Våga ta i verkligheten!

Rubrikerna kommer till oss allt oftare, de nationalistiska partierna går framåt på bekostnad av de etablerade. Folk är förbannade på att makthavarna inte agerar inför viktiga samhällsproblem. Förmågan att ta i vardagliga problem saknas hos politikerna, folk har en verklighet långt borta från riksdagshuset som politikerna står oförstående inför. Ta bara en sådan sak som rovdjurspolitiken, i åratal har förtvivlade bönder klagat över vargplågan, vargarna slår får, kor och hundar och de får ändå inte skjutas. Var är logiken, ska vi främja vargarna på bekostnad av det inhemska lantbruket?
  Integrationen är en annan fråga där problemen hopas sig, det visar sig att Migrationsverket agerat bristfälligt och hänsynslöst mot flyktingar från andra länder både beträffande boende, ersättningar och bemötande. Likaså är arbetsmarknadspolitiken ett misslyckande, de arbetslösa får inget stöd utan hela denna politik är en ren utslagningstävlan.
  Skolan har varit ett hett debattämne under lång tid och när nu en uppgörelse nåtts mellan Alliansen och de rödgröna visar det hur allvarligt läget är då de annars aldrig skulle kunna samsas. När jag gick i grundskolan på 1970-80-talen så fungerade skolan bitvis väldigt bra, visst fanns det brister men de konkreta målen läsa, skriva och räkna var det aldrig någon som ifrågasatte. Nu är det nya tider och en mera social kompetens efterfrågas men är det verkligen det som behövs? Jag läste en bok i ledarskap för många år sedan och konklusionen i denna var att yrkeskunskapen var viktigare än den sociala kompetensen och jag är benägen att hålla med.
  Tråkigt nog saknar ungdomarna av idag den inspiration som vår generation växte upp med, kanske beror det på oss, kanske har det andra orsaker. Det finns dock alltid ungdomar som kommer fram och kanske blir det så även med denna generation. Det krävs dock alltmer ju mer komplicerat samhället blir för människor att skapa sig en framtid. Samtidigt och det måste sägas så är många av den nya generationen mycket kompetenta.
  Hur blir det med framtiden, kan vi tro på den? Låt oss se året 2050 som ett test, kan vi se så långt och känna hopp så finns det möjligheter. Jag tror att det finns en framtid men då måste både vi och våra politiker våga ta i verkligheten!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Rymdprojektering för miljöns skull!

