Så har det då hänt igen, ryska militäroperationer nära Sverige. Det är några veckor sedan nu men redan glömt. I själva verket är det inget nytt eller konstigt även om det är oroande. Ubåtskränkningarna under 1980-talet var nog heller inte de första trevarna i modern tid, den ryska björnen rustar och det med besked!
Jag såg en uppgift om att den senaste ryska flottövningen kostade 1 miljard kronor, det skulle lika gärna kunna vara dollar. När den internationella situationen hårdnar och folk svälter så gör ryssarna vad de alltid gjort, de rustar. Vem tror ni har störst chans att vinna ett storskaligt krig utan kärnvapen? Det är klart att Putin och det gamla KGB-gardet förstått att det gäller att kunna utöva militärt våld när krisen tilltar, den som tar han har...!
Samtidigt har debatten om fattigdomen, arbetslösheten och utanförskapet tilltagit i övriga Europa. Sammanfattningsvis kan man säga att statistiken inte visar den verkliga misären och att Sverigedemokraterna får allt fler anhängare. I Norrköping har socialkontoret gjort ett underskott på 59 miljoner, tydligen på grund av en ny drog och det är skrämmande, lika skrämmande är stängningen av RIA-centret för missbrukare, hur kan kommunen tro att det kommer bli en besparing?
Och vad handlar det hela om tror ni? Ja, samma sak som i Grekland förstås; de styrande slösar bort medlen medan folk sliter och så ska det inte vara men för att få stopp på detta missförhållande måste folk engagera sig i samhällsarbete, det går inte att skylla på politikerna, man måste agera själv. I fackföreningen, på jobbet, i politiken, i föreningslivet, i kyrkan, det finns faktiskt möjligheter att göra sin röst hörd. Det är skrämmande när klåfingriga klåpare får sitta oemotsagda i parlamentet!
När man sedan ser efter så finns det faktiskt folk som genom sitt levnadsöde sporrats att göra verklighet av sina drömmar, det finns faktiskt rullstolsburna riksdagsmän och ståuppkomiker, nyktra alkoholister och idrottsmän med ADHD. Jag förstår dock mycket väl att folk i gemen varken orkar eller vågar ge sig in på osäkra karriärvägar utan bara är trötta på alla pålagor.
Det tjänar dock ingenting till att gräva ner sig i allt elände som finns även om det kan vara både intressant och upplysande utan det är bättre att se på det positiva som faktiskt finns, många människor i Sverige har faktiskt fått det allt bättre under åren. En av de mest fantastiska historier jag hört är den om den amerikanske finansmannen Donald Trump som under 1980-talet råkade i ekonomiska svårigheter med miljardskulder över sig men som lyckades förhandla och bygga upp och utöka sitt imperium, en annan är historien om den svenske finansmannen Olof Stenhammar som efter många svåra motgångar till slut lyckades driva igenom sina affärsidéer, det är sådana historier som berättade i sin helhet ger hopp till folk som har det tufft.
Grunden för ett lands välstånd är att folk känner att det lönar sig att arbeta, det är ingen tvekan om detta och det har Alliansregeringen förstått bättre än (s). Under den socialdemokratiska regimen styrdes allt politiskt och det var därför som folk blev så förbannade då det inte lönade sig att arbeta, skatterna var för höga och ingen visste var pengarna tog vägen, så långt är vi nog alla med. Men vad som kommer därefter är det faktum att (s) är en intresseorganisation med tvivelaktigt rykte bland allmogen. Vi ska nog akta oss väldigt noga för att släppa dem till makten igen!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
onsdag 19 juni 2013
tisdag 26 februari 2013
Är folkhemmet raserat?
Efter en synnerligen seg vinter med mycket snö, höst- och vinterdeprimerade människor samt allmänt elände börjar nu solen lysa på Sverige.
När solen och sommaren kommer glömmer man lätt det elände som varit under vintermånaderna med tågstopp, halkolyckor samt ihjälfrysningar. Det konstiga är att det tycks som om det är nya fenomen. Frågan som genast kommer är om det var likadant förr eller om det bara inte pratades om det på den tiden.
En sak är dock säker och det är att folk hade mer tid för varandra förr, samhället var inte så opersonligt då. De ökade tekniska landvinningarna verkar ha gjort hela samhället till ett stort maskineri där man glömt bort människan i det hela. Matematiken och ingenjörskonsten har en förkärlek för räta linjer och logiska konstruktioner men går dessa verkligen att tillämpa på människor? Vi som ser familjer växa fram förstår ju att 1 + 1=3 och att de matematiska formlerna inte på samma sätt går att tillämpa på den mänskliga familjen utan att det krävs en djupare logik för att förstå denna.
