Harrisburg och Tjernobyl!

Det har gjorts en SCB-undersökning om svenskars hälsa i dagarna. Svenskarna mår bättre, sägs det och det är ju roligt. Trenden som jag sett den är dock att allt fler ungdomar mår dåligt därför att ingen bryr sig om dem och det stämmer ju också med SCB:s undersökning om ungdomars psykiska hälsa.
Att bry sig och att ha någon som bryr sig är viktigt för många människor och allra mest för ungdomar som ju är i en känslig ålder.
Trenden går dock åt andra hållet, känslokyla, raska grepp inom psykiatrin, sänkt eller obefintlig A-kassa, slarv från myndigheter, allt som gjort för att människor ska må dåligt.
Typexemplet som jag förstått det är en kvinna som inte orkar längre, blir deprimerad, söker vård och inte får någon hjälp. Detta är alltför vanligt i dagens samhälle men pekar egentligen på något större nämligen bristen på möjligheter!
Det är nämligen möjligheten att göra något, att påverka, som är grunden för all samhällsaktivitet.
Detta är intimt förknippat med möjligheten att starta och driva företag, vilket är en hörnsten i all liberalism. Möjligheterna finns men tyvärr är de låsta i ett krångligt regelverk och begränsade av korruption och kartellbildning. Kvar till gemene man finns det allmänna som många gånger är nedgånget och efter sin tid. Det är inte bara miljonprogrammet som är föråldrat, även våra kärnkraftverk från 1900-talet börjar nu bli för gamla. Tack vare den borgerliga regeringen kommer det dock finnas nya inom några år. Kärnkraftens avfall är farligt, det är viktigt med hållbara reaktorer. Den svenska regeringen är väl framme här och sköter sig bra. Tänk hur det gick i Harrisburg och Tjernobyl, det var inte kärnkraftverken som var farliga i sig utan att de inte ersattes med nya i tid. Lösningen på framtidens energiproblem är en balansgång mellan miljötänkande och forskning. Vad som dock är viktigast är att man håller anläggningarna i gott skick.
Varför det är så svårt att agera på motsvarande sätt beträffande det mänskliga materialet är ingen gåta utan uppenbarligen en klassfråga, oberoende av politisk majoritet. Vad som återstår för den vanliga människan är möjligheten till samhällsengagemang och det är en gåta varför så få inte minst i min egen generation engagerar sig i samhällsfrågor. Jag har funderat en del på detta under åren och jag tror helt enkelt att de blivit lurade av tron att samhället sköter sig självt!
"Vi blev lurade som barn", som en känd sångare sjunger!

Visst ljuger dom!

Den anmärkningsvärda löneförhöjningen till SE-Bankens chef har stuckit folk i ögonen och till och med statsminister Reinfeldt har tagit avstånd till dessa fantasisummor.
Men hur i hela friden kan den här sortens löner rättfärdigas när en vanlig sjukpensionär kan få klara sig på 6000 -7000 kronor i månaden?
Svaret är klassklyftor!
Egentligen, det här kommer jag förmodligen att få mycket skit för att jag säger, men egentligen så kvittar det för vanligt folk vilket politiskt block som styr därför att det uppfyller politikens syfte att bibehålla klassklyftorna enligt det klassiska förtryckets modell. Jag låter naturligtvis partisk när jag säger det, men den enda ideologi som förtjänar namnet är liberalismen helt enkelt för att de övriga bara är ute för att ta kål på den!
Det var liberalismen som startade hela kedjan av samhällsomvandligar på 1600-talet och som fortfarande är först med nya trender, helt enkelt därför att samhället i grunden är detsamma som det alltid varit. Vi liberaler kämpar för ett fritt samhälle och det är naturligtvis inte populärt i de konservativa kretsar som finns längs hela den politiska skalan.
"Liberalismen är ytterst farlig", sade en diktator någon gång på 1900-talet. Ja, naturligtvis men för vem, det är frågan?
Visst ljuger diktaturens kreatur, det har de alltid gjort. Vad värre är att folk aldrig får veta sanningen om vad som egentligen händer i maktens kulisser och framförallt bakom dem.
Syftet med samhället är naturligtvis något bra. Problemet är bara att dra gränsen för vad som får offras för att uppnå detta goda och det är där vi aldrig får reda på vad som är mål och medel. Sanningen är mycket enkel, tyvärr kommer den aldrig ut. Visst ljuger dom!

Under solen intet nytt....!

