Psykisk ohälsa - ett folkhälsoproblem!

Vi läser om det dagligen - att ungdomar mår allt sämre. Samtidigt försiggår en utslagning från arbetsmarknaden på grund av psykisk ohälsa. Vad handlar detta egentligen om?
  Historiskt sett är psykisk ohälsa inget nytt problem. Skillnaden i nutiden är att vi nu pratar om det mer öppet. De klassiska mentalsjukdomarna schizofreni och depression är enligt läkarvetenskapen ärftliga. Det nya som uppstått är att allt fler människor har diffusa problem, mår dåligt och lider men ändå inte får någon adekvat hjälp. Utmattningsdepression är det senaste i raden av dessa symtom som egentligen inte är en mentalsjukdom i vanlig mening utan vad vi i nutiden benämner som psykisk ohälsa.
  Här stöter vi på ett problem som förbryllar psykiatrin nämligen om det är så att man kan må dåligt utan att vara sjuk. De flesta av oss har någon gång mått dåligt även om vi inte har behövt sjukskriva oss på grund av detta. Frågan är dock mer komplex än så när människor mår så dåligt att de inte orkar arbeta men ändå inte har några sjukdomssymptom av klassiskt slag, då är det ett folkhälsoproblem.
  Det finns naturligtvis många teorier om vad som är orsaken till detta; stress, klimatet, kost och brist på motion, missbruk, mobbning, fattigdom; med andra ord saker som gör livet surt för oss. Frågan är hur och om det går att bemöta dessa problem på ett sätt som ligger i tiden. Gamla metoder har blivit förlegade under det postindustriella samhället och ersatts av teorier inom yoga, new age, idrott och kost.
  Redan på 1960-talet började hippierörelsen och de nya sätten att hantera den nya tidens prövningar; på 1970-talet kom Primalterapin. Psykoterapi och psykoanalys följde som erkända behandlingsmetoder efter mentalsjukhusens era. Nu är det KBT och ACT som tagit över och fler lär komma. Fysisk träning är något som kommit fram som ännu ett alternativ.
  Vissa hävdar dock att hela denna våg av ohälsa handlar om ett socialt och ekonomiskt utanförskap som drabbar framförallt utsatta människar i underklassen och lägre medelklassen. Det finns visst fog för denna åsikt i statistik från USA på 1950-talet då över 90% av de lobotomerade sades vara från den fattiga afrobefolkningen.
  Det händer dock ibland att psykisk ohälsa tar plats i överklassen, trots att det i USA är ett klassmärke att ha råd med en egen psykiater för samtal, och då brukar det resultera i att utvecklingen går framåt, då finns det plötsligt pengar.
  Inom naturfolken är det gängse att medicinmännen vid sin kallelse blir sjuka och sedan botar sig själva varefter de genom sin insikt efter detta kan bota andra. I väst har vetenskapen tagit över denna roll även om den i vissa fall är lite okänslig för patientens lidande.
  En sak står dock ganska klar genom tiderna - att människor behöver varandra och att det stöd vi kan ge oss själva från person till person ofta gör underverk, gärna i samband med ett gemensamt mål eller arbete. Jag har själv sett vilket mervärde som till exempel pensionärsträffar ger de deltagande. En tanke som slår mig i detta är att det måste finnas ett liknande mervärde i olika intresseorganisationer för att befrämja bättre hälsa. I kombination med individuella erfarenheter och åsikter och med en vilja att tillsammans kämpa för en bättre tillvaro tror jag att detta är ett oundgängligt komplement till moderns sjukvård.

Det moderna utanförskapet ökar!

Historiskt sett har det alltid funnits ett tydligt utanförskap. Det moderna utanförskapet är mera diffust även om det är en brutal verklighet för många. Samhället är på många sätt mycket hårdare i dag än det var för hundra år sedan även om det är mera otydligt. I början av 1900-talet var Sverige faktiskt ett av Europas fattigaste länder. Att senare tiders EU-migranter upplevdes som mycket upprörande berodde enligt någon artikelförfattare på att det var mindre än 100 år sedan Sverige hade inhemska tiggare som satt överallt, det var helt enkelt en obehaglig påminnelse.
