En resa till Egypten

Jag har varit en vecka i Egypten.
Mitt i novembermörkret klockan 03.00 den 17 november gav vi oss av, min far, hans granne och jag. Efter en tur till Arlanda äntrade vi planet 07.00 och flög i väg medan morgonsolens första strålar nådde Sverige.
Ungefär 5 timmar senare landade vi på Hurghadas flygplats i Egypten och tog taxi till hotellet.
Väl där blev det en whisky för min del samt middag.
Dagen därpå tog jag ett morgondopp i Röda Havet samt låg och solade, läste och smakade på diverse drinkar.
Varje kväll tog vi en långpromenad till olika ställen i Hurghada, vi åkte till och med egyptisk kollektivtrafik för 1 krona per person.
Sol, bad, läsning och drinkar varje dag, mat och dryck samt den egyptiska whiskyn som var rena rävgiftet, ja, det var riktigt trevligt, på hotellrummet kunde vi följa världsutvecklingen på CNN.
I baren träffade vi en mängd trevliga människor från olika delar av världen.
Ja, det var helt enkelt ett välkommet avbrott i den svenska höstdepressionen!
När vi skulle åka hem var dock planet försenat och vi höll på att bli kvar i Hurghada men till slut lyfte vi.
Efter någon timme såg jag det väldiga Kairo från 3000 meters höjd, tur att vi inte var där under demonstrationerna!
5 timmar senare landade vi på Arlanda och gick ut till parkeringen, en solsemester i revolutionens Egypten var över!
Reflektioner kan jag göra många men bland det värsta jag såg var en kvinna med en baby i famnen som satt och tiggde på trottoaren, jag tror aldrig jag sett något värre, jag tänkte på arbetet som gamle ASEA-chefen Percy Barnevik gör i u-länderna och jag förstår hur viktigt sådant arbete är, vi förstår helt enkelt inte hur bra vi har det i Europa och Sverige, det var en lärdom jag tog till mig väldigt snabbt!
När man ser dessa människor som lever med en standard som i vissa avseenden är som vi hade det på 1850-talet förstår man vilken nytta vetenskap och teknik kan göra för ett folk, det är en insikt som fler människor behöver få!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Mörkret tilltar!

Det tycks inte vara någon ände på allt elände som sker i världen just nu. Senaste mardrömmen är att finanskrisen nu nått Sverige under oöverskådlig tid. Frågan man ställer sig är enkel nämligen "Vad håller de på med ute i världen?", alternativt "Vad gör de på banken efter tre?".
De senaste rönen inom astronomin hävdar nu å sin sida att den mörka materien accelererar och att universum utvidgas allt snabbare.
Mitt i oktoberrusket visar det nu dessutom att Syrianska ambassaden i Stockholm dödshotar regimkritiker. Kung Carl Gustaf å sin sida prisar den Saudiarabiske kung Abdullah vilket åter satt kungahuset i gungning. Antalet vräkningar av barnfamiljer ökar. En kriminalvårdare har blivit ihjälslagen av en intern på anstalt.
Kan det bli värre, undrar man!
Ja, säkert men där det finns förlorare finns det alltid vinnare. Se på Kina den nya Supermakten, nu har de påbörjat uppskjutningen av en rymdstation, det är grejor det!
Kommunisterna i Kina är starkare än någonsin och Ryssland börjar att komma igen med Putin som den nye regenten, mönstret känns igen när ondskans axelmakter laddar bössan.
Egentligen handlar det dock nog mer om utveckling, om krafter och motkrafter. Allt går i återkommande perioder, så är det bara, det är så vi lär oss att prioritera livets väsentligheter!
Medeltiden sågs länge som en mörk tid. Senare forskning har dock visat att den var en grogrund för den stora vetenskapliga revolutionen på 17, 18 och 1900-talen.
I klostren, dåtidens stora kulturella centra var aktiviteten hög, det skrevs och lästes, arbetades och beddes. Folk i gemen slet naturligtvis hårt men sakta ackumulerades den expanderande kraften tills samhället utvecklades framåt.
Så här har det alltid varit, människans krafter mäts mot verkligheten, samlas och utvecklas.
De arabiska länderna var stora på medeltiden medan Europa sågs som mörk men plötsligt tog utvecklingen fart här medan araberna gick tillbaka.
Vad som är orsaken till dagens elände vet jag inte men lika osäker jag är om detta lika säker är jag på att det finns en helt naturlig orsak till den, energi försvinner inte, den omvandlas!
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

I den ljuva sommartid.....!

