Nu är det hett i Libyen....!

Det ser ut att bli hett i Libyen i sommar och med det avser jag inte temperaturen. Göran Persson var ju på sin tid en mästare att dribbla med ord, så sa han till exempel i augusti 2005 att det var skördetid, ja det vet ju alla bönder att det är skördetid i augusti!
Hur det än är med detta så är det intressant att följa den list med vilken Khadaffi slingrar sig från västmakterna med sitt eld upphör. Det tragiska är dock att det bara är civilbefolkningen som får lida emellan stridslinjerna, tänk om våra makthavare kunde komma med något konstruktivt istället för att jaga befolkningen som skållade råttor!
I Sverige har vi ju den klassiska S- och M-debatten, det vill säga Socialdemokrater och Moderater; de är kända för att bolla väljarna mellan sig i huvudsak genom det faktum att när arbetarna får pengar blir de moderater.
Våren är här och det är i alla fall positivt, jag är även imponerad av den svenska ekonomin som går på högvarv även om det sägs att det beror på att Borg sparat in pengarna på de arbetslösa och sjuka. Den stora frågan för alltfler svenskar har därför blivit att klara sin försörjning. Under (s)-regimen fick man pengar men fick inte vara med i gemenskapen, sedan blev det tal om att stoppa utanförskapet; det löstes genom att de arbetslösa och sjuka fick vara med i gemenskapen men de fick i gengäld inga pengar. Pest eller kolera, det är bara att välja....!
Min fråga är enkel; är detta demokrati?

Bistra tider!

Jag läste häromdagen om nyfattigdomen. Tydligen är det så att alltfler barnfamiljer har det kärvt ekonomiskt.
Gamle statsministern Göran Persson hade ett enkelt recept, nämligen att höja barnbidraget istället för jobbskatteavdraget. Det är väl det enda särpräglade förslag jag hört från (s)ocialdemokraterna på länge, Persson han kan fortfarande!
Kairo är nu i uppror, revoltörerna hävdar att de sovit i 20 år, märkligt hur de kunde vara så sömniga!
Det är dessutom tämligen tyst i samhällsdebatten nu, ingen vågar säga vad de tycker med risk för att bli uppsagda eller omplacerade, är detta demokrati?
Mitt i allt detta mötte jag en religiös fanatiker med misstänkt lågt IQ som hävdade att djävulen snart var på väg och att vi skulle få livnära oss på kropparna från krematoriet. Jag granskade honom under hans anfall och under tiden kom min granne Rune och hans fru. "Hej Rune", sade jag, "den här mannen här påstår att djävulen är på väg men jag sade att han redan är här". "Ja, du kan du", svarade hans fru. Utan tvekan får folk vatten på sin kvarn när tiderna är svåra!
Jag träffade dessutom en gammal bekant häromdagen och han hade en ny historia:
"Jag säger som nunnan, det skulle vara gott med en munk till kaffet".
Ja, alla sätt är bra utom de tråkiga...!

Tillbaks till gamla tider!