Internationaliseringen har tilltagit, det importeras och exporteras via internet, inte bara maskiner och sprit utan även människor och djur hur märkligt det än kan låta. En följd av detta har blivit att Stockholmpolisen går och letar efter flyktingar på T-banan trots att det är olagligt, för vad ska dom göra?
Utvecklingen går allt snabbare och endast de som styr den hänger med på allvar. I Norrköping brann kommunens IT-server varpå 1500 människor blev utan försörjningsstöd på måndagen, vad händer med dessa människor om de inte får sina pengar i tid? Det kan hända fler IT-haverier, vem minns inte när Nordeas datorer brakade samman för några år sedan, då var det ett ramaskri, den nya tekniken är sårbar!
Socialdemokraterna hävdar att Alliansen är trött och inte har kontroll på situationen i landet med 400 000 arbetslösa och det trots att Sverige går med rejäl vinst enligt finansminister Anders Borg. Skolan har kollapsat och ingen vill bli lärare efter Göran Perssons skolreform. Samme Persson hävdade att han avskydde klassamhället men köpte en jättelik gård och är nu ordförande för Sveaskog, han är inte buskablyg den gode Persson...!
I själva verket blir det alltmer uppenbart att moderaterna och socialdemokraterna bollar väljarna mellan sig för att bibehålla den gamla vanliga samhällsordningen. Endast mittenpartierna för en aktiv politik medan blocken endast bibehåller gamla fördomar.
Baksidan av detta gigantiska välfärdsbygge blir alltmera skrämmande, finns det något folkhem kvar i Sverige?
Fråga dom som var med när socialsekreterarna blev angripna med yxa, fråga barnfamiljerna som inte har råd med medicin och glasögon till sina barn, fråga de pensionärer som går och samlar burkar för att dryga ut sina låga inkomst, fråga Fas 3-jobbarna som tvingas till förnedrande behandling för att få pengar till hyra och mat till barnen, det finns hur många exempel som helst.
Samtidigt börjar en tanke gro, kanske har det aldrig funnits något folkhem för alla utan bara för en del accepterade grupper. Steriliseringar, lobotomeringar, vanvård och övergrepp under barndomen, vilka kommit i dagen som en del av Sveriges samhälle tyder ju på detta.
Samtidigt finns naturligtvis grupper i samhället som levt i lyx och inte saknat något, inkomster på hundratusentals kronor i månaden, solsemestrar, lyxiga sommarställen, båtar, de bästa rekommendationer, jättelika fester samt välartade barn och barnbarn, allt detta är ju ett slags ideal även för den som går och stämplar sin A-kassa, lever på nudlar och potatis samt dricker kranvatten till varje måltid.
Ett sätt att påverka samhället är att engagera sig i samhällsarbete. Det sägs att många som blir arbetslösa och i utanförskap tappar tron på samhället eller söker sig till odemokratiska grupper och det är här de behöver få inspiration till ett samhällsengagemang som på sikt kan leda till verklig vinst för både individ och samhälle, alla behövs, ingen undantagen. Kan han så kan jag, sade ofta den legendariske ishockeyspelaren Sven Tumba och visst är det så!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
När solen och sommaren kommer glömmer man lätt det elände som varit under vintermånaderna med tågstopp, halkolyckor samt ihjälfrysningar. Det konstiga är att det tycks som om det är nya fenomen. Frågan som genast kommer är om det var likadant förr eller om det bara inte pratades om det på den tiden.
En sak är dock säker och det är att folk hade mer tid för varandra förr, samhället var inte så opersonligt då. De ökade tekniska landvinningarna verkar ha gjort hela samhället till ett stort maskineri där man glömt bort människan i det hela. Matematiken och ingenjörskonsten har en förkärlek för räta linjer och logiska konstruktioner men går dessa verkligen att tillämpa på människor? Vi som ser familjer växa fram förstår ju att 1 + 1=3 och att de matematiska formlerna inte på samma sätt går att tillämpa på den mänskliga familjen utan att det krävs en djupare logik för att förstå denna.
Internationaliseringen har tilltagit, det importeras och exporteras via internet, inte bara maskiner och sprit utan även människor och djur hur märkligt det än kan låta. En följd av detta har blivit att Stockholmpolisen går och letar efter flyktingar på T-banan trots att det är olagligt, för vad ska dom göra?
Utvecklingen går allt snabbare och endast de som styr den hänger med på allvar. I Norrköping brann kommunens IT-server varpå 1500 människor blev utan försörjningsstöd på måndagen, vad händer med dessa människor om de inte får sina pengar i tid? Det kan hända fler IT-haverier, vem minns inte när Nordeas datorer brakade samman för några år sedan, då var det ett ramaskri, den nya tekniken är sårbar!
