att bevaka våra rättigheter. Det är därför nödvändigt att fler människor engagerar sig i ett aktivt samhällsarbete.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Dagens samhälle - och gårdagens!

Inkomstklyftorna är det stora hindret för ett jämlikt samhälle hävdar en del debattörer idag. Ja, det är helt uppenbart att det är så men vad beror det på och vad gör man åt det, detta har de inget svar på! Det framgår alltmer att det ligger i makthavarnas intresse att klyftor finns och att folk slåss med varandra om småslantarna istället för att med gemensamma krafter göra något åt orättvisorna!
  Ingen förvånas längre över skandalerna som haglar kring våra politiker, det är ett löjets skimmer runt hela historien som pekar på att makten i själva verket finns någon helt annanstans. Jag har fått höra många historier om att politikerna bara beslutar och därmed legaliserar framlagda beslut från tjänstemän och grå eminenser. Samtidigt finns det möjligheter för politiker att driva frågor med hjälp av tjänstemän och massmedia och faktiskt bli verkliga ledare i samhället även om sådant i mycket lyser med sin frånvaro i dagens debatt.
  Det stora problemet i dagens samhälle är nämligen välfärdsinflation, det vill säga att den välfärd vi har inte gäller för alla; den finns där men kan inte tas för given längre. Makten har tagit ett annat ansikte de senaste 20 åren, alla vet att vi har regler och lagar men ingen bryr sig om dem. Jag har hört otaliga fall där folk inte fått de bidrag de har rätt till eller blivit diskriminerade på arbetsmarknaden under hänvisning till att orsaken varit någon helt annan.
  Förr i tiden visste folk vad som gällde även om det var fattigt, nuförtiden vet inte folk varför de är fattiga. Myndigheter och företag ljuger och diskriminerar folk så länge de inte får media på sig, då kryper de till korset, det har vi sett många gånger i olika affärer som media avslöjat. Bara det att myndigheter och organisationer agerar så här, politiker inte undantagna, visar mycket klart att den verkliga makten finns någon helt annanstans än i de folkvalda instanserna. Den enda möjligheten man som politiker tycks ha är att driva vissa frågor.
  Om vi går tillbaka till inkomstklyftorna verkar det helt omöjligt att alla skulle kunna bli miljardärer, det finns alltid hög- och låginkomsttagare, så har det alltid varit och är fortfarande. Vad som dock är möjligt är att den människa som vill någonting kan komma dit hon vill även om ingen annan bryr sig, det finns det goda exempel på. Problemet är dock att det personliga initiativet hämmas av en kollektivistisk syn på samhället, det finns alltså en motsättning här. Om vi ska besluta att alla ska ha det likadant så finns det inget utrymme för det individuella initiativet, Vad som däremot är fullt möjligt är att höja den allmänna standarden i samhället och på så sätt ge fler människor möjligheter till välstånd.
  Vägen till ett bättre samhälle förutsätter alltså att vi samarbetar med varandra. Det finns motsättningar i samhället men det finns också möjligheter. Att stärka demokratin och öka dess inflytande ger oss nya vägar till en mer jämlik framtid!
  Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Ungdomarna behövs!

Det är en diger lista över problemen hos dagens ungdom. Knark, misshandel, mobbning, psykisk ohälsa, arbetslöshet, gängkriminalitet, hemlöshet, ensamhet och gruppvåldtäkter grasserar bland den yngre generationen idag.
  Samtidigt är det inget att förvånas över i den moderna värld vi lever i där dylika företeelser varit vardagsmat i decennier i världens storstäder för att på senare år komma hit på grund av globalisering och internet, varför skulle svenska ungdomar vara något undantag mot andra länders yngre generationer?
  Varje sak har dock två sidor och med tilltagande ålder kan den yngre generationens erfarenheter bli till nytta i samhällets olika sektorer. Alla har vi varit unga och fått pröva våra vingar, först stapplande och sedan mera stabilt tills vi lärde oss att flyga. De flygfärdiga ungarna lämnar boet. För vissa tar det längre tid och som dagens arbets- och bostadsmarknad ser ut är det inte underligt att många ungdomar stadgar sig sent.