Jag upptäckte för några veckor sedan att TV-serierna MacGywer och Falcon Crest sänds på förmiddagarna i kanal 9. Varje gång jag ser dem blir jag nostalgisk, 1980- och 1990-talet det var tider det!
Det är inte bara för att jag själv växte upp då som jag minns dessa tider, det var så mycket mer, kanske berodde det dock på att min egen generation blev vuxna då, det var en tid av expansion.
Jag skaffade min kolonilott 1994 utan att kunna särskilt mycket om trädgårdsodling, jag var då 26 år. Efter att ha satt potatis och lök förvandlades den gamla lotten till en ogräsodling och efter en visserligen gigantisk potatisskörd på hösten var jag villig att ge upp. Jag hade dock tillsammans med tre grannar beställt gödsel och framåt november stod jag och skulle slänga ut denna på åkern, det var mörkt och dystert, ja rent tungt och jag sade till min granne, en gammal estländare att jag nog skulle sälja kolonilotten.
"Du får ingenting för den om du säljer den nu", sade han, "men om du behåller den ett år så skall jag hjälpa dig", fortsatte han och jag accepterade hans erbjudande. Genast visade han mig hur jag skulle gräva och efter några dagar hade jag höstgrävt lotten.
Påföljande vår skulle han visa mig hur man gjorde fåror och tog fram en fårgörare, en plogartad sak med trähandtag som jag drog allt vad jag orkade i varpå den brast.
"Du drog sönder den", sade han, "herregud du är stark!"
Detta fick till följd att han svetsade handtaget i järn.
Emellertid och emedan bestämde vi att jag skulle köra upp jorden med hans jordfräs, vilket jag gjorde till hans belåtenhet, sedan sådde jag en mängd växter.
Ja, åren gick och det visade sig att gubben bryggde öl, sprit och vin i stugan och på hans 75-årskalas var en liten grek så full att han föll ner i blomsterrabatten, vi hade väldigt roligt åt detta!
Elmer, som min granne hette berättade en massa historier från kriget, om flykten från Estland under brinnande krig och även om utrensningarna av de så kallade kulakerna på ryska landsbygden. På den tiden rökte jag ständigt på en cigarr och vi hade härliga dagar vid hans uteplats. Så småningom tyckte han dock att jag hade för lite saker på lotten så han ville sätta dit ett träd, "du kan inte bara odla ogräs", sade han. Då var jag emellertid redan på gång med att omorganisera kolonilotten, det blev en gräsmatta, ett nytt jordgubbsland, tre vinbärsbuskar, en uteplats och ett litet staket.
"You have improved", sade han. Han talade ibland engelska när andan föll på.
En annan händelse jag minns var när jag skulle sätta kantsten och hugga en ny gång. Sommaren var varm och jorden var hård. Jag började hacka när han plötsligt sade "kom och ta en öl så går det lättare", vilket jag gjorde mellan grävningarna. Det tog 7 timmar att gräva och under tiden sprang jag emellan och drack öl och sprit vilket fick till följd att gången blev sned. När jag var klar ojade sig gubben och sade att han aldrig hade varit så full förut.
Hans hembrända alkohol höll hög klass i många år, särskilt då han bryggde den på björksav. Med hans ökade ålder blev den dock sämre och sista året hällde jag den på rosorna som dock blev oerhört vackra den sommaren.
2003 bestämde sig Elmer att göra sig av med lotten och 2004 en dag på sommaren mötte jag honom därute när han med hjälp av en dotterson plockade ur de sista redskapen. Han hade fått problem med magen, förmodligen efter ungdomstiden som fånge hos nazisterna då han inte fick ordentlig mat. "Jaså är det du Björn", sade han, "ja, jag mår inte riktigt bra förstår du", fortsatte han. Vi sade sedan adjö och han gick stödd på sin dotterson upp till dennes bil.
Gubben dog senare på hösten men jag glömmer aldrig de där åren. Framförallt kommer jag ihåg en sak han ofta brukade säga; "jag tror aldrig jag har haft så roligt som när du kom hit!"
Skål!

Ovanliga människor inspirerar!

När jag fick reda på hur vädret skulle bli i vinter, det vill säga kallt, kunde jag inte låta bli att tänka på hur de har det i Himalaya.
Det märkliga är att de folk som verkligen lever i ett hårt klimat efter årtusenden lärt sig leva med detta. Så är till exempel Himalayas yogis kända för att sitta halvnakna och meditera när stormen ljuder i 20-gradig kyla, vad är detta?
När tiderna är hårda som nu, sticker det ofta ut folk som vänder utvecklingen till något positivt, det finns många exempel på detta ofta med förklaringar i folkdjupet. När 30-talskrisen kom efter Kreugerkraschen dök plötsligt Adolf Hitler upp och gjorde rent hus med rådande ordning, visserligen till allas förskräckelse men uppenbarligen hade han stöd av det tyska folket. Vad som sedan hände var naturligtvis att alla kastade sig över honom för att råda bot på det förskräckliga han stod för. Englands främste kämpe, Winston Churchill som var manodepressiv (han kallade det för sin svarta hund), stred dag och natt för att besegra Hitler. Anledningen till Churchills förmåga att strida dag och natt var enligt uppgift att han under sina maniska perioder kunde jobba flera dagar i sträck medan Hitler tack och lov inte hade den kapaciteten. Någon har liknat kampen dem emellan som en manodepressivs strid med en schizofren och visst finns det viss logik i detta.
En annan känd person som förvånat världen är den kände finansmannen Donald Trump. Under det hektiska 80-talet blev han ruinerad och var skyldig bankerna flera miljarder men genom ett genialt drag kom han överens med bankerna och är nu rikare än någonsin.
Jan Stenbeck, den svenske mogulen, var enligt uppgift en udda person men hans företag är nu med dottern Christina ett starkt kort i den svenska finansvärlden.
Olof Stenhammar, vars hemvist vad jag förstår haft koppling till Östergötland, misslyckades under många år med sina affärer till den milda grad att han vid ett tillfälle föll i en fruktansvärd gråtattack när han satt på en släktgård men som ett trollslag förbyttes hans nederlag till 100% vinst när han började handla med optioner!
Ja, det finns många historier, jag glömmer aldrig min gamle vän Stig som jag jobbade hos några år. Han var ständigt skuldsatt och när jag frågade hur läget var svarade han alltid med ett skratt att det var förtvivlat, tänk om alla kunde ta det så!
Det behövs optimism när världen är hård samtidigt som mycket handlar om vad ekonomin tillåter. Enligt en forskare så är man i alla fall på väg att lösa ett problem när man svär över det och det kanske ligger något i det. Själv tror jag att det viktiga är att man försöker. I vissa fall verkar det dock som om vissa människor gett sig katten på att misslyckas, det finns många dråpliga exempel på detta.
Vad som roar mig vissa dagar är i alla fall tidningsrubrikerna, det verkar som om journalisterna saknar spärrar; nu senast var det en rubrik om en kannibal som åt upp en mamma i Borås, vad hittar dom på härnäst? Priset tar dock den rubrik jag läste för några år sedan nämligen en kvinna som blev våldtagen på en begravningsbyrå bland likkistorna och fick sparken, det är ju synnerligen märkligt om det kan kallas god journalistik.
Nu är det dock dags för en kopp kaffe!

