Studenterna i Mexico....!

Senaste nyheten i media nu är den s.k. svininfluensan som lär ha startats av universitetstuderande från USA som varit i Mexico och umgåtts med grisar!
Själv har jag läst på Linköpings universitet, jag vill bara poängtera detta!
Annars är det samma elände som vanligt i mediadebatten, hungern och misären kräver sina offer och till och med Kina har dragits med i den allmänna recessionen.
Jag tycker att det kan vara nog med elände nu och dags för bättre trender. Vi har fått nog av detta frossande i elände, kom med något positivt istället!
Ett positivt exempel tycker jag att den amerikanske miljardären Donald Trump är. Denne man var dödsdömd av media på 1980-talet med miljardskulder hängande över sig men lyckades som den gedigne och rutinerade affärsman han är klara av situationen och står nu starkare än någonsin. Sådant tycker jag borde inspirera även kristidspolitiker!
Själv minns jag mina hundår på 1980-talet, ibland tänker jag på att det är ett under att jag lever överhuvudtaget, men så är det med människan, vi har överlevt i miljoner år och kommer att överleva miljoner år till. Jag läste i en gammal liberal bok att de redan på den tiden haft hårda tider men klarat av dem och då passat på att tala om det för nästa generation. "Vi klarade av det och ni kommer att klara av det", var budskapet. Det kan kännas skönt att höra när världens öde tycks beseglat. Förklaringen är enkel; tillvaron är logisk, det finns förklaringar på allt och utvecklingen går hela tiden framåt.
Det gäller bara att hänga med!

Nu är det vår!

Se solen kommer fram och fåglarna sjunger. Visserligen är ekonomin nattsvart och miljöhotet överhängande men ändå, det är vår!
Det har dock varit en hård vinter och frågan är om inte klimatet är på väg att förändras.
Beträffande politiken så är det alltid lika roligt att se hur samhällsdebatten svänger till förmån för den sittande regeringen och de offentliga schavotteringarna i näringslivet följer samma mönster. Trots detta får man höra att politiken inte har någon betydelse vilket är en väldigt naiv åsikt.
Finanskrisen är tämligen intressant ur den synpunkten att där det finns förlorare finns det alltid vinnare; summan av välståndet är konstant. Som liberal hävdar jag naturligtvis att demokratin inte går att stoppa i längden, trots den svenska skendemokratin.
Storfinansen går nu in och försäkrar att de är oskyldiga, Wallenbergarna nu senast i söndags-DN.
Det är klart att de inte har något att vinna på en dålig trend. Dåliga trender har vi haft nog av. Problemet för många är istället att överleva under tiden de varar. En gammal kompis till mig sa alltid att en bra boxare måste kunna ta mycket stryk för att vinna, den som tål mest lever ibland längst. Men så här ska det ju inte behöva vara; problemet är istället att det är någon som bromsar. Erfarenheten visar att det alltid är (s)-kollektivet som bromsar. En protest av liknande slag som dock är lite rolig är facebooksidan "Får jag inte vara med på Vickans bröllop så betalar jag inte".
Om man skulle kategorisera (s)-kollektivets protest på samma sätt så skulle man kunna kalla den för "Om jag måste arbeta så är jag inte med".
Det är klassisk socialdemokratisk politik.
Glad Påsk på er!

Harrisburg och Tjernobyl!