  En del yngre människor tycks inte ha några problem att hävda sig i konkurrensen, för det är vad det handlar om, de engagerar sig i olika verksamheter, idrott, friluftsliv, kamratgäng och får på så sätt kontakter som leder dem vidare. Det är inte alla som får eller tar dessa möjligheter. Det finns här en oanvänd resurs i de ungdomar som på olika sätt missat dessa karriärmöjligheter men som besitter ett kunnande i hur dagens samhälle ser ut i dess olika sektorer, dessa ungdomar skulle kunna göra en oerhörd skillnad för sina jämnåriga om de engagerade sig i samhället.
  Yes we can! Barack Obama - USA:s förste färgade president hade allt emot sig rent historiskt men genom sin vision och sitt engagemang att förbättra samhället tillträdde han det amerikanska samhällets högsta ämbete. Vi behöver flera av hans kaliber och det finns!
  Viljan att jobba 15 timmar om dygnet, spara och investera för att förbättra sin situation är utmärkande för många av Sveriges invandrare även om inte alla har den förmågan. Många invandrare som jag pratat med har nått en oerhörd framgång i sitt nya land men vittnar samtidigt om att de vanliga svenskarna i en del fall inte har den viljan av olika skäl. Svenskarna å sin sida klagar på att invandrarna tar deras jobb och lever på bidrag så det finns olika åsikter.
  Att vi har olika grupper som står mot varandra i samhället är inget nytt. Vad som är nytt är den globala utvecklingen som skapat nya situationer och nya grupper i det svenska samhället. De som oftast har bäst koll på detta är de ungdomar som växt upp i den nya tiden, de känner tidens tendenser och vet mer om vad som verkligen händer än den äldre generationen. Det är ingen tvekan om att vi kommer att behöva dem förr eller senare!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Psykisk ohälsa - ett folkhälsoproblem!

Vi läser om det dagligen - att ungdomar mår allt sämre. Samtidigt försiggår en utslagning från arbetsmarknaden på grund av psykisk ohälsa. Vad handlar detta egentligen om?
  Historiskt sett är psykisk ohälsa inget nytt problem. Skillnaden i nutiden är att vi nu pratar om det mer öppet. De klassiska mentalsjukdomarna schizofreni och depression är enligt läkarvetenskapen ärftliga. Det nya som uppstått är att allt fler människor har diffusa problem, mår dåligt och lider men ändå inte får någon adekvat hjälp. Utmattningsdepression är det senaste i raden av dessa symtom som egentligen inte är en mentalsjukdom i vanlig mening utan vad vi i nutiden benämner som psykisk ohälsa.
  Här stöter vi på ett problem som förbryllar psykiatrin nämligen om det är så att man kan må dåligt utan att vara sjuk. De flesta av oss har någon gång mått dåligt även om vi inte har behövt sjukskriva oss på grund av detta. Frågan är dock mer komplex än så när människor mår så dåligt att de inte orkar arbeta men ändå inte har några sjukdomssymptom av klassiskt slag, då är det ett folkhälsoproblem.
  Det finns naturligtvis många teorier om vad som är orsaken till detta; stress, klimatet, kost och brist på motion, missbruk, mobbning, fattigdom; med andra ord saker som gör livet surt för oss. Frågan är hur och om det går att bemöta dessa problem på ett sätt som ligger i tiden. Gamla metoder har blivit förlegade under det postindustriella samhället och ersatts av teorier inom yoga, new age, idrott och kost.
  Redan på 1960-talet började hippierörelsen och de nya sätten att hantera den nya tidens prövningar; på 1970-talet kom Primalterapin. Psykoterapi och psykoanalys följde som erkända behandlingsmetoder efter mentalsjukhusens era. Nu är det KBT och ACT som tagit över och fler lär komma. Fysisk träning är något som kommit fram som ännu ett alternativ.