Socialdemokraterna hävdar att Alliansen är trött och inte har kontroll på situationen i landet med 400 000 arbetslösa och det trots att Sverige går med rejäl vinst enligt finansminister Anders Borg. Skolan har kollapsat och ingen vill bli lärare efter Göran Perssons skolreform. Samme Persson hävdade att han avskydde klassamhället men köpte en jättelik gård och är nu ordförande för Sveaskog, han är inte buskablyg den gode Persson...!
I själva verket blir det alltmer uppenbart att moderaterna och socialdemokraterna bollar väljarna mellan sig för att bibehålla den gamla vanliga samhällsordningen. Endast mittenpartierna för en aktiv politik medan blocken endast bibehåller gamla fördomar.
Baksidan av detta gigantiska välfärdsbygge blir alltmera skrämmande, finns det något folkhem kvar i Sverige?
Fråga dom som var med när socialsekreterarna blev angripna med yxa, fråga barnfamiljerna som inte har råd med medicin och glasögon till sina barn, fråga de pensionärer som går och samlar burkar för att dryga ut sina låga inkomst, fråga Fas 3-jobbarna som tvingas till förnedrande behandling för att få pengar till hyra och mat till barnen, det finns hur många exempel som helst.
Samtidigt börjar en tanke gro, kanske har det aldrig funnits något folkhem för alla utan bara för en del accepterade grupper. Steriliseringar, lobotomeringar, vanvård och övergrepp under barndomen, vilka kommit i dagen som en del av Sveriges samhälle tyder ju på detta.
Samtidigt finns naturligtvis grupper i samhället som levt i lyx och inte saknat något, inkomster på hundratusentals kronor i månaden, solsemestrar, lyxiga sommarställen, båtar, de bästa rekommendationer, jättelika fester samt välartade barn och barnbarn, allt detta är ju ett slags ideal även för den som går och stämplar sin A-kassa, lever på nudlar och potatis samt dricker kranvatten till varje måltid.
Ett sätt att påverka samhället är att engagera sig i samhällsarbete. Det sägs att många som blir arbetslösa och i utanförskap tappar tron på samhället eller söker sig till odemokratiska grupper och det är här de behöver få inspiration till ett samhällsengagemang som på sikt kan leda till verklig vinst för både individ och samhälle, alla behövs, ingen undantagen. Kan han så kan jag, sade ofta den legendariske ishockeyspelaren Sven Tumba och visst är det så!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
måndag 22 oktober 2012
Satsa på ungdomarna!
Det är med beklämdhet jag läser att Sveriges ungdomar uppfattar samtiden som mörk och dyster!
Sanningen är nog snarare den att det finns en hel del ungdomar som vältrar sig i lyx medan deras jämnåriga svälter och bor i trappuppgångar och på offentliga toaletter och detta är en skrämmande verklighet!
Här gäller det att satsa på alla ungdomar så att de får de möjligheter de faktiskt har rätt till! Man kan faktiskt fråga sig varför det ser ut så här i Sverige idag. Min egen generation fick visserligen gå igenom ett stålbad efter tidigare generationer men mycket talar för att denna generation är ännu värre än sina föräldrar.
Det är med en frenesi som endast maktmänniskor förfogar över som orättvisorna drabbar den yngre generationen, makthavarna tycks glömma att de kommer att vara beroende av ungdomarna när de blir gamla men kanske har de tänkt fylla vård- och omsorgsjobben med invandrad arbetskraft, så ser det faktiskt ut idag.
Jag tror på en internationell värld med fri handel och en rörlig arbetsmarknad där människor själva kan bestämma över sina liv. Vi får dock inte glömma att det krävs en arbetsinsats för att vi ska kunna ha det så. Det behövs fler människor som jobbar med politik och samhällsgemenskap. En expansiv politik gäller om vi ska kunna lyfta upp Europa. En satsning på gemenskap och god skötsel av det allmänt ägda är viktigt, likaså en medveten politik i kommun, landsting och riksdag som tar hänsyn till människors behov och åsikter. Vi måste vara beredda att kämpa för att få det samhälle vi vill ha! En stor prövning väntar nu min egen generation; vi måste klara av att sköta det samhälle vi ärvt av föregående generationer, det kräver att vi är helt seriösa och inte blundar för klara fakta, kanske kan vi på så sätt förbättra samhället ytterligare, det måste i vilket fall som helst vara varje samhällsarbetares strävan. Ett bra samhälle kan alltid bli bättre även om det i vissa fall, som t.ex. beträffande det forna Jugoslavien, framkommit uppgifter som påstår att den organiserade brottsligheten och politikerna raserade samhället för att de tyckte att folk hade det för bra. Ett samhälle kan dock aldrig vara för bra om det är ordentligt underbyggt. Vad som får samhällen att rasa ihop efter ett långt välstånd brukar vara att de inte kan möta ett behov eller en ny svårighet. Med dagens kommunikationer, visserligen både på gott och ont, finns det dock möjligheter som aldrig tidigare funnits att skaffa de medel man behöver från något annat land eller region.