Det har utan tvekan varit en het sommar i år, man får vara glad att man inte bor i Syrien eller Israel där bomberna slår ner obarmhärtigt mitt i dagsljus. Kvällarna i östern kan dock vara svala och sköna på andra ställen. Klimatfrågan är en annan het potatis som tid efter annan dyker upp på våra debattsidor. Det klagas på miljöförstöring från gruvor, oljeborrning, uranbrytning, mm.
  Min tanke om miljön är att den är av högsta prioritet och att vi därför inte borde tära på jordens resurser utan ha våra gruvor på någon annan planet, exempelvis Mars som inte är alltför långt från jorden. Det skulle göra att vår jord besparades från skövling samtidigt som vi aktivt började ta del av Vintergatans mineraler. Vi behöver naturligtvis inte begränsa oss till Mars, det finns en mängd andra alternativ vad jag förstår, det gäller bara att ta första steget!
  På tapeten just nu är även den ryska björnens uppvaknande i sommarhettan, ingen är naturligtvis förvånad över detta, ryssarna har naturligtvis förberett både det ena och det andra efter kommunismens fall. Samtidigt är det lite tragiskt med Rysslands öde, då de verkligen försökt att få det bättre, först genom kommunismen och därefter genom att härma västerlandet. Det gamla tsardömet var visserligen fruktat och avskytt men jag undrar om inte kommunismen inneburit en degenerering av den ursprungliga ryska kulturen som liksom den grekiska endast bibehållits tack vare kyrkan.
  Vad vi alla känner just nu tror jag dock är att politiken går på lågvarv och att inget händer. I USA tycks den politiska inspirationen försvunnit och det tidigare hoppet om förändring endast blivit ett segt elände. I Sverige anklagar Socialdemokraterna Alliansen för att vara trött och sakna idéer samtidigt som de själva bara klagar. Det tycks som den forna inspirationen som så starkt lyfte folk har avstannat både i Europa och USA, i Sverige verkar dock aktiviteten öka inför riksdagsvalet i höst.
  Som vanligt så bromsar Socialdemokraterna varje steg till förbättring av samhället och det påverkar så klart riksdagsarbetet. I Norrköping, där (S) är i majoritet, kan de lägga vilka förslag de vill och sedan rösta igenom dem trots borgarnas förtvivlan, sådant är givetvis inte bra, särskilt som partipiskan viner över de socialdemokrater som är av annan åsikt än det egna partiet.
  En annan sak jag efterlyser är "kallet" inom samhällsarbetet. Frågan är om det idag finns några människor som drivs av ett inre kall i sitt samhällsarbete. Inom sjukvården tycks det här med ett inre kall ha försvunnit sedan årtionden och likaså inom kyrkan verkar det tunnsått med inspirerade kyrkoherdar, det tycks mer som om de resignerat inför en övermäktig uppgift och inte klarar att lyfta den lilla människan mot nya höjder.
  Ja, det är bara elände, säger någon. Men är det verkligen det, har vi alla fakta på bordet? Information är dagens nyckelord, den som har rätt information är vinnare i dagens samhälle, teorier fungerar bara om de överensstämmer med verkligheten. Det är här vi har en öppning i dagens samhälle, med de möjligheter som finns kan man skapa gedigna informationssystem byggda på fakta och statistik, riktigt kraftfulla sådana dessutom. Jag överlåter åt andra att utforma dem, men själva verktyget har vi i den nya tekniken.
  Vår tid är lite lik medeltiden, den tycks mörk och intetsägande men under ytan försiggår saker som kommer att leda till en revolution.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
 

Sista spasmerna från Sovjetunionen...?

Ryssland är återigen huvudnyhet på informationskanalerna. Angreppet på Ukraina och Kiev har satt fart på den europeiska gemenskapen. Det tycks som om Sovjeunionen åter börja röra sig och skapa livsrum (ty. Lebensraum). Borta är glasnost och perestrojka, nu är det skarpa vapen som gäller. Men vad bottnar det hela i egentligen?
  Naturligtvis är det brist rent materiellt i det forna Sovjetunionen men framförallt är det brist på visioner och gemensamma idéer, därav kopplingen till den gamla staden Kiev, den gamla ryska staden. Man söker sina rötter, när allt annat felar. Det är givetvis en brist på visioner i hela Europa just nu och när inget annat går försöker man naturligtvis göra Ryssland till syndabock.
  I Sverige har finansministern lagt fram vårbudgeten och nu är det hårda bud, det ska sparas och skatterna ska höjas, inget fel i det i och för sig. Socialdemokraterna sågar dock Hr. Finansminstern vid fotknölarna och menar att allt är fel. Sammanfattningsvis är det hårda tag just nu och folk verkar lätt roade över allt elände, folkhumorn tar aldrig miste...!
  Visste ni förresten varför Bosse Ringholm blev chef för AMS på 1990-talet, jo han var den förste som hittade platsjournalen...! Skämten är naturligtvis bättre nu men tydligen allt råare i takt med det politiska klimatet. Vi ser då och då riktiga slagsmål i östeuropeiska parlament och kan skratta åt det så länge helvetet inte bryter löst i Sveriges riksdag, Jan Björklund är som bekant närstridsexpert...!
  Det är just nu lite av en psykologisk krigföring som sker inom politiken under valåret, i krig och kärlek är som bekant alla medel tillåtna. Det kommer att bli mycket intressant att höra diskussionen i augusti-september när alla partier anklagar varandra för att ljuga och säger olika saker allihopa...!
  USA däremot är på frammarsch, den amerikanska ekonomin går allt bättre, ordningen verkar således återställd. Nu stramar man dessutom åt kring Ryssland allt i syfte att klämma åt det gamla KGB-gardet. Folk är naturligtvis förbannade på denna diktatur på alla håll eller som jag hörde på ett evenemang om tiggarna från Rumänien häromdagen att om man riktar sanktioner mot Rumänien så drabbar det tiggarna först av alla.
  Tiggarna ja, häromdagen kom det fram uppgifter i en stor svensk dagstidning att en liga upptäckts som leddes av universitetsutbildade ungdomar som levde i lyx på tiggarnas slit med en månadsinkomst på åtskilliga hundratusen kronor. Om det är sant att det är ligor så blir naturligtvis svenskarna till åtlöje, för hur kan man vara så enfaldig...?
  Detta för oss in på nästa ämne nämligen pengar, kapital, man kan nämligen inte äta pengar, det går en skarp linje mellan pengars värde och deras vitaminhalt. Penningen är en god tjänare men en dålig herre. Nej, det behövs istället mer inspiration och idealism i samhället, ett mål som är mer värt än pengar även om pengarna kan vara ett medel därtill. Jag tror på framtiden, varför inte satsa på ett förbättrat Sverige år 2050 och jobba för detta, det skulle kunna resultera i vinster för välfärden.
  Landsbygden är även det ett eftersatt område, det skulle behöva investeras i mycket där ute för att få hela Sverige att leva. Många gånger handlar det dock om att de som bor på platsen måste organisera sig för att få bollen att rulla. En stimulanspeng för olika projekt och rörelser skulle därför kunna motivera folk att engagera sig i bygden. Vi behöver en levande landsbygd och moderna resurser måste till för detta.
  Det är sammanfattningsvis en osäker värld vi lever i just nu med både bristande resurser och riktlinjer. Allt handlar nuförtiden om pengar och pengar är inget mål i sig. För att hävda sig i dagens samhälle måste man organisera sig, ensam är inte alltid stark, och framförallt måste man jobba för det man tror på.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