Nyheterna från press och övrig media handlar ofta om den alltmer akuta finanskrisen. För en kvart sedan uttalade sig någon talesman att det var den värsta krisen vi någonsin varit med om.
Uttalandet är intressant, jag läste om en kris i början av 1900-talet där man hade klarat livhanken för att man underhandlat med USA om mjölimport så folk kunde få bröd, det var kris det!
Istället framstår den nuvarande krisen alltmer som konstruerad för att tappa ut lite blod ur samhället. Kriserna i Jugoslavien var av samma slag och grundade sig på att folk hade det för bra enligt maktsfärens synsätt och den organiserade brottsligheten och politikerna iscensatte ett folkmord för att få kontroll över befolkningen igen. Inget nytt fenomen som synes!
Men hur går det med demokratin?
Ja det kan man sannerligen fråga sig. Vad som dock är tydligt är att allt handlar om tillgången på resurser och möjligheter, när de finns är det inget problem. Men även i det fallet så går utvecklingen i vågor, ett uppsving följs av ett bakslag, inget nytt där heller!
Vad som dock är tydligt är att 1940-talistgenerationen nu har trätt tillbaka och lämnat ett gapande hål bakom sig, George Bush var egentligen deras sista frontfigur.
Dagens 1960-talsgeneration är med några undantag väldigt okunnig om samhällsdebattens vikt och demokratins nödvändighet, man är van att få allt serverat och att kamraterna släpper fram en enligt svågerpolitikens förtecken med ett oerhört utanförskap för dem som inte har tillträde, någon idealism existerar inte i denna generation och det är oerhört synd!
Dels är detta en seger för socialismen som då framstår som det enda alternativet enligt regeln om den dolda hierarkin men även tyvärr också för egoismen.
Ytterst handlar dock generationsväxlingen om ett oerhört framsteg som har en baksida och det är just det vi får tillbaka nu!
Naturligtvis kommer det att vända till det bättre tids nog. Inget nytt således!

Är det sanningen.....?

Samhällsdebatten tycks alltmer luta åt devisen tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik!
I dagens debatt vet man inte, kan man inte veta, vad som är sant.
Det ena politiska partiet efter det andra hävdar att de har rätt och anför fakta, ett tredje framför ytterligare statistiska uppgifter trots att egentligen bara ett av dom kan ha rätt!
Själv har jag börjat med devisen att jag visserligen aldrig ljuger men att jag å andra sidan heller aldrig säger sanningen!
Halvsanningen är vår tids statistik, ett exempel; i ett maratonlopp med endast två deltagare, den lokale löparen och världsmästaren vann naturligtvis världsmästaren, lokaltidningens kommentar var dock "hemmalöpare på andra plats i fantastiskt maratonlopp, världsmästaren näst sist", så kan man också uttrycka sig utan att ljuga!
I dagens samhälle är det dock helt andra saker som väcker uppmärksamhet, trafficking, hemlöshet, flyktingproblematiken samt ett svåråtkomligt bidragssystem. Jag läste häromdagen i Norrköpings Tidningar om en man som hade uppehållstillstånd men förlorat sin legitimation och inte kunde få någon ny, de regler som skulle tillåta detta trädde inte i kraft förrän i juli, ridå!
Den enda motvikten är egentligen de som har det oförskämt bra; det svenska kungahuset, Anders Borg och Göran Persson verkar det inte gå någon nöd på, de har nog inte något att klaga på. När Anders Borg säger att 2009 blir ett svart år så är det två saker han inte nämner nämligen att det dels inte gäller honom och dels att ordet svart i ekonomiskt språk faktiskt har två betydelser!

Svag bris....!

I ett alltmer finanshärjat Europa blir vädret allt viktigare för många. När det är dåligt väder är alla sura och när det är bra väder är alla glada.
Om man antar att alla vore glada när det var dåligt väder kan man lätt få känslan av att de satt och myste framför TV-fåtöljen och bra vore väl det!
Sanningen att säga har vi roterat ännu ett varv kring solen och ett nytt år har sett sitt ljus, svårare än så är det nog egentligen inte.
Samma sorts resonemang hörde jag när jag var på högmässa i söndags då prästen talade om det onda i världen. När hon nämnde tsunamikatastrofen som något fruktansvärt vilken ytterst berodde på kontinentalplattornas rörelser då tror jag att hon hade själva lösningen på dilemmat. Vad hon i själva verket sade var att kontinentalplattorna hade orsakat tsunamin; att människor hade befunnit sig just där var ju i och för sig inget märkligt sådant har skett förr och är inget vare sig nytt fenomen eller särskilt märkligt. Vad som däremot är tydligt är att dagens människor lever i ett sådant överflöd att de tror att de är odödliga, där har vi det verkliga felslutet för att tala i logiska termer. Det är inte och har aldrig varit ovanligt att människor dör eller föds på denna jord, själva våra kroppar är ju formade i intimt samband med denna jord. Vad som däremot är ett faktum är att vi ofta lever i en falsk trygghet, en okunskap om att världen är densamma och inte förändras utan att det bara är vi som förändras.
En av mina favoritfilosofer uttrycker det så att "det som kirurgen ser när han opererar en patient finns inte inne i patienten utan i kirurgens eget huvud, det är tänkvärt!