Nobelmiddagen börjar närma sig, jag väntar mig dock ingen inbjudan. Det borde dock locka vilken ungdom som helst att kämpa inom vetenskaperna för att en dag få Nobelpris och även om de aldrig får det kommer deras strävan ändå att ta dem en lång bit på väg. Inspiration, hopp och strävan är viktiga för både ungdomar och vuxna, det är det som tar samhället framåt.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
Sanningen är nog snarare den att det finns en hel del ungdomar som vältrar sig i lyx medan deras jämnåriga svälter och bor i trappuppgångar och på offentliga toaletter och detta är en skrämmande verklighet!
Här gäller det att satsa på alla ungdomar så att de får de möjligheter de faktiskt har rätt till! Man kan faktiskt fråga sig varför det ser ut så här i Sverige idag. Min egen generation fick visserligen gå igenom ett stålbad efter tidigare generationer men mycket talar för att denna generation är ännu värre än sina föräldrar.
Det är med en frenesi som endast maktmänniskor förfogar över som orättvisorna drabbar den yngre generationen, makthavarna tycks glömma att de kommer att vara beroende av ungdomarna när de blir gamla men kanske har de tänkt fylla vård- och omsorgsjobben med invandrad arbetskraft, så ser det faktiskt ut idag.
Jag tror på en internationell värld med fri handel och en rörlig arbetsmarknad där människor själva kan bestämma över sina liv. Vi får dock inte glömma att det krävs en arbetsinsats för att vi ska kunna ha det så. Det behövs fler människor som jobbar med politik och samhällsgemenskap. En expansiv politik gäller om vi ska kunna lyfta upp Europa. En satsning på gemenskap och god skötsel av det allmänt ägda är viktigt, likaså en medveten politik i kommun, landsting och riksdag som tar hänsyn till människors behov och åsikter. Vi måste vara beredda att kämpa för att få det samhälle vi vill ha! En stor prövning väntar nu min egen generation; vi måste klara av att sköta det samhälle vi ärvt av föregående generationer, det kräver att vi är helt seriösa och inte blundar för klara fakta, kanske kan vi på så sätt förbättra samhället ytterligare, det måste i vilket fall som helst vara varje samhällsarbetares strävan. Ett bra samhälle kan alltid bli bättre även om det i vissa fall, som t.ex. beträffande det forna Jugoslavien, framkommit uppgifter som påstår att den organiserade brottsligheten och politikerna raserade samhället för att de tyckte att folk hade det för bra. Ett samhälle kan dock aldrig vara för bra om det är ordentligt underbyggt. Vad som får samhällen att rasa ihop efter ett långt välstånd brukar vara att de inte kan möta ett behov eller en ny svårighet. Med dagens kommunikationer, visserligen både på gott och ont, finns det dock möjligheter som aldrig tidigare funnits att skaffa de medel man behöver från något annat land eller region.
Nobelmiddagen börjar närma sig, jag väntar mig dock ingen inbjudan. Det borde dock locka vilken ungdom som helst att kämpa inom vetenskaperna för att en dag få Nobelpris och även om de aldrig får det kommer deras strävan ändå att ta dem en lång bit på väg. Inspiration, hopp och strävan är viktiga för både ungdomar och vuxna, det är det som tar samhället framåt.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
måndag 6 augusti 2012
Fint väder på Mars....!
Den amerikanska rymdfarkosten Curiosity har nu landat på Mars. Amerikanska rapporter meddelar att det var fint väder vid landningen. Ja, så bra, tänkte jag, kanske dags att flytta till Mars med tanke på julivädret. Tanken kan låta osannolik men om 500 år kanske de första flyttlassen går om betingelserna finns för liv på andra planeter!
Detta får mig osökt att tänka på den otroliga utveckling som skett på jorden den senaste 200 åren då flyttlassen oftast gick från gård till gård, sällan från land till land. De första tecknen på sökandet efter nya territorier var faktiskt vikingarnas fantastiska färder som slogs först på 1600-1700-talet i och med kolonisationen av Amerika. I Sverige sökte företagsamt folk lyckan i Amerika vid mitten av 1800-talet, en del lyckades över förväntan medan andra lyckades sämre.