Det har gjorts en SCB-undersökning om svenskars hälsa i dagarna. Svenskarna mår bättre, sägs det och det är ju roligt. Trenden som jag sett den är dock att allt fler ungdomar mår dåligt därför att ingen bryr sig om dem och det stämmer ju också med SCB:s undersökning om ungdomars psykiska hälsa.
Att bry sig och att ha någon som bryr sig är viktigt för många människor och allra mest för ungdomar som ju är i en känslig ålder.
Trenden går dock åt andra hållet, känslokyla, raska grepp inom psykiatrin, sänkt eller obefintlig A-kassa, slarv från myndigheter, allt som gjort för att människor ska må dåligt.
Typexemplet som jag förstått det är en kvinna som inte orkar längre, blir deprimerad, söker vård och inte får någon hjälp. Detta är alltför vanligt i dagens samhälle men pekar egentligen på något större nämligen bristen på möjligheter!
Det är nämligen möjligheten att göra något, att påverka, som är grunden för all samhällsaktivitet.
Detta är intimt förknippat med möjligheten att starta och driva företag, vilket är en hörnsten i all liberalism. Möjligheterna finns men tyvärr är de låsta i ett krångligt regelverk och begränsade av korruption och kartellbildning. Kvar till gemene man finns det allmänna som många gånger är nedgånget och efter sin tid. Det är inte bara miljonprogrammet som är föråldrat, även våra kärnkraftverk från 1900-talet börjar nu bli för gamla. Tack vare den borgerliga regeringen kommer det dock finnas nya inom några år. Kärnkraftens avfall är farligt, det är viktigt med hållbara reaktorer. Den svenska regeringen är väl framme här och sköter sig bra. Tänk hur det gick i Harrisburg och Tjernobyl, det var inte kärnkraftverken som var farliga i sig utan att de inte ersattes med nya i tid. Lösningen på framtidens energiproblem är en balansgång mellan miljötänkande och forskning. Vad som dock är viktigast är att man håller anläggningarna i gott skick.
Varför det är så svårt att agera på motsvarande sätt beträffande det mänskliga materialet är ingen gåta utan uppenbarligen en klassfråga, oberoende av politisk majoritet. Vad som återstår för den vanliga människan är möjligheten till samhällsengagemang och det är en gåta varför så få inte minst i min egen generation engagerar sig i samhällsfrågor. Jag har funderat en del på detta under åren och jag tror helt enkelt att de blivit lurade av tron att samhället sköter sig självt!
"Vi blev lurade som barn", som en känd sångare sjunger!

Visst ljuger dom!

Den anmärkningsvärda löneförhöjningen till SE-Bankens chef har stuckit folk i ögonen och till och med statsminister Reinfeldt har tagit avstånd till dessa fantasisummor.
Men hur i hela friden kan den här sortens löner rättfärdigas när en vanlig sjukpensionär kan få klara sig på 6000 -7000 kronor i månaden?
Svaret är klassklyftor!
Egentligen, det här kommer jag förmodligen att få mycket skit för att jag säger, men egentligen så kvittar det för vanligt folk vilket politiskt block som styr därför att det uppfyller politikens syfte att bibehålla klassklyftorna enligt det klassiska förtryckets modell. Jag låter naturligtvis partisk när jag säger det, men den enda ideologi som förtjänar namnet är liberalismen helt enkelt för att de övriga bara är ute för att ta kål på den!
Det var liberalismen som startade hela kedjan av samhällsomvandligar på 1600-talet och som fortfarande är först med nya trender, helt enkelt därför att samhället i grunden är detsamma som det alltid varit. Vi liberaler kämpar för ett fritt samhälle och det är naturligtvis inte populärt i de konservativa kretsar som finns längs hela den politiska skalan.
"Liberalismen är ytterst farlig", sade en diktator någon gång på 1900-talet. Ja, naturligtvis men för vem, det är frågan?
Visst ljuger diktaturens kreatur, det har de alltid gjort. Vad värre är att folk aldrig får veta sanningen om vad som egentligen händer i maktens kulisser och framförallt bakom dem.
Syftet med samhället är naturligtvis något bra. Problemet är bara att dra gränsen för vad som får offras för att uppnå detta goda och det är där vi aldrig får reda på vad som är mål och medel. Sanningen är mycket enkel, tyvärr kommer den aldrig ut. Visst ljuger dom!

Under solen intet nytt....!