I maktens boningar.....!

Barack Obama är nu USA:s president!
När det nu står klart så känns det bra, han verkar ha fått en bra start också, det är viktigt. Den store förloraren enligt media är dock Bush som får tummen ned av opinionen.
Jag tycker dock inte att man ska döma Bush för hårt; hur hade världen sett ut idag med Saddam Hussein och terrorismen? Bush behövdes nog ändå, sedan kan man alltid fråga efter hans innersta drivkrafter att eliminera Hussein (det sägs att det var för att Saddam hotat att döda Bush S:r vid ett tillfälle på 1990-talet).
Finanskrisen är dock ett skenande lok i den civiliserade världen. Om världens naturbefolkning drabbas av den är en intressant fråga, tillgångar som mark, boskap och vatten är naturligtvis hårdvaluta i dessa tider, pengarna är sekundära när de inte fungerar!
En gammal vän till mig är död!
Major Kjell Wikström dog den 6 december 2008, han var en av Sveriges främsta flygare på sin tid men insjuknade under mystiska omständigheter efter FN-tjänstgöring i Gaza 1975-76 och vårdades de sista 30 åren på olika psykiatriska institutioner i Östergötland. Vi hade dock kontakt genom åren och han hade humorn i behåll trots sitt hårda öde. Kjell brukade alltid berätta vitsen "Folk jag känt rökte Kent, folk jag minns rökte Prince", jag tycker att den håller än. Frid över hans minne!
Jag hörde idag på TV att 30% fler akademiker blivit arbetslösa, det är en skrämmande utveckling. Mer skrämmande tycker jag dock det faktum är att så få riksdagsledamöter har en akademisk examen, annat var det på Ohlins och Erlanders tid!
Jan Björklund har rutit till i försvarsdebatten och jag tycker att han har helt rätt, det krävs en satsning för att möta framtidens maktbalans. Vad jag framförallt tycker är hoppfullt är att han ser framåt, det tyder dels på att han ser en framtid och dels att han är beredd att satsa. Det är sådan som ger framtidstro och får samhällets hjul att rulla!
Dags för en kopp kaffe i vinterkylan!

Finanskrisen över?

Det tog inte mer än en vecka sedan mitt förra inlägg tills vice riksbankschefen konstaterade att finanskrisen kommer att ebba ut, jag visste det!
Med de moderna finansiella instrumenten och kalkylerna tar det inte lång tid förrän man spårar upp bristerna vare sig de är mänskliga eller materiella!
Om vice riksbankschefen har rätt återstår att se, jag skulle dock bli förvånad om hon hade helt fel.
I det här läget måste man naturligtvis ge den svenska alliansregeringen stort beröm! De har sparat i ladorna under högkonjunkturen och det är därför vi står stabila nu. Titta på Island, där har dom det inte roligt och baltstaterna klarar sig delvis på grund av svenskt bistånd!
Regeringens jobbpolitik har fått mycket skäll för att de jagar de sjuka och arbetslösa med blåslampa. Frågan är dock om de inte principiellt har rätt i att den som inte arbetar heller inte skall äta, naturligtvis med undantag för gamla och riktigt sjuka. För vad blir följden om ungdomar förtidspensioneras och ställs utan åtgärd; en förlorad generation naturligtvis och detta är livsfarligt!
Vi måste bry oss om våra unga och prata med dem, engagera dem, annars kommer de aldrig att förstå vare sig oss eller sig själva!
Olof Palme sade ofta att ett samhälle, ett land inte får vara beroende av en enda människa. Och likväl när han dog så rasade det svenska samhället till grunden liksom stora delar av internationellt samförstånd. Tack vare att alla mindes honom och vad han gjort så fortsätter dock hans verk i tacksamt minne av många, av alla partifärger.
Men, och det är viktigt, hur skulle samhället ha sett ut idag om inte en hel ungdomsgeneration dragits till politiken tack vare Palme och andra samhällsarbetare, då hade vi inte haft något samhälle idag, ingen civilisation heller!
Det är av denna och andra anledningar, t.ex. kontinuitet i samhällsarbetet, som det är viktigt att vi bryr oss om våra ungdomar. En annan anledning är att det blir de som får ta hand om oss när vi blir gamla!
Man ska dock inte misströsta, det finns alltid och det har alltid funnits, krafter och motkrafter i samhället. Ibland överväger den ena och ibland överväger den andra, när de åter är i balans framgår den stabilitet som vunnits under deras kamp, lugnet och harmonin inträder då åter!
Nu ska jag ta en kopp kaffe, ha det bra så länge!