I och med kolonisationen av rymden har vi fått ett nytt territorium att utforska. Redan på 1950-talet skrev den svenske geografen, mm, Åke Ohlmarks i sitt verk "Vår väg genom världen" att kontinenterna och haven är utforskade och att nu endast rymden återstår, det har tagit 50 år innan vi på allvar kan göra anspråk på att ha börjat denna utforskning även om rymden kartlagts sedan många år.
Diskussionen om Big Bang tror jag inte på, universum har alltid funnits och kommer alltid att finnas, bara för att vi inte har alla svaren behöver inte betyda att det inte finns svar, naturligtvis finns det förklaringar. En vattendelare i vetenskapen på det djupare planet är skillnaden mellan den objektiva och den subjektiva verkligheten. Först när vi övervunnit våra egna begränsningar kan vi se verkligheten som den är, tills dess får vi utforska den materiellt, så är det bara och det känns positivt att vi kommit så långt att vi påbörjat erövringen av rymden, det förflyttar våra blickar mot högre höjder.
Här på jorden pågår dock mycket som det alltid har gjort, fjärran från NASA:s rymdprojekt lever de fattiga bönderna i U-länderna men det kan ge hopp till dem om de känner att utvecklingen går framåt och att de kan ta del av dem, mobiltelefoner till exempel finns i rikliga mängder även i fattiga länder, gränserna minskar så pass att vi en gång kommer att nå det samhälle då den enda begränsningen är den egna förmågan.
Tvärtom är idag det stora samhällsproblemet att alla inte får "vara med". Det är klart att alla behövs, det är ett principfel när folk sorteras ut ur samhällsgemenskapen, detta är en av orsakerna till framväxten av en hel del missnöjespartier i europeisk politik och vem kan egentligen klandra dem, det är ett friskhetstecken när folk organiserar sig i samhällsdebatten, det är en lagstadgad rättighet, sedan kan de etablerade partierna säga vad de vill. Mångfald ger ett bättre samhälle och vad som egentligen är förvånande är att det inte finns fler grupperingar i riksdagen än det nu gör. Problemet är istället att Sverige börjar likna en tvåpartistat av amerikansk typ och det är väldigt tragiskt. I ett sådant samhälle finns det naturligtvis plats för påtryckargrupper av olika slag som därmed kan komma att konkurrera om makten över blocken, ja ni förstår själva hur det kommer att bli!
Men ändå känns framtiden positiv, det börjar röra på sig, efter regn kommer sol även om vi inte varit bortskämda av detta i sommar. Presidentvalet i USA kan komma att sätta fart på samhällsdebatten och Sverige går med vinst.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
Detta får mig osökt att tänka på den otroliga utveckling som skett på jorden den senaste 200 åren då flyttlassen oftast gick från gård till gård, sällan från land till land. De första tecknen på sökandet efter nya territorier var faktiskt vikingarnas fantastiska färder som slogs först på 1600-1700-talet i och med kolonisationen av Amerika. I Sverige sökte företagsamt folk lyckan i Amerika vid mitten av 1800-talet, en del lyckades över förväntan medan andra lyckades sämre.
I och med kolonisationen av rymden har vi fått ett nytt territorium att utforska. Redan på 1950-talet skrev den svenske geografen, mm, Åke Ohlmarks i sitt verk "Vår väg genom världen" att kontinenterna och haven är utforskade och att nu endast rymden återstår, det har tagit 50 år innan vi på allvar kan göra anspråk på att ha börjat denna utforskning även om rymden kartlagts sedan många år.
Diskussionen om Big Bang tror jag inte på, universum har alltid funnits och kommer alltid att finnas, bara för att vi inte har alla svaren behöver inte betyda att det inte finns svar, naturligtvis finns det förklaringar. En vattendelare i vetenskapen på det djupare planet är skillnaden mellan den objektiva och den subjektiva verkligheten. Först när vi övervunnit våra egna begränsningar kan vi se verkligheten som den är, tills dess får vi utforska den materiellt, så är det bara och det känns positivt att vi kommit så långt att vi påbörjat erövringen av rymden, det förflyttar våra blickar mot högre höjder.
Här på jorden pågår dock mycket som det alltid har gjort, fjärran från NASA:s rymdprojekt lever de fattiga bönderna i U-länderna men det kan ge hopp till dem om de känner att utvecklingen går framåt och att de kan ta del av dem, mobiltelefoner till exempel finns i rikliga mängder även i fattiga länder, gränserna minskar så pass att vi en gång kommer att nå det samhälle då den enda begränsningen är den egna förmågan.