Nyheterna från press och övrig media handlar ofta om den alltmer akuta finanskrisen. För en kvart sedan uttalade sig någon talesman att det var den värsta krisen vi någonsin varit med om.
Uttalandet är intressant, jag läste om en kris i början av 1900-talet där man hade klarat livhanken för att man underhandlat med USA om mjölimport så folk kunde få bröd, det var kris det!
Istället framstår den nuvarande krisen alltmer som konstruerad för att tappa ut lite blod ur samhället. Kriserna i Jugoslavien var av samma slag och grundade sig på att folk hade det för bra enligt maktsfärens synsätt och den organiserade brottsligheten och politikerna iscensatte ett folkmord för att få kontroll över befolkningen igen. Inget nytt fenomen som synes!
Men hur går det med demokratin?
Ja det kan man sannerligen fråga sig. Vad som dock är tydligt är att allt handlar om tillgången på resurser och möjligheter, när de finns är det inget problem. Men även i det fallet så går utvecklingen i vågor, ett uppsving följs av ett bakslag, inget nytt där heller!
Vad som dock är tydligt är att 1940-talistgenerationen nu har trätt tillbaka och lämnat ett gapande hål bakom sig, George Bush var egentligen deras sista frontfigur.
Dagens 1960-talsgeneration är med några undantag väldigt okunnig om samhällsdebattens vikt och demokratins nödvändighet, man är van att få allt serverat och att kamraterna släpper fram en enligt svågerpolitikens förtecken med ett oerhört utanförskap för dem som inte har tillträde, någon idealism existerar inte i denna generation och det är oerhört synd!
Dels är detta en seger för socialismen som då framstår som det enda alternativet enligt regeln om den dolda hierarkin men även tyvärr också för egoismen.
Ytterst handlar dock generationsväxlingen om ett oerhört framsteg som har en baksida och det är just det vi får tillbaka nu!
Naturligtvis kommer det att vända till det bättre tids nog. Inget nytt således!

Är det sanningen.....?

Samhällsdebatten tycks alltmer luta åt devisen tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik!
I dagens debatt vet man inte, kan man inte veta, vad som är sant.
Det ena politiska partiet efter det andra hävdar att de har rätt och anför fakta, ett tredje framför ytterligare statistiska uppgifter trots att egentligen bara ett av dom kan ha rätt!
Själv har jag börjat med devisen att jag visserligen aldrig ljuger men att jag å andra sidan heller aldrig säger sanningen!
Halvsanningen är vår tids statistik, ett exempel; i ett maratonlopp med endast två deltagare, den lokale löparen och världsmästaren vann naturligtvis världsmästaren, lokaltidningens kommentar var dock "hemmalöpare på andra plats i fantastiskt maratonlopp, världsmästaren näst sist", så kan man också uttrycka sig utan att ljuga!
I dagens samhälle är det dock helt andra saker som väcker uppmärksamhet, trafficking, hemlöshet, flyktingproblematiken samt ett svåråtkomligt bidragssystem. Jag läste häromdagen i Norrköpings Tidningar om en man som hade uppehållstillstånd men förlorat sin legitimation och inte kunde få någon ny, de regler som skulle tillåta detta trädde inte i kraft förrän i juli, ridå!
Den enda motvikten är egentligen de som har det oförskämt bra; det svenska kungahuset, Anders Borg och Göran Persson verkar det inte gå någon nöd på, de har nog inte något att klaga på. När Anders Borg säger att 2009 blir ett svart år så är det två saker han inte nämner nämligen att det dels inte gäller honom och dels att ordet svart i ekonomiskt språk faktiskt har två betydelser!

Svag bris....!

I ett alltmer finanshärjat Europa blir vädret allt viktigare för många. När det är dåligt väder är alla sura och när det är bra väder är alla glada.
Om man antar att alla vore glada när det var dåligt väder kan man lätt få känslan av att de satt och myste framför TV-fåtöljen och bra vore väl det!
Sanningen att säga har vi roterat ännu ett varv kring solen och ett nytt år har sett sitt ljus, svårare än så är det nog egentligen inte.
Samma sorts resonemang hörde jag när jag var på högmässa i söndags då prästen talade om det onda i världen. När hon nämnde tsunamikatastrofen som något fruktansvärt vilken ytterst berodde på kontinentalplattornas rörelser då tror jag att hon hade själva lösningen på dilemmat. Vad hon i själva verket sade var att kontinentalplattorna hade orsakat tsunamin; att människor hade befunnit sig just där var ju i och för sig inget märkligt sådant har skett förr och är inget vare sig nytt fenomen eller särskilt märkligt. Vad som däremot är tydligt är att dagens människor lever i ett sådant överflöd att de tror att de är odödliga, där har vi det verkliga felslutet för att tala i logiska termer. Det är inte och har aldrig varit ovanligt att människor dör eller föds på denna jord, själva våra kroppar är ju formade i intimt samband med denna jord. Vad som däremot är ett faktum är att vi ofta lever i en falsk trygghet, en okunskap om att världen är densamma och inte förändras utan att det bara är vi som förändras.
En av mina favoritfilosofer uttrycker det så att "det som kirurgen ser när han opererar en patient finns inte inne i patienten utan i kirurgens eget huvud, det är tänkvärt!