Sommarens händelser passerar revy då hösten närmar sig.
Skottdramat i Norge är ett sådant då den drygt 30-årige diplomatsonen Anders B Breivik sprängde en egentillverkad bomb på norska regeringskansliet och sköt 90 personer på ett ungdomsläger för vänsterpolitiker och sedan inväntade mediagenomslaget från fängelset.
Utan tvekan är detta ett dåd som får Palmemordet att framstå som rena förskoleterapin. Samtidigt ändrar det bilden av Norge, vem hade trott att det fanns så mycket motsättningar i detta "morsome" land...!
Det här handlar naturligtvis om mycket mer, bara det att Breivik lyssnade på musik i hörlurar medan han sköt visar att det handlar om djupa fördämningar som brast inom honom när han sköt ner 90 ungdomar för att hindra nästa generation socialdemokrater från att förstöra Norge!
Vi har har att göra med ett nationellt trauma.
Någonstans finns det uppenbarligen en uppdämd besvikelse över hur samhället har blivit och en känsla av hopplöshet som här tog sig uttryck i ett massmord av civila ungdomar och visst är det skrämmande.
Samtidigt är detta ett uttryck för att demokratin inte har fungerat, att utanförskapet blivit så stort att det slagit tillbaka på de styrande, det är det som är det verkliga problemet!
Det är dock glädjande att intresset för politiken ökat i Norge efter dådet, kanske kan det bli en väckarklocka för den nya generationen.
Anders Karlberg från Fryshuset i Stockholm har i en nyutkommen bok pekat på att dagens samhälle har åstadkommit en generationsklyfta som vi måste överbrygga, sommarens händelser bekräftar detta!
Finanskrisen har också slagit till, det verkar inte vara någon ände på eländet i världen. Samtidigt tror jag att det fortfarande äts både dyrt och gott i kretsarna kring Wall Street. Jag tittade häromveckan i en bok om Al Capone och 1920-30-talets Chicago. Mitt i all krisen hade herr Capone lagt beslag på allt från restauranger till fackföreningar, det är skrämmande men lika verkligt då som idag när en biografi om Sveriges egen Gudfader kommit ut...!
Mitt i allt elände är det dock uppenbart att det finns naturliga förklaringar på allting i vår värld även om det ibland verkar vara det enda man kan vara säker på.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
torsdag 11 augusti 2011
onsdag 15 juni 2011
Det finns fortfarande kraft i svensk politik!
I dagens riksdagsdebatt dansade verkligen elefanterna!
Juholt skällde ut både Reinfeldt och Björklund och den enda regeringsföreträdaren som kunde hantera honom var Maud Olofsson.
Det här är bra för svensk politik, när debattens vågor går höga och företrädarna vågar säga vad de tycker. Det är ingen tvekan om att Håkan Juholt har tillfört mycket till socialdemokraterna och svensk politik, sedan kan jag förstå hans kritiker som hävdar att han vrider politiken 30 år tillbaka. I det fallet är han dock bara 10 år värre än Björklund, vars kritiker hävdar att han vridit den 20 år tillbaka...!
Politiken är verkligen möjligheternas konst, jag tittade igenom boken om Barack Obamas väg till Vita huset - Det amerikanska löftet - och blev fascinerad inte bara av den väldiga drivkraft Obama uppenbarligen besitter utan också av hans otroliga valkampanj som tydligen bedrevs även i de mest gudsförgätna nejderna i USA.
Det är inte utan att tanken förs till de gamla goda amerikanska presidenterna Roosevelt, Kennedy och Reagan som på ett inspirerande sätt samlade det amerikanska folket i olika projekt.
Nu ser det dock mörkt ut för Obama, den amerikanska ekonomin är uppenbarligen i utförsbacken och han har fått skulden.
Jag hade lite affärskontakter med USA på 1990-talet och då var situationen en helt annan. Jag frågade en av företagets chefer om Lewinskyaffären och han svarade lättat att ingen var arg på Clinton då ekonomin gick utmärkt och allt fungerade. Man fick ofta se Clinton på golfbanan slåendes ett slag medan den amerikanska ekonomin gick på högvarv, märkligt så fort allt kan förändras!