  I dagsläget påstås det i media att arbetslösheten minskar och det kanske stämmer. Utanförskapet minskar dock inte, man kan leva i utanförskap även om statistiken säger något annat. Att komma med i samhällsgemenskapen är inte alla förunnat. Det finns många historier och öden i detta. Alltifrån finansmannen som går i konkurs och hamnar hos socialförvaltningen till den gifta kvinnan som efter skilsmässan står hemlös med tre barn på gatan.
  Den psykiska ohälsan är också en utmaning, mängder av ungdomar mår dåligt idag utan att få någon adekvat hjälp. Det som erbjuds är oftast medicin och sjukhusvård, någon egentlig utveckling handlar det inte om och efter avslutad behandling är ungdomarna ofta tillbaka på ruta ett. Man kan förstås se den ökande psykiska ohälsan endast som en kvantitativ ökning på grund av en ökad befolkning men samtidigt tyder den på ett allvarligare problem som har att göra med Sveriges industriella historia.
  Den industriella eran hade ett snabbt förlopp i Sverige. Jag tror att det var och är helt rätt att satsa på teknisk utveckling, vårt välstånd bygger väldigt mycket på detta men samtidigt måste man värna den svenska kulturen annars hinner inte folk med. Det blir en klyfta mellan det gamla och det nya Sverige, en klyfta som Sverige liksom många andra länder inte kan skyla över och där går klassgränsen.
  Intresset för gammal kultur har därför helt naturligt ökat och nästan fått formen av terapi; böckerna om Hästmannen, Kokvinnorna och De egendomliga skildrar liv i utanförskap samtidigt som de ger människor väldigt mycket inspiration. Vi behöver inspiration, vägar till utveckling och framförallt möjligheter. Mycket av detta finns i dag inom föreningslivet; genom samarbete och gemenskap finner man styrka. Studieförbund, intresseföreningar, idrottsklubbar och även kyrklig gemenskap är samlingsplatser som tycks ha glömts bort, samtidigt som det är där mycket av möjligheterna för utveckling finns.
  Samhället ser dock helt annorlunda ut nuförtiden än bara för 20 år sedan, internet och nya företagskoncept har revolutionerat samhället. Vad som är intressant i detta förutom den historiska aspekten är vilka verksamheter som fortfarande hävdar sig i den allt hårdare konkurrensen. Hur länge kommer till exempel politiken att vara det forum som styr vårt samhälle? Redan på 1980-talet börjades diskussionen om teknokrati som svar på demokrati.
  Ser man bakom dimridåerna så finns det dock inget nytt under solen, utvecklingen tar sig bara nya uttryck. Det svåra är att skilja på bra och dåligt när valmöjligheterna blir alltfler och när en människa behöver allt längre ungdomstid för att axla den vuxna rollen. Det är med största sannolikhet detta i kombination med ett allt sämre skolväsende som är orsaken till ungdomarnas dilemma samtidigt som korruptionen lyser igenom politiken.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Med en önskan om ett gott nytt år!

År 2017 kommer att gå till historien som ett av de mest omtumlande åren efter millennieskiftet. Kärnvapenhotet från Nordkorea, avslöjandena i Meetoo-kampanjen, svälten och katastroferna runt hela världen samt en ökning av hackerattackerna på internet som nästan slagit ut hela länder, det är en diger lista.
  Samtidigt är detta bara det vi fått reda på, säkert finns det miljontals människor som lidit i det tysta och inte blivit sedda eller hörda. Familjer med handikappade barn i Sverige som blivit av med sitt LSS-stöd med oöverskådliga konsekvenser. Anställda i branscher som inte anses intressanta för media, kanske även anställda inom media som tystats ned under kategorin "döda eller tystade röster hörs inte" samt inte minst alla offer för korruption och kriminalitet, trafficking, tiggeri och regelrätt prostitution.