  Vissa hävdar dock att hela denna våg av ohälsa handlar om ett socialt och ekonomiskt utanförskap som drabbar framförallt utsatta människar i underklassen och lägre medelklassen. Det finns visst fog för denna åsikt i statistik från USA på 1950-talet då över 90% av de lobotomerade sades vara från den fattiga afrobefolkningen.
  Det händer dock ibland att psykisk ohälsa tar plats i överklassen, trots att det i USA är ett klassmärke att ha råd med en egen psykiater för samtal, och då brukar det resultera i att utvecklingen går framåt, då finns det plötsligt pengar.
  Inom naturfolken är det gängse att medicinmännen vid sin kallelse blir sjuka och sedan botar sig själva varefter de genom sin insikt efter detta kan bota andra. I väst har vetenskapen tagit över denna roll även om den i vissa fall är lite okänslig för patientens lidande.
  En sak står dock ganska klar genom tiderna - att människor behöver varandra och att det stöd vi kan ge oss själva från person till person ofta gör underverk, gärna i samband med ett gemensamt mål eller arbete. Jag har själv sett vilket mervärde som till exempel pensionärsträffar ger de deltagande. En tanke som slår mig i detta är att det måste finnas ett liknande mervärde i olika intresseorganisationer för att befrämja bättre hälsa. I kombination med individuella erfarenheter och åsikter och med en vilja att tillsammans kämpa för en bättre tillvaro tror jag att detta är ett oundgängligt komplement till moderns sjukvård.

Det moderna utanförskapet ökar!

Historiskt sett har det alltid funnits ett tydligt utanförskap. Det moderna utanförskapet är mera diffust även om det är en brutal verklighet för många. Samhället är på många sätt mycket hårdare i dag än det var för hundra år sedan även om det är mera otydligt. I början av 1900-talet var Sverige faktiskt ett av Europas fattigaste länder. Att senare tiders EU-migranter upplevdes som mycket upprörande berodde enligt någon artikelförfattare på att det var mindre än 100 år sedan Sverige hade inhemska tiggare som satt överallt, det var helt enkelt en obehaglig påminnelse.
  I dagsläget påstås det i media att arbetslösheten minskar och det kanske stämmer. Utanförskapet minskar dock inte, man kan leva i utanförskap även om statistiken säger något annat. Att komma med i samhällsgemenskapen är inte alla förunnat. Det finns många historier och öden i detta. Alltifrån finansmannen som går i konkurs och hamnar hos socialförvaltningen till den gifta kvinnan som efter skilsmässan står hemlös med tre barn på gatan.
  Den psykiska ohälsan är också en utmaning, mängder av ungdomar mår dåligt idag utan att få någon adekvat hjälp. Det som erbjuds är oftast medicin och sjukhusvård, någon egentlig utveckling handlar det inte om och efter avslutad behandling är ungdomarna ofta tillbaka på ruta ett. Man kan förstås se den ökande psykiska ohälsan endast som en kvantitativ ökning på grund av en ökad befolkning men samtidigt tyder den på ett allvarligare problem som har att göra med Sveriges industriella historia.
  Den industriella eran hade ett snabbt förlopp i Sverige. Jag tror att det var och är helt rätt att satsa på teknisk utveckling, vårt välstånd bygger väldigt mycket på detta men samtidigt måste man värna den svenska kulturen annars hinner inte folk med. Det blir en klyfta mellan det gamla och det nya Sverige, en klyfta som Sverige liksom många andra länder inte kan skyla över och där går klassgränsen.
  Intresset för gammal kultur har därför helt naturligt ökat och nästan fått formen av terapi; böckerna om Hästmannen, Kokvinnorna och De egendomliga skildrar liv i utanförskap samtidigt som de ger människor väldigt mycket inspiration. Vi behöver inspiration, vägar till utveckling och framförallt möjligheter. Mycket av detta finns i dag inom föreningslivet; genom samarbete och gemenskap finner man styrka. Studieförbund, intresseföreningar, idrottsklubbar och även kyrklig gemenskap är samlingsplatser som tycks ha glömts bort, samtidigt som det är där mycket av möjligheterna för utveckling finns.