Tvärtom är idag det stora samhällsproblemet att alla inte får "vara med". Det är klart att alla behövs, det är ett principfel när folk sorteras ut ur samhällsgemenskapen, detta är en av orsakerna till framväxten av en hel del missnöjespartier i europeisk politik och vem kan egentligen klandra dem, det är ett friskhetstecken när folk organiserar sig i samhällsdebatten, det är en lagstadgad rättighet, sedan kan de etablerade partierna säga vad de vill. Mångfald ger ett bättre samhälle och vad som egentligen är förvånande är att det inte finns fler grupperingar i riksdagen än det nu gör. Problemet är istället att Sverige börjar likna en tvåpartistat av amerikansk typ och det är väldigt tragiskt. I ett sådant samhälle finns det naturligtvis plats för påtryckargrupper av olika slag som därmed kan komma att konkurrera om makten över blocken, ja ni förstår själva hur det kommer att bli!
Men ändå känns framtiden positiv, det börjar röra på sig, efter regn kommer sol även om vi inte varit bortskämda av detta i sommar. Presidentvalet i USA kan komma att sätta fart på samhällsdebatten och Sverige går med vinst.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
onsdag 2 maj 2012
Playstation 2.....!
Nu är det vår igen och solen har tittat fram. Fåglarna kvittrar, fjärilarna flyger fram i vinden och allt är helt underbart, åtminstone för en del av oss....!
Jag kan inte glömma ett TV-program jag såg för någon månad sedan om gruvarbetare i Afrika som i sitt anletes svett och stort manfall fick gräva fram metall som behövdes som beståndsdel i en leksak som heter Playstation 2. Tänk om barnen visste vilket lidande deras spel kostat!
Oljebolagen är en annan het potatis, det hävdas att de tar till vilka metoder som helst för att komma åt den dyra råoljan, folkmord inkluderat. En annan nöd är dock lika otäck, nyfattigdomen i Europa. Tänk att bo i ett industrialiserat land och inte få tillgång till välfärden, det är utan tvekan en dödsfälla. Ett exempel som jag hört var en kille som plötsligt blev arbetslös, inte fick a-kassa och nekades socialbidrag för att han hade en bostadsrätt, han skulle ha varit dödsdömd utan släkt och vänner även om han nu lyckades ordna så att han blev sjukskriven och fick pengar den vägen.
Det här är det nya västerlandet och frågan är om det är möjligt att ha så här hårt socialt klimat om vi ska kunna bibehålla en godtagbar välfärd. Socialdemokraterna är på frammarsch i Sverige och det är inte förvånande, frågan är dock om det kommer att bli någon förbättring under en socialdemokratisk regim, åtstramningarna började ju redan under deras tid.
Trots alla ideologier verkar det som att allt handlar om det egna ansvaret, om något ska bli gjort får man göra det själv. Förhoppningsvis leder de tuffare tiderna till ett ökat samhällsengagemang, det är i alla fall nödvändigt att de gör det, folk måste börja prata med varandra. Risken är annars stor att den organiserade brottsligheten lägger rabarber på samhällsapparaten i stil med Al Capone i 1920-talets Chicago som till och med ägde egna fackföreningar
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
Jag kan inte glömma ett TV-program jag såg för någon månad sedan om gruvarbetare i Afrika som i sitt anletes svett och stort manfall fick gräva fram metall som behövdes som beståndsdel i en leksak som heter Playstation 2. Tänk om barnen visste vilket lidande deras spel kostat!
Oljebolagen är en annan het potatis, det hävdas att de tar till vilka metoder som helst för att komma åt den dyra råoljan, folkmord inkluderat. En annan nöd är dock lika otäck, nyfattigdomen i Europa. Tänk att bo i ett industrialiserat land och inte få tillgång till välfärden, det är utan tvekan en dödsfälla. Ett exempel som jag hört var en kille som plötsligt blev arbetslös, inte fick a-kassa och nekades socialbidrag för att han hade en bostadsrätt, han skulle ha varit dödsdömd utan släkt och vänner även om han nu lyckades ordna så att han blev sjukskriven och fick pengar den vägen.
Det här är det nya västerlandet och frågan är om det är möjligt att ha så här hårt socialt klimat om vi ska kunna bibehålla en godtagbar välfärd. Socialdemokraterna är på frammarsch i Sverige och det är inte förvånande, frågan är dock om det kommer att bli någon förbättring under en socialdemokratisk regim, åtstramningarna började ju redan under deras tid.
Trots alla ideologier verkar det som att allt handlar om det egna ansvaret, om något ska bli gjort får man göra det själv. Förhoppningsvis leder de tuffare tiderna till ett ökat samhällsengagemang, det är i alla fall nödvändigt att de gör det, folk måste börja prata med varandra. Risken är annars stor att den organiserade brottsligheten lägger rabarber på samhällsapparaten i stil med Al Capone i 1920-talets Chicago som till och med ägde egna fackföreningar
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
onsdag 8 februari 2012
Kina vill häva vapenembargot!