  Man kan undra om någonting i världen någonsin har förändrats när man hör om allt detta. Fortfarande förföljs etniska grupper och minoriteter för sitt ursprung eller sin tro, människor diskrimineras på arbetsmarknaden trots att det finns lagar mot det. Människan tycks vara ett djur som alla andra när man ser allt detta. Var finns det objektiva synsättet, var finns toleransen, var finns medkänslan. Mitt i allt detta framstår en del karriärmänniskor som enfaldiga nog att tro att ingen ser deras övertramp. Medan människor långt nere på samhällsstegen får tigga av andra människor eller av myndigheter för att klara sin överlevnad och straffas hårt för det minsta misstag går de rika och mäktiga fria från allvarliga brott utan att nämnvärt skadas. Livet är sannerligen inte rättvist, särskilt inte i de länder där det finns statsstödd korruption och statligt organiserad kriminalitet. Frågan är om Sverige är mycket bättre än övriga Europa i fråga om mänskliga rättigheter, vår behandling av flyktingar är under all kritik, åtminstone i en del fall som uppmärksammats i media.
  Nutiden framstår som medeltiden i vissa avseenden, kanske kommer det liksom efter medeltiden en ljusare framtid, det är ingen tvekan om att utvecklingen går i vågor. När den moderna vetenskapen såg sitt ljus bemöttes den med motstånd och dödsdomar helt enkelt därför att den rubbade grundvalarna för det rådande samhället, när vetenskapen nu ställts till maktens förfogande framstår samhället ibland som än mer skrämmande. Vetenskapen kan användas både till utveckling och förtryck beroende på vem som använder den, den är som ett dubbeleggat svärd. Information och övervakning kan användas för både onda och goda syften, problemet är att tekniken tycks styra även användarnas moraliska omdöme vilket fått till följd att vi fått ett problem med en klyfta mellan moralisk och teknisk utveckling som på något sätt måste hanteras om vi inte vill riskera ett katastrofscenario, dagens kärnvapenarsenal är mera en fara än en trygghet för den mänskliga civilisationen.
  Slutsatsen blir att vi måste prata med varandra, människor och länder emellan och diskutera hur vi vill ha det. Inget samhälle är starkare än dess svagaste länk. Teknik och vetenskap kan vara både en fara och en välsignelse, vi får aldrig glömma det.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Civilisationens vägval?

Jag läser gång efter annan om cirkusen i USA. Den ena politiska skandalen efter den andra. Det är hårdare tag på gång inte bara där, i Ryssland diskuteras agans återinrättande enligt tidningarna. Vilken väg skall världen ta, blir det en återgång till medeltiden eller övergång till postkapitalismen, vad är skillnaden egentligen?
  Tydligen handlar alltmer om pengar på den amerikanska kontinenten, det har det väl i och för sig alltid gjort i meningen att man kan få allt bara man betalar. Skillnaden nu är mer det att man inte får något om man inte betalar, socialförsäkringssystemen kommer förmodligen att minskas till ett mininum. Man kan fråga vad det är för skillnad mellan detta och situationen i Ryssland där, enligt vissa källor kriminaliteten når ända upp på regeringsnivå till ett konstant förtryck av befolkningen.
  Som vanligt i politiken handlar det om rättigheter kontra makt, hur mycket frihet kan tillåtas och hur mycket makt kan tillåtas, det är frågan. Den ekonomiska liberalismens teori om den osynliga handen kan även tillämpas på politikens virrvarr, mekanismerna finns även där. Efter ett för hårt tryck från de styrande reser sig folket, det vet vi av erfarenhet. Problemet är dock mer komplicerat då människor i vissa länder inte vetat hur världen ser ut. Den arabiska våren startades delvis för att befolkningen via dator och mobil kunde se hur mycket högre standard det var i västerlandet och insåg först då att de levde i ett medeltida samhällsskick.
  Komplikationerna inom politiken är dock större än så, det visar sig att vi i västerlandet trots våra arbetsmarknadsavtal och socialförsäkringssystem har enorma fallgropar i samhället. En del människor faller mellan stolarna i systemen, en del nekas bidrag de har rätt till och arbetstagare tvingas acceptera försämringar på arbetsplatsen därför att de är beroende av arbetsgivarnas godtycke. Det här är skrämmande och en del av den nya rovdriften av människor som uppstått i spåren av globaliseringen.