Nu är det Sverige som är i den ekonomiska världstoppen. Tack vare Alliansens effektiva politik ligger vi väldigt bra till på de internationella solvenslistorna.
Vad Juholt klagar på i dagsläget är att detta välstånd inte når alla grupper och det har han rätt i men att mycket elände handlar om att Socialdemokraterna bromsar utvecklingen, det nämner han inte....!
Juholt skällde ut både Reinfeldt och Björklund och den enda regeringsföreträdaren som kunde hantera honom var Maud Olofsson.
Det här är bra för svensk politik, när debattens vågor går höga och företrädarna vågar säga vad de tycker. Det är ingen tvekan om att Håkan Juholt har tillfört mycket till socialdemokraterna och svensk politik, sedan kan jag förstå hans kritiker som hävdar att han vrider politiken 30 år tillbaka. I det fallet är han dock bara 10 år värre än Björklund, vars kritiker hävdar att han vridit den 20 år tillbaka...!
Politiken är verkligen möjligheternas konst, jag tittade igenom boken om Barack Obamas väg till Vita huset - Det amerikanska löftet - och blev fascinerad inte bara av den väldiga drivkraft Obama uppenbarligen besitter utan också av hans otroliga valkampanj som tydligen bedrevs även i de mest gudsförgätna nejderna i USA.
Det är inte utan att tanken förs till de gamla goda amerikanska presidenterna Roosevelt, Kennedy och Reagan som på ett inspirerande sätt samlade det amerikanska folket i olika projekt.
Nu ser det dock mörkt ut för Obama, den amerikanska ekonomin är uppenbarligen i utförsbacken och han har fått skulden.
Jag hade lite affärskontakter med USA på 1990-talet och då var situationen en helt annan. Jag frågade en av företagets chefer om Lewinskyaffären och han svarade lättat att ingen var arg på Clinton då ekonomin gick utmärkt och allt fungerade. Man fick ofta se Clinton på golfbanan slåendes ett slag medan den amerikanska ekonomin gick på högvarv, märkligt så fort allt kan förändras!
Nu är det Sverige som är i den ekonomiska världstoppen. Tack vare Alliansens effektiva politik ligger vi väldigt bra till på de internationella solvenslistorna.
Vad Juholt klagar på i dagsläget är att detta välstånd inte når alla grupper och det har han rätt i men att mycket elände handlar om att Socialdemokraterna bromsar utvecklingen, det nämner han inte....!
torsdag 12 maj 2011
De fattiga och de rika....!
Det diskuteras nu på flera håll om de fattiga barnen i Sverige.
Sanningen är väl att det är deras föräldrar som är fattiga och det finns en hel del sådana familjer visar det sig!
Samtidigt finns höginkomsttagare med en levnadsstandard som skulle få en normal statsanställd att känna sig som en fattiglapp. Hur kan det vara så olika?
Enligt socialdemokraterna så är solidariteten med utsatta grupper en nödvändighet för att behålla välståndet för samhället som helhet medan Fredrik Reinfeldt försvarar Fas 3 med näbbar och klor.
Förklaringen är enkel; det är två intressegrupper som slåss om makten!
Enligt de gamla grekerna och enligt liberalismen är det istället viktigt med en stark medelklass. Med en stark medelklass stabiliseras samhället, överklass och underklass blir då två ytterligheter istället för att som nu vara de enda alternativen för politisk orientering.
I samhällsdebatten talas det om kriser av aldrig skådat slag, i själva verket har det varit kris både nu och då. Tidningen Fokus hävdar till och med att vissa politiker vill att det ska vara kris så att de kan dra åt svångremmen ytterligare.
Alliansen har anklagats för att spara in pengar på de sjuka och arbetslösa och ge de rika ännu mer än de tidigare haft i övertygelsen att mer pengar genereras med ett sådant system.
Även där ser man klyftan rik - fattig, det har blivit en fixering vid detta!
i själva verket är folk i gemen varken fattiga eller rika utan mitt emellan - medelklass. Varför det har blivit en sådan polarisering i svensk politik har jag svårt att förstå, särskilt som Sverige kallas "landet lagom". Är mittenpartierna i svensk politik inte längre attraktiva?