Det är kallt ute, flera hundra människor har frusit ihjäl ute i Europa, finanskrisen härjar och folk svälter i stora delar av Afrika, jag tycker att det räcker med det. Men icke, nu vill Kina häva sitt vapenembargo mot att de ger ekonomiskt bidrag till EU. Detta tillsammans med Rysslands större aggressivitet och vapenexport, nationalismen i Europa, den internationella terrorismen och organiserade brottsligheten ger oss ett tämligen obehagligt framtidsscenario, "hujedamej", som de säger i Lönneberga!
Fredrik Reinfeldt vill nu också att vi arbetar till 75-års ålder, vilket väl både orsakat skrattsalvor och förtvivlan. Det påminner mig om ett nyhetsinslag jag såg för några år sedan om en 90-årig kvinna på ett seniorboende som blev beordrad att städa i källaren. "Nu är det dags Astrid", sade personalen till den sängliggande kvinnan som knappt var kontaktbar, hur långt ska det behöva gå innan folk börjar använda sunt förnuft?
Vi har en ny hjälteorganisation. I söndagens DN fanns en stor annons från Frälsningsarmén där de berättade om sin verksamhet, alltifrån mat åt svältande hemlösa till familjeterapi och kollo till fattiga barnfamiljer, var har välfärdsstaten Sverige tagit vägen? Vem bryr sig, vem tar ansvar för den vanlige hederlige svensken, finns det någon rättvisa i dagens hårda värld eller är det bara kapitalet som styr? Som vanligt handlar det om statsmakternas önskan att uppfostra medborgarna. En bekant till mig berättade att han fått göra repövningar tills han var över 50 år därför att han sagt nej till FN-tjänst, vad är detta för rättvisa?
Samhället har blivit hårdare och hänsynslösare och det började redan under den socialdemokratiska regimen 1995-2006, kanske var det därför borgarna vann. "Sverige behöver vakna upp till en ny dag - en bättre dag", sade vår nye statsminister efter valet 2006 och han menade säkert väl. I dagsläget är dock verkligheten den att många människor är glada om de vaknar upp på morgonen överhuvudtaget! Vad som hänt sedan dess är både det ena och det andra. Vad man inte får glömma är dock att utan den borgerliga regeringen hade Sverige tillhört förlorarna i Europa och nu är vi ett av de få länder som fortfarande har en stabil ekonomi. Socialdemokraternas nye ordförande har dock satt in en attack och både Borg och Reinfeldt såg tämligen bleka ut vid den senaste riksdagsdebatten.
Världen blir alltmer komplicerad och tillvaron allt krassare, det var lättare förr. Redan Ludwig XIV förstod detta, "staten det är jag", sade han.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
Fredrik Reinfeldt vill nu också att vi arbetar till 75-års ålder, vilket väl både orsakat skrattsalvor och förtvivlan. Det påminner mig om ett nyhetsinslag jag såg för några år sedan om en 90-årig kvinna på ett seniorboende som blev beordrad att städa i källaren. "Nu är det dags Astrid", sade personalen till den sängliggande kvinnan som knappt var kontaktbar, hur långt ska det behöva gå innan folk börjar använda sunt förnuft?
Vi har en ny hjälteorganisation. I söndagens DN fanns en stor annons från Frälsningsarmén där de berättade om sin verksamhet, alltifrån mat åt svältande hemlösa till familjeterapi och kollo till fattiga barnfamiljer, var har välfärdsstaten Sverige tagit vägen? Vem bryr sig, vem tar ansvar för den vanlige hederlige svensken, finns det någon rättvisa i dagens hårda värld eller är det bara kapitalet som styr? Som vanligt handlar det om statsmakternas önskan att uppfostra medborgarna. En bekant till mig berättade att han fått göra repövningar tills han var över 50 år därför att han sagt nej till FN-tjänst, vad är detta för rättvisa?
Samhället har blivit hårdare och hänsynslösare och det började redan under den socialdemokratiska regimen 1995-2006, kanske var det därför borgarna vann. "Sverige behöver vakna upp till en ny dag - en bättre dag", sade vår nye statsminister efter valet 2006 och han menade säkert väl. I dagsläget är dock verkligheten den att många människor är glada om de vaknar upp på morgonen överhuvudtaget! Vad som hänt sedan dess är både det ena och det andra. Vad man inte får glömma är dock att utan den borgerliga regeringen hade Sverige tillhört förlorarna i Europa och nu är vi ett av de få länder som fortfarande har en stabil ekonomi. Socialdemokraternas nye ordförande har dock satt in en attack och både Borg och Reinfeldt såg tämligen bleka ut vid den senaste riksdagsdebatten.