  Det säger sig självt att det inte bara är nackdelar med globaliseringen, fördelarna är givetvis större. Samtidigt som fördelarna ökar stiger naturligtvis möjligheterna till nackdelar och missbruk av möjligheterna. Det här är en delvis blind fläck i världen idag, både folket och delvis makthavarna känner en hjälplöshet i situationen som uppstått. Här expanderar de kriminella nätverken och exploatörerna.
  Sanningen om kriminaliteten är dock dubbel, å ena sidan beror den på respektlöshet och sociala problem men å andra sidan har den en ekonomisk orsak. Genom att ge människor ett anständigt liv förebygger man faktiskt kriminalitet. Tyvärr finns inte denna åtgärd på makthavarnas agenda av flera orsaker. Det är sedan länge känt att rika länder bränner sitt överskott av spannmål för att inte rubba världsmarknadspriserna, att företag klipper sönder nya kläder för att ingen ska kunna använda dem samt att bistånd försvinner i händerna på korrupta politiker, det här vet vi sedan gammalt.
  Möjligheten att förbättra samhället finns dock genom att vi samarbetar för att göra samhället bättre. Vem har sagt att det bara är brottsligheten och politiken som kan organiseras, även vanliga människor kan organisera sig. Det skulle göra skillnad om folk kunde inse värdet av samhällsarbete, att göra skillnad genom att jobba för det gemensamma istället för att vara offer för förtrycket. På så sätt skulle varken den ena eller andra politiska ytterligheten kunna styra våra liv, däremot skulle en kompromiss bli möjlig.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Globaliseringens pris?

Våren är på väg, i alla fall borde den vara det. Vintern har varit lång och seg med en kyla som gått genom märg och ben för medelsvensson och naturligtvis har varit mycket värre för EU-migranterna i våra städer.
Angående dessa EU-migranter fördes i SVT en debatt om varför de väckt så mycket känslor i Sverige. Det visar sig, allt enligt historiska källor, att Sverige vid början av 1900-talet var ett av Europas fattigaste länder där tiggeriet fanns dagligen. Och just detta, hävdade föreläsaren, satt så nära i tid att det blev en chock för svenskarna att se tiggeriet återigen, en obehaglig påminnelse om en tid som inte var alltför avlägsen.
  Den fria rörligheten inom EU, som migranterna är ett exempel på, har fått både ris och ros av den anledningen att vi inte kan välja vilka människor vi får hit, då vissa uppenbarligen ses som mer önskvärda än andra men är också det pris vi får betala om vi vill ha en global värld. Det är alltså inte bara ett pris vi får betala utan också en möjlighet, den fria rörligheten är en del av demokratin. På sikt kan vi dock räkna med att den ger oss fler fördelar än nackdelar; när världen blir allt större växer också vi.
  Den tid då alla kan utnyttja globaliseringen till fullo ligger dock förmodligen några decennier framåt, det krävs en möjlighet att kunna förverkliga sina resurser på ett helt annat sätt än vad som är möjligt idag när de stora aktörerna sätter ramarna för den enskilde individen. Vad jag tror är en möjlighet är dock att expandera sin verksamhet genom alla de möjligheter som finns idag, det vill säga om man har någon verksamhet. Många människor har inte så mycket tid över för att skapa sig en verksamhet som de kan expandera, en hel del människor saknar intressen som tar dem utöver de vardagliga sysslorna. Men just detta att den nya tekniken ger oss möjligheter att hitta likasinnade och nya möjligheter tror jag är banbrytande för den nya tiden. Det är inte så många år sedan då de enda kommunikationskanalerna var TV, radio, telefon och post.
  Vi får dock räkna med att alla grupper i samhället kommer att utnyttja dessa nya möjligheter och också redan gör det. De kriminella gängen, terroristerna, olika samhällsfarliga element med flera, det är en realitet i dagens samhälle. Samtidigt, och det är viktigt att understryka, finns det också oerhörda möjligheter att göra nytta för dagens människor tack vare globaliseringen. Mycket handlar om att bryta ny mark genom de nya möjligheter som nu finns.