  Samhället ser dock helt annorlunda ut nuförtiden än bara för 20 år sedan, internet och nya företagskoncept har revolutionerat samhället. Vad som är intressant i detta förutom den historiska aspekten är vilka verksamheter som fortfarande hävdar sig i den allt hårdare konkurrensen. Hur länge kommer till exempel politiken att vara det forum som styr vårt samhälle? Redan på 1980-talet börjades diskussionen om teknokrati som svar på demokrati.
  Ser man bakom dimridåerna så finns det dock inget nytt under solen, utvecklingen tar sig bara nya uttryck. Det svåra är att skilja på bra och dåligt när valmöjligheterna blir alltfler och när en människa behöver allt längre ungdomstid för att axla den vuxna rollen. Det är med största sannolikhet detta i kombination med ett allt sämre skolväsende som är orsaken till ungdomarnas dilemma samtidigt som korruptionen lyser igenom politiken.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Med en önskan om ett gott nytt år!

År 2017 kommer att gå till historien som ett av de mest omtumlande åren efter millennieskiftet. Kärnvapenhotet från Nordkorea, avslöjandena i Meetoo-kampanjen, svälten och katastroferna runt hela världen samt en ökning av hackerattackerna på internet som nästan slagit ut hela länder, det är en diger lista.
  Samtidigt är detta bara det vi fått reda på, säkert finns det miljontals människor som lidit i det tysta och inte blivit sedda eller hörda. Familjer med handikappade barn i Sverige som blivit av med sitt LSS-stöd med oöverskådliga konsekvenser. Anställda i branscher som inte anses intressanta för media, kanske även anställda inom media som tystats ned under kategorin "döda eller tystade röster hörs inte" samt inte minst alla offer för korruption och kriminalitet, trafficking, tiggeri och regelrätt prostitution.
  Man kan undra om någonting i världen någonsin har förändrats när man hör om allt detta. Fortfarande förföljs etniska grupper och minoriteter för sitt ursprung eller sin tro, människor diskrimineras på arbetsmarknaden trots att det finns lagar mot det. Människan tycks vara ett djur som alla andra när man ser allt detta. Var finns det objektiva synsättet, var finns toleransen, var finns medkänslan. Mitt i allt detta framstår en del karriärmänniskor som enfaldiga nog att tro att ingen ser deras övertramp. Medan människor långt nere på samhällsstegen får tigga av andra människor eller av myndigheter för att klara sin överlevnad och straffas hårt för det minsta misstag går de rika och mäktiga fria från allvarliga brott utan att nämnvärt skadas. Livet är sannerligen inte rättvist, särskilt inte i de länder där det finns statsstödd korruption och statligt organiserad kriminalitet. Frågan är om Sverige är mycket bättre än övriga Europa i fråga om mänskliga rättigheter, vår behandling av flyktingar är under all kritik, åtminstone i en del fall som uppmärksammats i media.
  Nutiden framstår som medeltiden i vissa avseenden, kanske kommer det liksom efter medeltiden en ljusare framtid, det är ingen tvekan om att utvecklingen går i vågor. När den moderna vetenskapen såg sitt ljus bemöttes den med motstånd och dödsdomar helt enkelt därför att den rubbade grundvalarna för det rådande samhället, när vetenskapen nu ställts till maktens förfogande framstår samhället ibland som än mer skrämmande. Vetenskapen kan användas både till utveckling och förtryck beroende på vem som använder den, den är som ett dubbeleggat svärd. Information och övervakning kan användas för både onda och goda syften, problemet är att tekniken tycks styra även användarnas moraliska omdöme vilket fått till följd att vi fått ett problem med en klyfta mellan moralisk och teknisk utveckling som på något sätt måste hanteras om vi inte vill riskera ett katastrofscenario, dagens kärnvapenarsenal är mera en fara än en trygghet för den mänskliga civilisationen.