Jag minns valet 1976, då var centerpartiet det stora partiet inom borgerligheten, moderaterna var inte stora då, det var ett helt annat politiskt fokus på den tiden. Debatten handlade mer om trovärdighet och ärlighet, personer som Göran Persson och Anders Borg hade inte setts som rumsrena på den tiden!
Tiden har gått fort i svensk politik, det som var otänkbart för 50 år sedan är nu verklighet. Så sent som på 1970 talet var homosexualitet klassad som psykisk sjukdom. I utlandet var det ännu värre; till och med på 1990-talet fanns det rasåtskillnadslagar i Sydafrika; på många håll i världen saknas fortfarande de mest fundamentala rättigheter, kvinnor betraktas som handelsvaror och barn köps som sexslavar åt rika pedofiler, visst är det fruktansvärt!
Samtidigt är det ett faktum att där det finns förlorare finns det alltid vinnare och det är förmodligen där som fixeringen vid de stora grupperingarna underklass och överklass har sin grund.
Redan den gamle Buddha förespråkade medelvägen och det ligger mycket i det. Om det i slutändan innebär att vi skall tillämpa en utjämningspolitik eller om man på annat sätt kan mildra orättvisorna i samhället det får tiden utvisa, själv tror jag ingen blir lyckligare av politikens tilltagande polarisering!
Sanningen är väl att det är deras föräldrar som är fattiga och det finns en hel del sådana familjer visar det sig!
Samtidigt finns höginkomsttagare med en levnadsstandard som skulle få en normal statsanställd att känna sig som en fattiglapp. Hur kan det vara så olika?
Enligt socialdemokraterna så är solidariteten med utsatta grupper en nödvändighet för att behålla välståndet för samhället som helhet medan Fredrik Reinfeldt försvarar Fas 3 med näbbar och klor.
Förklaringen är enkel; det är två intressegrupper som slåss om makten!
Enligt de gamla grekerna och enligt liberalismen är det istället viktigt med en stark medelklass. Med en stark medelklass stabiliseras samhället, överklass och underklass blir då två ytterligheter istället för att som nu vara de enda alternativen för politisk orientering.
I samhällsdebatten talas det om kriser av aldrig skådat slag, i själva verket har det varit kris både nu och då. Tidningen Fokus hävdar till och med att vissa politiker vill att det ska vara kris så att de kan dra åt svångremmen ytterligare.
Alliansen har anklagats för att spara in pengar på de sjuka och arbetslösa och ge de rika ännu mer än de tidigare haft i övertygelsen att mer pengar genereras med ett sådant system.
Även där ser man klyftan rik - fattig, det har blivit en fixering vid detta!
i själva verket är folk i gemen varken fattiga eller rika utan mitt emellan - medelklass. Varför det har blivit en sådan polarisering i svensk politik har jag svårt att förstå, särskilt som Sverige kallas "landet lagom". Är mittenpartierna i svensk politik inte längre attraktiva?
Jag minns valet 1976, då var centerpartiet det stora partiet inom borgerligheten, moderaterna var inte stora då, det var ett helt annat politiskt fokus på den tiden. Debatten handlade mer om trovärdighet och ärlighet, personer som Göran Persson och Anders Borg hade inte setts som rumsrena på den tiden!
Tiden har gått fort i svensk politik, det som var otänkbart för 50 år sedan är nu verklighet. Så sent som på 1970 talet var homosexualitet klassad som psykisk sjukdom. I utlandet var det ännu värre; till och med på 1990-talet fanns det rasåtskillnadslagar i Sydafrika; på många håll i världen saknas fortfarande de mest fundamentala rättigheter, kvinnor betraktas som handelsvaror och barn köps som sexslavar åt rika pedofiler, visst är det fruktansvärt!
Samtidigt är det ett faktum att där det finns förlorare finns det alltid vinnare och det är förmodligen där som fixeringen vid de stora grupperingarna underklass och överklass har sin grund.
Redan den gamle Buddha förespråkade medelvägen och det ligger mycket i det. Om det i slutändan innebär att vi skall tillämpa en utjämningspolitik eller om man på annat sätt kan mildra orättvisorna i samhället det får tiden utvisa, själv tror jag ingen blir lyckligare av politikens tilltagande polarisering!
tisdag 19 april 2011
Påskuppror!