  Vad folk normalt inte vet så mycket om är de människor som inte får del av alla fördelar som finns, förslavade eller fängslade, skuldsatta eller marginaliserade människor finns det fler än vi tror av. Jag hörde så sent som på slutet av 1990-talet om fängelserna i Albanien att där satt människor kedjade vid en vägg i tiotals år, sittande i sin egen avföring, det är bara ett exempel på människor som trots standardhöjningar i resten av världen inte fått del av välfärden. Och det var i början på 1990-talet som en dagstidning visade bilder från ett grekiskt mentalsjukhus där patienterna togs ut en gång om dagen, smordes in med rengöringsmedel och duschades med vattenslang, det var den enda behandling de fick. Dessa exempel är förmodligen dock bara toppen av isberget.
  För att ta vara på möjligheterna ser jag det dock som nödvändigt att folk organiserar sig och samarbetar. Det är min absoluta övertygelse att ensam aldrig är stark annat än i undantagsfall, i normala fall lönar det sig alltid att samarbeta vare sig man gör det organiserat eller spontant. Föreningar, partier, organisationer, alla är de en arena där vi kan uttrycka oss och agera tillsammans med andra människor och det är en möjlighet som jag tror blir allt nödvändigare som samhället ser ut idag. Med andra ord skulle jag alltså vilja påstå att globaliseringens pris också är dess möjlighet.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
 

Eländes elände!

Har det tredje världskriget brutit ut? Vissa hävdar att situationen med dagens internationella krutdurk är ett tredje världskrig, officiellt är det i vilket fall inte. Islamiska staten, en ny konstellation av Al Qaida har gett sig attan på att skapa ett eget kalifat i den arabiska öknen, vad har de att förlora? Det hela påminner lite grand om de deporterade engelsmännen i Australien under 1800-talet, de var dödsdömda och hade inget annat val än att försöka klara sig. Vikingarna hade ett liknande upplägg, när de stormade en stad eller by vid havet brände de sina båtar så att de inte kunde fly. Liknelsen haltar naturligtvis men dessa arabiska krigare är naturligtvis lika döda om de ger upp som om de luftbombas, det hela är ett märkligt exempel på den nya globala världsordning vi har i dag.
  Det är dags för människor att börja ta ansvar för världen. Vi kan inte stillatigande stå och se på när människor svälter eller dödas, vi måste engagera oss! Jag vet att många har det så bra i Sverige och Europa, gott om pengar, fina jobb, villor, sommarställen, fastigheter, aktier, försäkringar, bilar, båtar, utlandsresor, kryssningar, fina hedersuppdrag, frågan är dock om det är just dessa saker som gör oss till människor? Var är det sociala engagemanget, det politiska engagemanget, det humanitära engagemanget? Jag läste om en man som ägde över 40 miljoner kronor och dog när han var 33 år, naturligtvis fick han ett bättre liv än de flesta i hans ålder men pengarna gjorde honom inte odödlig!
  Vintern är på väg och därmed kylan, hur går det för EU-migranterna? Hälsovård, sjukvård, värme, sanitet, man får hoppas att Sveriges kommuner tar sitt ansvar för dessa människor! På tal om elände måste väl ändå nämnas våra pensionärer med den höga skatt de tvingas betala, är det tacken för ett helt yrkesliv? En annan tragedi är alla dessa ungdomar som mår dåligt i Sverige av idag, vad pågår i samhället? De kriminella ligorna rekryterar dessa ungdomar antingen som kunder eller hantlangare. Kort sagt samhället av idag är en röra, en rödgrön röra för att citera en känd politiker. Naturligtvis beror det till en del på det politiska spelet som ju som bekant är ett nollsummespel med sensmoralen att det alltid finns plats i toppen.
  Men vad bryr sig EU-topparna om det, vad bryr sig de väletablerade om vad som sker på samhällets botten så länge de inte själva är där! Märkte ni vad som hände när politikerna blev trötta på tiggarna, då skulle dessa hjälpas i sina hemländer, vilket alla andra haft klart för sig hela tiden. Sensmoralen i detta är enkel; den enes död, den andres bröd. Och så länge överklassen inte besväras av fattigdomen bryr de sig inte om den, sedan må den ta sig uttryck i organiserat tiggeri, kriminella organisationer, terrorism eller något annat. I dagens globala värld krävs det dock mer vidsynthet. Få om någon har förstått vidden och kraften av den nya globaliseringen, vi kan bara ana den när vi ser dess yttringar. I själva verket försiggår det allt möjligt i samhällets undervegetation - you name it!