God Jul + Gott Nytt år!

Efter en något turbulent höst kan man verkligen fråga sig om det blir någon god jul. Julen har mer och mer blivit en tid för utanförskap, historierna är många om vad ensamma människor får stå ut med under denna familjehögtid. Det är då trevligare att se hur mycket glädje julen sprider även om man inte går på Operakällarens julbord. En kryssning är inte helt fel heller, att fira julen på någon söderhavsö med en drink vid poolen, det är heller inte fel!
  Annars har det mest varit elände denna höst. Jag har via bekanta hört att det varit en väldigt tuff höst för kommunernas sociala enheter. Stormar, revolutioner, avrättningar och den arabiska vårens övergång till höst har också figurerat i det alltmer tilltagande höstmörkret. Folk glömmer dock lätt uttrycket att bakom varje mörker finns ett stort ljus. Detta illustreras av det faktum att det finns fler rika människor i världen än någonsin tidigare, vilket jag hörde för några veckor sedan.
  Få om ens någon tänker numera på Saddam Hussein eller Muammar Khadaffi och vilket liv det var kring dessa personer under tidigare år, det är ett tilltagande gnagande på köttbenen i dagens samhälle, var tog solidariteten vägen. Det här är globaliseringens och kapitalismens baksida. Våra föregångare inom politik och samhällsbygge undvek denna fas och ville bygga något mera hållbart, marknaden förkastade det. Det är dock utan tvekan önskvärt med en moderniserad socialpolitik, samhället får inte bli en utslagningsmaskin som används för att bli av med folk man inte tycker om.
  Jag tror istället på ett tilltagande samhällsengagemang, en konsekvent solidarisk hållning inför framtiden, obligatorisk A-kassa, ett väl utbyggt socialförsäkringssystem samt en insikt i att inget samhälle är starkare än dess svagaste länk, så bygger vi framtiden!
  Det talas tyvärr bara vitt och brett om allt elände när vi borde få veta mer hur bra folk har det, titta omkring er och iakttag samhällsföreteelserna, alla dessa bilar, båtar, villor, företag och privatskolor, tydligen finns det folk som har det väldigt bra. Samtidigt finns det tiggare och folk som bor i avloppssystem, husvagnar och tält i skogen, i dessa kretsar är en risig husvagn guld värd. Men herregud, ska folk gå och tigga i Sverige år 2013, har vi inte fått det bättre? Socialdemokratin och Liberalismen gjorde mycket för att förbättra samhället under 1900-talet men nu har omvärlden kommit ikapp oss, den enes bröd den andres död. Om Sverige ska stå starkt i framtiden måste det satsas på ungdomen, ge ungdomarna en plats i samhället, det är de som ska ta hand om oss när vi blir gamla!
  En sak som talar för den borgerliga Alliansen är dess förmåga att förbättra svensk konkurrenskraft genom hushållning och spetskompetens, på det hela taget framstår den borgerliga politiken trots allt elände som en möjlighet när socialdemokraterna bara vill höja skatterna och fasa ut det egna initiativet. En möjlighet för den som vill påverka sitt liv, en möjlighet för den som vill få det bättre och är beredd att arbeta för sin försörjning. FAS 3-debatten är samtidigt skrämmande med allt som där kommer fram av missförhållanden, fusk och rena lagöverträdelser, samtidigt är detta en typ av åtgärder som även S-regimen använde, dock under andra namn. Sammantaget skulle man kanske kunna säga att man har ändan bak hur man än vänder sig, jag tycker dock att Alliansen har gjort ett bra försök med att minska utanförskapet i Sverige samtidigt som den rödgröna oppositionen har en hel del tänkvärda förslag.
  Jag är dock optimistisk, samhället liksom individen råkar alltid ut för olika konjunkturer, men varför ska man se det som ett misslyckande när det kanske i själva verket är en väg till något bättre.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