Nu till helgen blir det påskuppror mot utförsäkringarna. Svenska Kyrkans präster, Försäkringskassans läkare, m.fl., samt vanligt folk och drabbade kommer då att protestera mot regeringens sjuk- och arbetslöshetspolitik.
Ja, vad säger man, visst är det berättigat!
Frågan är vad det finns för alternativ?
Jag kan mycket väl förstå förre statsministern Göran Perssons resonemang i frågan som gick ut på att det var lika bra att förtidspensionera rakt av så att folk slapp att leva på marginalerna, samtidigt är det lite riskabelt att förtidspensionera 170 personer om dagen, det blir inte många kvar som jobbar då även om socialdemokraterna löste detta genom att öka invandringen.
Jag tror att den borgerliga regeringen på sätt och vis ville hjälpa folk att stanna kvar i arbetslivet. Problemet är att även människor som bevisligen är sjuka drabbats och tvingats leva på svältgränsen.
Det här har gjort att den borgerliga sjuk- och arbetsmarknadspolitiken börjat likna gamla tiders fattigvård och det är ovärdigt ett modernt samhälle!
För att folk ska vilja ta del av och bära upp samhället krävs det mer än piska och morot, det krävs god vilja.
För vissa människor är det långt även till 2/3-delssamhället, vi får inte glömma det!
På så sätt har det uppstått en krigföring mellan olika intressegrupper på höger- och vänsterkanten. Jag tror att den enda lösningen är en blocköverskridande politik och att den statsminister som kan föra en sådan är den verkliga vinnaren eller som George Bush d:y sade:
-Jag är en president även för de som inte röstade på mig!
Ja, vad säger man, visst är det berättigat!
Frågan är vad det finns för alternativ?
Jag kan mycket väl förstå förre statsministern Göran Perssons resonemang i frågan som gick ut på att det var lika bra att förtidspensionera rakt av så att folk slapp att leva på marginalerna, samtidigt är det lite riskabelt att förtidspensionera 170 personer om dagen, det blir inte många kvar som jobbar då även om socialdemokraterna löste detta genom att öka invandringen.
Jag tror att den borgerliga regeringen på sätt och vis ville hjälpa folk att stanna kvar i arbetslivet. Problemet är att även människor som bevisligen är sjuka drabbats och tvingats leva på svältgränsen.
Det här har gjort att den borgerliga sjuk- och arbetsmarknadspolitiken börjat likna gamla tiders fattigvård och det är ovärdigt ett modernt samhälle!
För att folk ska vilja ta del av och bära upp samhället krävs det mer än piska och morot, det krävs god vilja.
För vissa människor är det långt även till 2/3-delssamhället, vi får inte glömma det!
På så sätt har det uppstått en krigföring mellan olika intressegrupper på höger- och vänsterkanten. Jag tror att den enda lösningen är en blocköverskridande politik och att den statsminister som kan föra en sådan är den verkliga vinnaren eller som George Bush d:y sade:
-Jag är en president även för de som inte röstade på mig!
tisdag 22 mars 2011
Nu är det hett i Libyen....!
Det ser ut att bli hett i Libyen i sommar och med det avser jag inte temperaturen. Göran Persson var ju på sin tid en mästare att dribbla med ord, så sa han till exempel i augusti 2005 att det var skördetid, ja det vet ju alla bönder att det är skördetid i augusti!
Hur det än är med detta så är det intressant att följa den list med vilken Khadaffi slingrar sig från västmakterna med sitt eld upphör. Det tragiska är dock att det bara är civilbefolkningen som får lida emellan stridslinjerna, tänk om våra makthavare kunde komma med något konstruktivt istället för att jaga befolkningen som skållade råttor!
I Sverige har vi ju den klassiska S- och M-debatten, det vill säga Socialdemokrater och Moderater; de är kända för att bolla väljarna mellan sig i huvudsak genom det faktum att när arbetarna får pengar blir de moderater.