Sommarens händelser passerar revy då hösten närmar sig.
Skottdramat i Norge är ett sådant då den drygt 30-årige diplomatsonen Anders B Breivik sprängde en egentillverkad bomb på norska regeringskansliet och sköt 90 personer på ett ungdomsläger för vänsterpolitiker och sedan inväntade mediagenomslaget från fängelset.
Utan tvekan är detta ett dåd som får Palmemordet att framstå som rena förskoleterapin. Samtidigt ändrar det bilden av Norge, vem hade trott att det fanns så mycket motsättningar i detta "morsome" land...!
Det här handlar naturligtvis om mycket mer, bara det att Breivik lyssnade på musik i hörlurar medan han sköt visar att det handlar om djupa fördämningar som brast inom honom när han sköt ner 90 ungdomar för att hindra nästa generation socialdemokrater från att förstöra Norge!
Vi har har att göra med ett nationellt trauma.
Någonstans finns det uppenbarligen en uppdämd besvikelse över hur samhället har blivit och en känsla av hopplöshet som här tog sig uttryck i ett massmord av civila ungdomar och visst är det skrämmande.
Samtidigt är detta ett uttryck för att demokratin inte har fungerat, att utanförskapet blivit så stort att det slagit tillbaka på de styrande, det är det som är det verkliga problemet!
Det är dock glädjande att intresset för politiken ökat i Norge efter dådet, kanske kan det bli en väckarklocka för den nya generationen.
Anders Karlberg från Fryshuset i Stockholm har i en nyutkommen bok pekat på att dagens samhälle har åstadkommit en generationsklyfta som vi måste överbrygga, sommarens händelser bekräftar detta!
Finanskrisen har också slagit till, det verkar inte vara någon ände på eländet i världen. Samtidigt tror jag att det fortfarande äts både dyrt och gott i kretsarna kring Wall Street. Jag tittade häromveckan i en bok om Al Capone och 1920-30-talets Chicago. Mitt i all krisen hade herr Capone lagt beslag på allt från restauranger till fackföreningar, det är skrämmande men lika verkligt då som idag när en biografi om Sveriges egen Gudfader kommit ut...!
Mitt i allt elände är det dock uppenbart att det finns naturliga förklaringar på allting i vår värld även om det ibland verkar vara det enda man kan vara säker på.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Det finns fortfarande kraft i svensk politik!

I dagens riksdagsdebatt dansade verkligen elefanterna!
Juholt skällde ut både Reinfeldt och Björklund och den enda regeringsföreträdaren som kunde hantera honom var Maud Olofsson.
Det här är bra för svensk politik, när debattens vågor går höga och företrädarna vågar säga vad de tycker. Det är ingen tvekan om att Håkan Juholt har tillfört mycket till socialdemokraterna och svensk politik, sedan kan jag förstå hans kritiker som hävdar att han vrider politiken 30 år tillbaka. I det fallet är han dock bara 10 år värre än Björklund, vars kritiker hävdar att han vridit den 20 år tillbaka...!
Politiken är verkligen möjligheternas konst, jag tittade igenom boken om Barack Obamas väg till Vita huset - Det amerikanska löftet - och blev fascinerad inte bara av den väldiga drivkraft Obama uppenbarligen besitter utan också av hans otroliga valkampanj som tydligen bedrevs även i de mest gudsförgätna nejderna i USA.
Det är inte utan att tanken förs till de gamla goda amerikanska presidenterna Roosevelt, Kennedy och Reagan som på ett inspirerande sätt samlade det amerikanska folket i olika projekt.
Nu ser det dock mörkt ut för Obama, den amerikanska ekonomin är uppenbarligen i utförsbacken och han har fått skulden.
Jag hade lite affärskontakter med USA på 1990-talet och då var situationen en helt annan. Jag frågade en av företagets chefer om Lewinskyaffären och han svarade lättat att ingen var arg på Clinton då ekonomin gick utmärkt och allt fungerade. Man fick ofta se Clinton på golfbanan slåendes ett slag medan den amerikanska ekonomin gick på högvarv, märkligt så fort allt kan förändras!
Nu är det Sverige som är i den ekonomiska världstoppen. Tack vare Alliansens effektiva politik ligger vi väldigt bra till på de internationella solvenslistorna.
Vad Juholt klagar på i dagsläget är att detta välstånd inte når alla grupper och det har han rätt i men att mycket elände handlar om att Socialdemokraterna bromsar utvecklingen, det nämner han inte....!

De fattiga och de rika....!