  Slutsatsen blir att vi måste prata med varandra, människor och länder emellan och diskutera hur vi vill ha det. Inget samhälle är starkare än dess svagaste länk. Teknik och vetenskap kan vara både en fara och en välsignelse, vi får aldrig glömma det.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Civilisationens vägval?

Jag läser gång efter annan om cirkusen i USA. Den ena politiska skandalen efter den andra. Det är hårdare tag på gång inte bara där, i Ryssland diskuteras agans återinrättande enligt tidningarna. Vilken väg skall världen ta, blir det en återgång till medeltiden eller övergång till postkapitalismen, vad är skillnaden egentligen?
  Tydligen handlar alltmer om pengar på den amerikanska kontinenten, det har det väl i och för sig alltid gjort i meningen att man kan få allt bara man betalar. Skillnaden nu är mer det att man inte får något om man inte betalar, socialförsäkringssystemen kommer förmodligen att minskas till ett mininum. Man kan fråga vad det är för skillnad mellan detta och situationen i Ryssland där, enligt vissa källor kriminaliteten når ända upp på regeringsnivå till ett konstant förtryck av befolkningen.
  Som vanligt i politiken handlar det om rättigheter kontra makt, hur mycket frihet kan tillåtas och hur mycket makt kan tillåtas, det är frågan. Den ekonomiska liberalismens teori om den osynliga handen kan även tillämpas på politikens virrvarr, mekanismerna finns även där. Efter ett för hårt tryck från de styrande reser sig folket, det vet vi av erfarenhet. Problemet är dock mer komplicerat då människor i vissa länder inte vetat hur världen ser ut. Den arabiska våren startades delvis för att befolkningen via dator och mobil kunde se hur mycket högre standard det var i västerlandet och insåg först då att de levde i ett medeltida samhällsskick.
  Komplikationerna inom politiken är dock större än så, det visar sig att vi i västerlandet trots våra arbetsmarknadsavtal och socialförsäkringssystem har enorma fallgropar i samhället. En del människor faller mellan stolarna i systemen, en del nekas bidrag de har rätt till och arbetstagare tvingas acceptera försämringar på arbetsplatsen därför att de är beroende av arbetsgivarnas godtycke. Det här är skrämmande och en del av den nya rovdriften av människor som uppstått i spåren av globaliseringen.
  Det säger sig självt att det inte bara är nackdelar med globaliseringen, fördelarna är givetvis större. Samtidigt som fördelarna ökar stiger naturligtvis möjligheterna till nackdelar och missbruk av möjligheterna. Det här är en delvis blind fläck i världen idag, både folket och delvis makthavarna känner en hjälplöshet i situationen som uppstått. Här expanderar de kriminella nätverken och exploatörerna.
  Sanningen om kriminaliteten är dock dubbel, å ena sidan beror den på respektlöshet och sociala problem men å andra sidan har den en ekonomisk orsak. Genom att ge människor ett anständigt liv förebygger man faktiskt kriminalitet. Tyvärr finns inte denna åtgärd på makthavarnas agenda av flera orsaker. Det är sedan länge känt att rika länder bränner sitt överskott av spannmål för att inte rubba världsmarknadspriserna, att företag klipper sönder nya kläder för att ingen ska kunna använda dem samt att bistånd försvinner i händerna på korrupta politiker, det här vet vi sedan gammalt.
  Möjligheten att förbättra samhället finns dock genom att vi samarbetar för att göra samhället bättre. Vem har sagt att det bara är brottsligheten och politiken som kan organiseras, även vanliga människor kan organisera sig. Det skulle göra skillnad om folk kunde inse värdet av samhällsarbete, att göra skillnad genom att jobba för det gemensamma istället för att vara offer för förtrycket. På så sätt skulle varken den ena eller andra politiska ytterligheten kunna styra våra liv, däremot skulle en kompromiss bli möjlig.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!