Våren är här och det är i alla fall positivt, jag är även imponerad av den svenska ekonomin som går på högvarv även om det sägs att det beror på att Borg sparat in pengarna på de arbetslösa och sjuka. Den stora frågan för alltfler svenskar har därför blivit att klara sin försörjning. Under (s)-regimen fick man pengar men fick inte vara med i gemenskapen, sedan blev det tal om att stoppa utanförskapet; det löstes genom att de arbetslösa och sjuka fick vara med i gemenskapen men de fick i gengäld inga pengar. Pest eller kolera, det är bara att välja....!
Min fråga är enkel; är detta demokrati?
Hur det än är med detta så är det intressant att följa den list med vilken Khadaffi slingrar sig från västmakterna med sitt eld upphör. Det tragiska är dock att det bara är civilbefolkningen som får lida emellan stridslinjerna, tänk om våra makthavare kunde komma med något konstruktivt istället för att jaga befolkningen som skållade råttor!
I Sverige har vi ju den klassiska S- och M-debatten, det vill säga Socialdemokrater och Moderater; de är kända för att bolla väljarna mellan sig i huvudsak genom det faktum att när arbetarna får pengar blir de moderater.
Våren är här och det är i alla fall positivt, jag är även imponerad av den svenska ekonomin som går på högvarv även om det sägs att det beror på att Borg sparat in pengarna på de arbetslösa och sjuka. Den stora frågan för alltfler svenskar har därför blivit att klara sin försörjning. Under (s)-regimen fick man pengar men fick inte vara med i gemenskapen, sedan blev det tal om att stoppa utanförskapet; det löstes genom att de arbetslösa och sjuka fick vara med i gemenskapen men de fick i gengäld inga pengar. Pest eller kolera, det är bara att välja....!
Min fråga är enkel; är detta demokrati?
onsdag 9 februari 2011
Bistra tider!
Jag läste häromdagen om nyfattigdomen. Tydligen är det så att alltfler barnfamiljer har det kärvt ekonomiskt.
Gamle statsministern Göran Persson hade ett enkelt recept, nämligen att höja barnbidraget istället för jobbskatteavdraget. Det är väl det enda särpräglade förslag jag hört från (s)ocialdemokraterna på länge, Persson han kan fortfarande!
Kairo är nu i uppror, revoltörerna hävdar att de sovit i 20 år, märkligt hur de kunde vara så sömniga!
Det är dessutom tämligen tyst i samhällsdebatten nu, ingen vågar säga vad de tycker med risk för att bli uppsagda eller omplacerade, är detta demokrati?
Mitt i allt detta mötte jag en religiös fanatiker med misstänkt lågt IQ som hävdade att djävulen snart var på väg och att vi skulle få livnära oss på kropparna från krematoriet. Jag granskade honom under hans anfall och under tiden kom min granne Rune och hans fru. "Hej Rune", sade jag, "den här mannen här påstår att djävulen är på väg men jag sade att han redan är här". "Ja, du kan du", svarade hans fru. Utan tvekan får folk vatten på sin kvarn när tiderna är svåra!
Jag träffade dessutom en gammal bekant häromdagen och han hade en ny historia:
"Jag säger som nunnan, det skulle vara gott med en munk till kaffet".
Ja, alla sätt är bra utom de tråkiga...!
Gamle statsministern Göran Persson hade ett enkelt recept, nämligen att höja barnbidraget istället för jobbskatteavdraget. Det är väl det enda särpräglade förslag jag hört från (s)ocialdemokraterna på länge, Persson han kan fortfarande!
Kairo är nu i uppror, revoltörerna hävdar att de sovit i 20 år, märkligt hur de kunde vara så sömniga!
Det är dessutom tämligen tyst i samhällsdebatten nu, ingen vågar säga vad de tycker med risk för att bli uppsagda eller omplacerade, är detta demokrati?
Mitt i allt detta mötte jag en religiös fanatiker med misstänkt lågt IQ som hävdade att djävulen snart var på väg och att vi skulle få livnära oss på kropparna från krematoriet. Jag granskade honom under hans anfall och under tiden kom min granne Rune och hans fru. "Hej Rune", sade jag, "den här mannen här påstår att djävulen är på väg men jag sade att han redan är här". "Ja, du kan du", svarade hans fru. Utan tvekan får folk vatten på sin kvarn när tiderna är svåra!