Världen blir alltmer komplicerad och tillvaron allt krassare, det var lättare förr. Redan Ludwig XIV förstod detta, "staten det är jag", sade han.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
måndag 5 december 2011
En resa till Egypten
Jag har varit en vecka i Egypten.
Mitt i novembermörkret klockan 03.00 den 17 november gav vi oss av, min far, hans granne och jag. Efter en tur till Arlanda äntrade vi planet 07.00 och flög i väg medan morgonsolens första strålar nådde Sverige.
Ungefär 5 timmar senare landade vi på Hurghadas flygplats i Egypten och tog taxi till hotellet.
Väl där blev det en whisky för min del samt middag.
Dagen därpå tog jag ett morgondopp i Röda Havet samt låg och solade, läste och smakade på diverse drinkar.
Varje kväll tog vi en långpromenad till olika ställen i Hurghada, vi åkte till och med egyptisk kollektivtrafik för 1 krona per person.
Sol, bad, läsning och drinkar varje dag, mat och dryck samt den egyptiska whiskyn som var rena rävgiftet, ja, det var riktigt trevligt, på hotellrummet kunde vi följa världsutvecklingen på CNN.
I baren träffade vi en mängd trevliga människor från olika delar av världen.
Ja, det var helt enkelt ett välkommet avbrott i den svenska höstdepressionen!
När vi skulle åka hem var dock planet försenat och vi höll på att bli kvar i Hurghada men till slut lyfte vi.
Efter någon timme såg jag det väldiga Kairo från 3000 meters höjd, tur att vi inte var där under demonstrationerna!
5 timmar senare landade vi på Arlanda och gick ut till parkeringen, en solsemester i revolutionens Egypten var över!
Reflektioner kan jag göra många men bland det värsta jag såg var en kvinna med en baby i famnen som satt och tiggde på trottoaren, jag tror aldrig jag sett något värre, jag tänkte på arbetet som gamle ASEA-chefen Percy Barnevik gör i u-länderna och jag förstår hur viktigt sådant arbete är, vi förstår helt enkelt inte hur bra vi har det i Europa och Sverige, det var en lärdom jag tog till mig väldigt snabbt!
När man ser dessa människor som lever med en standard som i vissa avseenden är som vi hade det på 1850-talet förstår man vilken nytta vetenskap och teknik kan göra för ett folk, det är en insikt som fler människor behöver få!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
Mitt i novembermörkret klockan 03.00 den 17 november gav vi oss av, min far, hans granne och jag. Efter en tur till Arlanda äntrade vi planet 07.00 och flög i väg medan morgonsolens första strålar nådde Sverige.
Ungefär 5 timmar senare landade vi på Hurghadas flygplats i Egypten och tog taxi till hotellet.
Väl där blev det en whisky för min del samt middag.
Dagen därpå tog jag ett morgondopp i Röda Havet samt låg och solade, läste och smakade på diverse drinkar.
Varje kväll tog vi en långpromenad till olika ställen i Hurghada, vi åkte till och med egyptisk kollektivtrafik för 1 krona per person.
Sol, bad, läsning och drinkar varje dag, mat och dryck samt den egyptiska whiskyn som var rena rävgiftet, ja, det var riktigt trevligt, på hotellrummet kunde vi följa världsutvecklingen på CNN.
I baren träffade vi en mängd trevliga människor från olika delar av världen.
Ja, det var helt enkelt ett välkommet avbrott i den svenska höstdepressionen!
När vi skulle åka hem var dock planet försenat och vi höll på att bli kvar i Hurghada men till slut lyfte vi.
Efter någon timme såg jag det väldiga Kairo från 3000 meters höjd, tur att vi inte var där under demonstrationerna!
5 timmar senare landade vi på Arlanda och gick ut till parkeringen, en solsemester i revolutionens Egypten var över!
Reflektioner kan jag göra många men bland det värsta jag såg var en kvinna med en baby i famnen som satt och tiggde på trottoaren, jag tror aldrig jag sett något värre, jag tänkte på arbetet som gamle ASEA-chefen Percy Barnevik gör i u-länderna och jag förstår hur viktigt sådant arbete är, vi förstår helt enkelt inte hur bra vi har det i Europa och Sverige, det var en lärdom jag tog till mig väldigt snabbt!
När man ser dessa människor som lever med en standard som i vissa avseenden är som vi hade det på 1850-talet förstår man vilken nytta vetenskap och teknik kan göra för ett folk, det är en insikt som fler människor behöver få!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)