På östfronten intet nytt.....!

Så har det då hänt igen, ryska militäroperationer nära Sverige. Det är några veckor sedan nu men redan glömt. I själva verket är det inget nytt eller konstigt även om det är oroande. Ubåtskränkningarna under 1980-talet var nog heller inte de första trevarna i modern tid, den ryska björnen rustar och det med besked!
Jag såg en uppgift om att den senaste ryska flottövningen kostade 1 miljard kronor, det skulle lika gärna kunna vara dollar. När den internationella situationen hårdnar och folk svälter så gör ryssarna vad de alltid gjort, de rustar. Vem tror ni har störst chans att vinna ett storskaligt krig utan kärnvapen? Det är klart att Putin och det gamla KGB-gardet förstått att det gäller att kunna utöva militärt våld när krisen tilltar, den som tar han har...!
  Samtidigt har debatten om fattigdomen, arbetslösheten och utanförskapet tilltagit i övriga Europa. Sammanfattningsvis kan man säga att statistiken inte visar den verkliga misären och att Sverigedemokraterna får allt fler anhängare. I Norrköping har socialkontoret gjort ett underskott på 59 miljoner, tydligen på grund av en ny drog och det är skrämmande, lika skrämmande är stängningen av RIA-centret för missbrukare, hur kan kommunen tro att det kommer bli en besparing?
  Och vad handlar det hela om tror ni? Ja, samma sak som i Grekland förstås; de styrande slösar bort medlen medan folk sliter och så ska det inte vara men för att få stopp på detta missförhållande måste folk engagera sig i samhällsarbete, det går inte att skylla på politikerna, man måste agera själv. I fackföreningen, på jobbet, i politiken, i föreningslivet, i kyrkan, det finns faktiskt möjligheter att göra sin röst hörd. Det är skrämmande när klåfingriga klåpare får sitta oemotsagda i parlamentet!
  När man sedan ser efter så finns det faktiskt folk som genom sitt levnadsöde sporrats att göra verklighet av sina drömmar, det finns faktiskt rullstolsburna riksdagsmän och ståuppkomiker, nyktra alkoholister och idrottsmän med ADHD. Jag förstår dock mycket väl att folk i gemen varken orkar eller vågar ge sig in på osäkra karriärvägar utan bara är trötta på alla pålagor.
  Det tjänar dock ingenting till att gräva ner sig i allt elände som finns även om det kan vara både intressant och upplysande utan det är bättre att se på det positiva som faktiskt finns, många människor i Sverige har faktiskt fått det allt bättre under åren. En av de mest fantastiska historier jag hört är den om den amerikanske finansmannen Donald Trump som under 1980-talet råkade i ekonomiska svårigheter med miljardskulder över sig men som lyckades förhandla och bygga upp och utöka sitt imperium, en annan är historien om den svenske finansmannen Olof Stenhammar som efter många svåra motgångar till slut lyckades driva igenom sina affärsidéer, det är sådana historier som berättade i sin helhet ger hopp till folk som har det tufft.
  Grunden för ett lands välstånd är att folk känner att det lönar sig att arbeta, det är ingen tvekan om detta och det har Alliansregeringen förstått bättre än (s). Under den socialdemokratiska regimen styrdes allt politiskt och det var därför som folk blev så förbannade då det inte lönade sig att arbeta, skatterna var för höga och ingen visste var pengarna tog vägen, så långt är vi nog alla med. Men vad som kommer därefter är det faktum att (s) är en intresseorganisation med tvivelaktigt rykte bland allmogen. Vi ska nog akta oss väldigt noga för att släppa dem till makten igen!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Är folkhemmet raserat?