Jag träffade dessutom en gammal bekant häromdagen och han hade en ny historia:
"Jag säger som nunnan, det skulle vara gott med en munk till kaffet".
Ja, alla sätt är bra utom de tråkiga...!
fredag 14 januari 2011
Tillbaks till gamla tider!
Jag upptäckte för några veckor sedan att TV-serierna MacGywer och Falcon Crest sänds på förmiddagarna i kanal 9. Varje gång jag ser dem blir jag nostalgisk, 1980- och 1990-talet det var tider det!
Det är inte bara för att jag själv växte upp då som jag minns dessa tider, det var så mycket mer, kanske berodde det dock på att min egen generation blev vuxna då, det var en tid av expansion.
Jag skaffade min kolonilott 1994 utan att kunna särskilt mycket om trädgårdsodling, jag var då 26 år. Efter att ha satt potatis och lök förvandlades den gamla lotten till en ogräsodling och efter en visserligen gigantisk potatisskörd på hösten var jag villig att ge upp. Jag hade dock tillsammans med tre grannar beställt gödsel och framåt november stod jag och skulle slänga ut denna på åkern, det var mörkt och dystert, ja rent tungt och jag sade till min granne, en gammal estländare att jag nog skulle sälja kolonilotten.
"Du får ingenting för den om du säljer den nu", sade han, "men om du behåller den ett år så skall jag hjälpa dig", fortsatte han och jag accepterade hans erbjudande. Genast visade han mig hur jag skulle gräva och efter några dagar hade jag höstgrävt lotten.
Påföljande vår skulle han visa mig hur man gjorde fåror och tog fram en fårgörare, en plogartad sak med trähandtag som jag drog allt vad jag orkade i varpå den brast.
"Du drog sönder den", sade han, "herregud du är stark!"
Detta fick till följd att han svetsade handtaget i järn.
Emellertid och emedan bestämde vi att jag skulle köra upp jorden med hans jordfräs, vilket jag gjorde till hans belåtenhet, sedan sådde jag en mängd växter.
Ja, åren gick och det visade sig att gubben bryggde öl, sprit och vin i stugan och på hans 75-årskalas var en liten grek så full att han föll ner i blomsterrabatten, vi hade väldigt roligt åt detta!
Elmer, som min granne hette berättade en massa historier från kriget, om flykten från Estland under brinnande krig och även om utrensningarna av de så kallade kulakerna på ryska landsbygden. På den tiden rökte jag ständigt på en cigarr och vi hade härliga dagar vid hans uteplats. Så småningom tyckte han dock att jag hade för lite saker på lotten så han ville sätta dit ett träd, "du kan inte bara odla ogräs", sade han. Då var jag emellertid redan på gång med att omorganisera kolonilotten, det blev en gräsmatta, ett nytt jordgubbsland, tre vinbärsbuskar, en uteplats och ett litet staket.
"You have improved", sade han. Han talade ibland engelska när andan föll på.
En annan händelse jag minns var när jag skulle sätta kantsten och hugga en ny gång. Sommaren var varm och jorden var hård. Jag började hacka när han plötsligt sade "kom och ta en öl så går det lättare", vilket jag gjorde mellan grävningarna. Det tog 7 timmar att gräva och under tiden sprang jag emellan och drack öl och sprit vilket fick till följd att gången blev sned. När jag var klar ojade sig gubben och sade att han aldrig hade varit så full förut.
Hans hembrända alkohol höll hög klass i många år, särskilt då han bryggde den på björksav. Med hans ökade ålder blev den dock sämre och sista året hällde jag den på rosorna som dock blev oerhört vackra den sommaren.
2003 bestämde sig Elmer att göra sig av med lotten och 2004 en dag på sommaren mötte jag honom därute när han med hjälp av en dotterson plockade ur de sista redskapen. Han hade fått problem med magen, förmodligen efter ungdomstiden som fånge hos nazisterna då han inte fick ordentlig mat. "Jaså är det du Björn", sade han, "ja, jag mår inte riktigt bra förstår du", fortsatte han. Vi sade sedan adjö och han gick stödd på sin dotterson upp till dennes bil.