Det diskuteras nu på flera håll om de fattiga barnen i Sverige.
Sanningen är väl att det är deras föräldrar som är fattiga och det finns en hel del sådana familjer visar det sig!
Samtidigt finns höginkomsttagare med en levnadsstandard som skulle få en normal statsanställd att känna sig som en fattiglapp. Hur kan det vara så olika?
Enligt socialdemokraterna så är solidariteten med utsatta grupper en nödvändighet för att behålla välståndet för samhället som helhet medan Fredrik Reinfeldt försvarar Fas 3 med näbbar och klor.
Förklaringen är enkel; det är två intressegrupper som slåss om makten!
Enligt de gamla grekerna och enligt liberalismen är det istället viktigt med en stark medelklass. Med en stark medelklass stabiliseras samhället, överklass och underklass blir då två ytterligheter istället för att som nu vara de enda alternativen för politisk orientering.
I samhällsdebatten talas det om kriser av aldrig skådat slag, i själva verket har det varit kris både nu och då. Tidningen Fokus hävdar till och med att vissa politiker vill att det ska vara kris så att de kan dra åt svångremmen ytterligare.
Alliansen har anklagats för att spara in pengar på de sjuka och arbetslösa och ge de rika ännu mer än de tidigare haft i övertygelsen att mer pengar genereras med ett sådant system.
Även där ser man klyftan rik - fattig, det har blivit en fixering vid detta!
i själva verket är folk i gemen varken fattiga eller rika utan mitt emellan - medelklass. Varför det har blivit en sådan polarisering i svensk politik har jag svårt att förstå, särskilt som Sverige kallas "landet lagom". Är mittenpartierna i svensk politik inte längre attraktiva?
Jag minns valet 1976, då var centerpartiet det stora partiet inom borgerligheten, moderaterna var inte stora då, det var ett helt annat politiskt fokus på den tiden. Debatten handlade mer om trovärdighet och ärlighet, personer som Göran Persson och Anders Borg hade inte setts som rumsrena på den tiden!
Tiden har gått fort i svensk politik, det som var otänkbart för 50 år sedan är nu verklighet. Så sent som på 1970 talet var homosexualitet klassad som psykisk sjukdom. I utlandet var det ännu värre; till och med på 1990-talet fanns det rasåtskillnadslagar i Sydafrika; på många håll i världen saknas fortfarande de mest fundamentala rättigheter, kvinnor betraktas som handelsvaror och barn köps som sexslavar åt rika pedofiler, visst är det fruktansvärt!
Samtidigt är det ett faktum att där det finns förlorare finns det alltid vinnare och det är förmodligen där som fixeringen vid de stora grupperingarna underklass och överklass har sin grund.
Redan den gamle Buddha förespråkade medelvägen och det ligger mycket i det. Om det i slutändan innebär att vi skall tillämpa en utjämningspolitik eller om man på annat sätt kan mildra orättvisorna i samhället det får tiden utvisa, själv tror jag ingen blir lyckligare av politikens tilltagande polarisering!

Påskuppror!

Nu till helgen blir det påskuppror mot utförsäkringarna. Svenska Kyrkans präster, Försäkringskassans läkare, m.fl., samt vanligt folk och drabbade kommer då att protestera mot regeringens sjuk- och arbetslöshetspolitik.
Ja, vad säger man, visst är det berättigat!
Frågan är vad det finns för alternativ?
Jag kan mycket väl förstå förre statsministern Göran Perssons resonemang i frågan som gick ut på att det var lika bra att förtidspensionera rakt av så att folk slapp att leva på marginalerna, samtidigt är det lite riskabelt att förtidspensionera 170 personer om dagen, det blir inte många kvar som jobbar då även om socialdemokraterna löste detta genom att öka invandringen.
Jag tror att den borgerliga regeringen på sätt och vis ville hjälpa folk att stanna kvar i arbetslivet. Problemet är att även människor som bevisligen är sjuka drabbats och tvingats leva på svältgränsen.
Det här har gjort att den borgerliga sjuk- och arbetsmarknadspolitiken börjat likna gamla tiders fattigvård och det är ovärdigt ett modernt samhälle!
För att folk ska vilja ta del av och bära upp samhället krävs det mer än piska och morot, det krävs god vilja.
För vissa människor är det långt även till 2/3-delssamhället, vi får inte glömma det!
På så sätt har det uppstått en krigföring mellan olika intressegrupper på höger- och vänsterkanten. Jag tror att den enda lösningen är en blocköverskridande politik och att den statsminister som kan föra en sådan är den verkliga vinnaren eller som George Bush d:y sade:
-Jag är en president även för de som inte röstade på mig!

Nu är det hett i Libyen....!

Det ser ut att bli hett i Libyen i sommar och med det avser jag inte temperaturen. Göran Persson var ju på sin tid en mästare att dribbla med ord, så sa han till exempel i augusti 2005 att det var skördetid, ja det vet ju alla bönder att det är skördetid i augusti!
Hur det än är med detta så är det intressant att följa den list med vilken Khadaffi slingrar sig från västmakterna med sitt eld upphör. Det tragiska är dock att det bara är civilbefolkningen som får lida emellan stridslinjerna, tänk om våra makthavare kunde komma med något konstruktivt istället för att jaga befolkningen som skållade råttor!
I Sverige har vi ju den klassiska S- och M-debatten, det vill säga Socialdemokrater och Moderater; de är kända för att bolla väljarna mellan sig i huvudsak genom det faktum att när arbetarna får pengar blir de moderater.
Våren är här och det är i alla fall positivt, jag är även imponerad av den svenska ekonomin som går på högvarv även om det sägs att det beror på att Borg sparat in pengarna på de arbetslösa och sjuka. Den stora frågan för alltfler svenskar har därför blivit att klara sin försörjning. Under (s)-regimen fick man pengar men fick inte vara med i gemenskapen, sedan blev det tal om att stoppa utanförskapet; det löstes genom att de arbetslösa och sjuka fick vara med i gemenskapen men de fick i gengäld inga pengar. Pest eller kolera, det är bara att välja....!
Min fråga är enkel; är detta demokrati?