Efter en synnerligen seg vinter med mycket snö, höst- och vinterdeprimerade människor samt allmänt elände börjar nu solen lysa på Sverige.
  När solen och sommaren kommer glömmer man lätt det elände som varit under vintermånaderna med tågstopp, halkolyckor samt ihjälfrysningar. Det konstiga är att det tycks som om det är nya fenomen. Frågan som genast kommer är om det var likadant förr eller om det bara inte pratades om det på den tiden.
  En sak är dock säker och det är att folk hade mer tid för varandra förr, samhället var inte så opersonligt då. De ökade tekniska landvinningarna verkar ha gjort hela samhället till ett stort maskineri där man glömt bort människan i det hela. Matematiken och ingenjörskonsten har en förkärlek för räta linjer och logiska konstruktioner men går dessa verkligen att tillämpa på människor? Vi som ser familjer växa fram förstår ju att 1 + 1=3 och att de matematiska formlerna inte på samma sätt går att tillämpa på den mänskliga familjen utan att det krävs en djupare logik för att förstå denna.
  Internationaliseringen har tilltagit, det importeras och exporteras via internet, inte bara maskiner och sprit utan även människor och djur hur märkligt det än kan låta. En följd av detta har blivit att Stockholmpolisen går och letar efter flyktingar på T-banan trots att det är olagligt, för vad ska dom göra?
  Utvecklingen går allt snabbare och endast de som styr den hänger med på allvar. I Norrköping brann kommunens IT-server varpå 1500 människor blev utan försörjningsstöd på måndagen, vad händer med dessa människor om de inte får sina pengar i tid? Det kan hända fler IT-haverier, vem minns inte när Nordeas datorer brakade samman för några år sedan, då var det ett ramaskri, den nya tekniken är sårbar!
  Socialdemokraterna hävdar att Alliansen är trött och inte har kontroll på situationen i landet med 400 000 arbetslösa och det trots att Sverige går med rejäl vinst enligt finansminister Anders Borg. Skolan har kollapsat och ingen vill bli lärare efter Göran Perssons skolreform. Samme Persson hävdade att han avskydde klassamhället men köpte en jättelik gård och är nu ordförande för Sveaskog, han är inte buskablyg den gode Persson...!
  I själva verket blir det alltmer uppenbart att moderaterna och socialdemokraterna bollar väljarna mellan sig för att bibehålla den gamla vanliga samhällsordningen. Endast mittenpartierna för en aktiv politik medan blocken endast bibehåller gamla fördomar.
  Baksidan av detta gigantiska välfärdsbygge blir alltmera skrämmande, finns det något folkhem kvar i Sverige?
  Fråga dom som var med när socialsekreterarna blev angripna med yxa, fråga barnfamiljerna som inte har råd med medicin och glasögon till sina barn, fråga de pensionärer som går och samlar burkar för att dryga ut sina låga inkomst, fråga Fas 3-jobbarna som tvingas till förnedrande behandling för att få pengar till hyra och mat till barnen, det finns hur många exempel som helst.
  Samtidigt börjar en tanke gro, kanske har det aldrig funnits något folkhem för alla utan bara för en del accepterade grupper. Steriliseringar, lobotomeringar, vanvård och övergrepp under barndomen, vilka kommit i dagen som en del av Sveriges samhälle tyder ju på detta.
  Samtidigt finns naturligtvis grupper i samhället som levt i lyx och inte saknat något, inkomster på hundratusentals kronor i månaden, solsemestrar, lyxiga sommarställen, båtar, de bästa rekommendationer, jättelika fester samt välartade barn och barnbarn, allt detta är ju ett slags ideal även för den som går och stämplar sin A-kassa, lever på nudlar och potatis samt dricker kranvatten till varje måltid.
  Ett sätt att påverka samhället är att engagera sig i samhällsarbete. Det sägs att många som blir arbetslösa och i utanförskap tappar tron på samhället eller söker sig till odemokratiska grupper och det är här de behöver få inspiration till ett samhällsengagemang som på sikt kan leda till verklig vinst för både individ och samhälle, alla behövs, ingen undantagen. Kan han så kan jag, sade ofta den legendariske ishockeyspelaren Sven Tumba och visst är det så!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!