Gubben dog senare på hösten men jag glömmer aldrig de där åren. Framförallt kommer jag ihåg en sak han ofta brukade säga; "jag tror aldrig jag har haft så roligt som när du kom hit!"
Skål!
Det är inte bara för att jag själv växte upp då som jag minns dessa tider, det var så mycket mer, kanske berodde det dock på att min egen generation blev vuxna då, det var en tid av expansion.
Jag skaffade min kolonilott 1994 utan att kunna särskilt mycket om trädgårdsodling, jag var då 26 år. Efter att ha satt potatis och lök förvandlades den gamla lotten till en ogräsodling och efter en visserligen gigantisk potatisskörd på hösten var jag villig att ge upp. Jag hade dock tillsammans med tre grannar beställt gödsel och framåt november stod jag och skulle slänga ut denna på åkern, det var mörkt och dystert, ja rent tungt och jag sade till min granne, en gammal estländare att jag nog skulle sälja kolonilotten.
"Du får ingenting för den om du säljer den nu", sade han, "men om du behåller den ett år så skall jag hjälpa dig", fortsatte han och jag accepterade hans erbjudande. Genast visade han mig hur jag skulle gräva och efter några dagar hade jag höstgrävt lotten.
Påföljande vår skulle han visa mig hur man gjorde fåror och tog fram en fårgörare, en plogartad sak med trähandtag som jag drog allt vad jag orkade i varpå den brast.
"Du drog sönder den", sade han, "herregud du är stark!"
Detta fick till följd att han svetsade handtaget i järn.
Emellertid och emedan bestämde vi att jag skulle köra upp jorden med hans jordfräs, vilket jag gjorde till hans belåtenhet, sedan sådde jag en mängd växter.
Ja, åren gick och det visade sig att gubben bryggde öl, sprit och vin i stugan och på hans 75-årskalas var en liten grek så full att han föll ner i blomsterrabatten, vi hade väldigt roligt åt detta!
Elmer, som min granne hette berättade en massa historier från kriget, om flykten från Estland under brinnande krig och även om utrensningarna av de så kallade kulakerna på ryska landsbygden. På den tiden rökte jag ständigt på en cigarr och vi hade härliga dagar vid hans uteplats. Så småningom tyckte han dock att jag hade för lite saker på lotten så han ville sätta dit ett träd, "du kan inte bara odla ogräs", sade han. Då var jag emellertid redan på gång med att omorganisera kolonilotten, det blev en gräsmatta, ett nytt jordgubbsland, tre vinbärsbuskar, en uteplats och ett litet staket.
"You have improved", sade han. Han talade ibland engelska när andan föll på.
En annan händelse jag minns var när jag skulle sätta kantsten och hugga en ny gång. Sommaren var varm och jorden var hård. Jag började hacka när han plötsligt sade "kom och ta en öl så går det lättare", vilket jag gjorde mellan grävningarna. Det tog 7 timmar att gräva och under tiden sprang jag emellan och drack öl och sprit vilket fick till följd att gången blev sned. När jag var klar ojade sig gubben och sade att han aldrig hade varit så full förut.
Hans hembrända alkohol höll hög klass i många år, särskilt då han bryggde den på björksav. Med hans ökade ålder blev den dock sämre och sista året hällde jag den på rosorna som dock blev oerhört vackra den sommaren.
2003 bestämde sig Elmer att göra sig av med lotten och 2004 en dag på sommaren mötte jag honom därute när han med hjälp av en dotterson plockade ur de sista redskapen. Han hade fått problem med magen, förmodligen efter ungdomstiden som fånge hos nazisterna då han inte fick ordentlig mat. "Jaså är det du Björn", sade han, "ja, jag mår inte riktigt bra förstår du", fortsatte han. Vi sade sedan adjö och han gick stödd på sin dotterson upp till dennes bil.
Gubben dog senare på hösten men jag glömmer aldrig de där åren. Framförallt kommer jag ihåg en sak han ofta brukade säga; "jag tror aldrig jag har haft så roligt som när du kom hit!"
Skål!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)