  De materiella resurserna räcker faktiskt fortfarande åt alla människor på jorden om de fördelas rättvist, denna fråga kommer att bli alltmer brännande fastän det talas tyst om det. Frågan är om inte FN och andra internationella organisationer kommer att få större inflytande när nu världen alltmer knyts samman? Kommer världens fattigaste länder att gå med på den rådande fördelningen när gränserna krymper, när fattigdomen kommer inpå vår dörr som den gjort de senaste åren? Jag tror att vi måste lyfta blicken och se vad som verkligen händer i världen och vi måste samarbeta. Om västerlandet inte tar initiativet i denna fråga så kommer andra att göra det, Ryssland har redan börjat rusta.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
 

Skrämmande vargdebatt!

I TV-nyheterna visades idag ett inslag om "olyckan" för två år sedan då en kvinnlig djurvårdare dödades av vargar i Kolmårdens djurpark. En expert uttalade sig om att han inte förstod sig på vargarnas beteende men är det så konstigt, vargar är liksom lejon och tigrar rovdjur och dödar närhelst de kan. Det är skrämmande att höra så kallade experter uttala sig om att vargarna är "opålitliga" när de i själva verket är livsfarliga rovdjur, det är ingen slump att vargarna utrotades i Sverige på 1800-talet, de var en fara både för boskapen och människorna. Om man är så dum att man låter varg och björn fortplanta sig i mellansverige kan vi räkna med fler dödsfall.
  Det är hårda tider för närvarande, både i Sverige och världen, frågan är varför. Förmodligen har det att göra med den internationella konkurrensen och globaliseringen. Trots teknikens framsteg blir nämligen följden bara en, nämligen att de rika blir rikare och de fattiga fattigare så länge inte möjligheterna ökar i samma fart som konkurrensen.
  Vad som skulle vara intressant är att få veta hur de riktigt rika har det, vinnarna av konkurrensen. Hur lever överklassen i USA och Europa egentligen? Ett reportage i en tidning för många år sedan beskrev det som att jetsetet äter frukost i Rio de Janeiro, lunch i New York och middag i Paris. Det är klart att det finns fler möjligheter om man har pengar. Samtidigt så är det det organiserade samhället som samlar de flesta människorna även om de riktigt rika har sina klubbar som de träffas i och där miljardärer kan nekas inträde på grund av färglösa traditioner.
  Vad som sker efter valet är att (s) ökar bidrag och skatter i motsats till alliansen som minskade båda, man kan fråga sig om det inte finns någon medelväg. Som det ser ut nu verkar politiken vara ett nollsummespel, den ena regeringen nollställer den föregående med motsatt politik. Man får en känsla av att det viktigaste för folk är det som sker utanför politiken och det offentliga, även där borde det finnas en medelväg. Själv tror jag på att folk är aktiva i samhällsdebatten som en del av vardagen, endast på det viset kan vi ha en stark demokrati. Det finns en mängd fördelar med att vara en aktiv samhällsmedborgare, stimulans, kontakter och erfarenhet är tre viktiga delar man får till sig om man engagerar sig.
  En annan sak som folk plågas av är kontrollsamhället där allt ska kontrolleras. Det är förmodligen nödvändigt med viss kontroll av data- och telefontrafiken liksom all offentlig kommunikation men jag förstår att folk kan bli irriterade på detta även om det är en av realiteterna i det offentliga samhället. Politiker är överhuvudtaget tämligen avskydda för närvarande och inte förvånande om man tänker på hur det sparas i kommunala och statliga förvaltningar medan politiker och tjänstemän sitter med fantasilöner och struntar i medborgarna efter arbetstid.
  Jag såg på TV häromdagen en man från något fjärran land som startat en egen stat på internet där han hoppades att samla allt fler. Tanken är intressant men kommer förmodligen att ses som samhällsfarlig med tiden, den fria konkurrensen tillåts bara så länge den kan hållas inom kontrollerade former.
  Vad som dock är positivt just nu är att sommaren snart är här efter en mörk och hård vinter. Naturen går inte att lura, vi har mycket att lära av den.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!