  

Satsa på ungdomarna!

Det är med beklämdhet jag läser att Sveriges ungdomar uppfattar samtiden som mörk och dyster!
Sanningen är nog snarare den att det finns en hel del ungdomar som vältrar sig i lyx medan deras jämnåriga svälter och bor i trappuppgångar och på offentliga toaletter och detta är en skrämmande verklighet!
Här gäller det att satsa på alla ungdomar så att de får de möjligheter de faktiskt har rätt till! Man kan faktiskt fråga sig varför det ser ut så här i Sverige idag. Min egen generation fick visserligen gå igenom ett stålbad efter tidigare generationer men mycket talar för att denna generation är ännu värre än sina föräldrar.
Det är med en frenesi som endast maktmänniskor förfogar över som orättvisorna drabbar den yngre generationen, makthavarna tycks glömma att de kommer att vara beroende av ungdomarna när de blir gamla men kanske har de tänkt fylla vård- och omsorgsjobben med invandrad arbetskraft, så ser det faktiskt ut idag.
  Jag tror på en internationell värld med fri handel och en rörlig arbetsmarknad där människor själva kan bestämma över sina liv. Vi får dock inte glömma att det krävs en arbetsinsats för att vi ska kunna ha det så. Det behövs fler människor som jobbar med politik och samhällsgemenskap. En expansiv politik gäller om vi ska kunna lyfta upp Europa. En satsning på gemenskap och god skötsel av det allmänt ägda är viktigt, likaså en medveten politik i kommun, landsting och riksdag som tar hänsyn till människors behov och åsikter. Vi måste vara beredda att kämpa för att få det samhälle vi vill ha! En stor prövning väntar nu min egen generation; vi måste klara av att sköta det samhälle vi ärvt av föregående generationer, det kräver att vi är helt seriösa och inte blundar för klara fakta, kanske kan vi på så sätt förbättra samhället ytterligare, det måste i vilket fall som helst vara varje samhällsarbetares strävan. Ett bra samhälle kan alltid bli bättre även om det i vissa fall, som t.ex. beträffande det forna Jugoslavien, framkommit uppgifter som påstår att den organiserade brottsligheten och politikerna raserade samhället för att de tyckte att folk hade det för bra. Ett samhälle kan dock aldrig vara för bra om det är ordentligt underbyggt. Vad som får samhällen att rasa ihop efter ett långt välstånd brukar vara att de inte kan möta ett behov eller en ny svårighet. Med dagens kommunikationer, visserligen både på gott och ont, finns det dock möjligheter som aldrig tidigare funnits att skaffa de medel man behöver från något annat land eller region.
  Nobelmiddagen börjar närma sig, jag väntar mig dock ingen inbjudan. Det borde dock locka vilken ungdom som helst att kämpa inom vetenskaperna för att en dag få Nobelpris och även om de aldrig får det kommer deras strävan ändå att ta dem en lång bit på väg. Inspiration, hopp och strävan är viktiga för både ungdomar och vuxna, det är det som tar samhället framåt.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!