Socialdemokratin i kris!

Ja, nu har det alltså hänt, den socialdemokratiska partiledningen ställer sina platser till förfogande. Hur kunde det bli så?
Egentligen är det inte konstigt, de hade inget att erbjuda väljarna.
När folk såg vad dagens (s)-politik innebar så var den inte längre ett alternativ.
Fjärran är nu Erlanders och Palmes tid då visioner och mål uppfyllde socialdemokratin, viljan att förbättra och förändra till det bättre finns inte längre. Vad som återstår är att ta pengar från de rika så att folk slipper arbeta, så är dagsläget för (s).
Solidariteten gällde bara så länge den gagnade de egna leden, när folk från andra läger ville ha del av kakan var det stopp, på det viset har (s) blivit ett intresseparti.
Att det sedan framkommit att Vänsterpartiet Kommunisterna hade långtgående samarbete med Sovjetunionen gör ju inte saken bättre. Miljöpartiet är ett annat bottennapp, vad vill dom egentligen? Det synes som om det är ett enda stort tärande på den offentliga kakan!
Men det är inte bara det, från början kallades socialisterna för uppviglare och samhällsomstörtare som var en fara för det bestående samhället, vad handlade det om?
Jo, mycket enkelt, en rörelse i tiden, mycket sund på sitt sätt och utgående från det arbetande folkets perspektiv, en arbetarrörelse i verklig mening.
Vad som sedan hände är mycket slående, samtidigt som Marx pratade mycket brett om solidariteten mellan mäniskor så fanns ändå klassklyftan; vissa av de väletablerade valde att ta ställning för socialismen och blev ledande i rörelsen medan arbetarna föstes undan och användes som slagträ i debatten, så vad var kvar? Jo, de etablerade klasserna hade lagt beslag på arbetarrörelsen, nu var det inget tal om solidaritet längre.
Summa summarum så skedde samtidigt med socialiseringen ett förborgerligande av socialismen som slutade med att arbetarrörelsen sögs upp av etablissemanget och blev ett lydigt redskap i händerna på den maktelit som sysslade med rasbiologi, åsiktsförtryck och registrering av medborgarna i bästa Sovjetstil. Motsatsen, den borgerliga regeringen, hävdade i sin tur att det måste löna sig att arbeta och ta eget ansvar och på något sätt tyckte folk att detta ändå var bättre trots allt elände som följde med utförsäkringarna och arbetslinjen, vilka beträffande sjukförsäkringen mycket hade sin grund i socialdemokraten Anna Hedborgs omstrukturering av Försäkringskassan.
Jag tror att detta är den närmaste förklaringen man kan komma till dagens kris inom socialdemokratin, det tycks dessutom som om många av dess företrädare kastat sina arbetarklassideal när de nått köttgrytorna, svårare är det inte!

Greven av Monte Christo

Ny regering, fyra nya år med Alliansen. Spännande ja, skrämmande för en del.
Krisen fortsätter i världskonjunkturen men Sverige klarar sig, det bevisar att alliansens ekonomiska politik fungerar, frågan är till vilket pris?
Klagomål om att folk hamnar mellan stolarna i sjukförsäkringsdjungeln haglar in, Sverigedemokraterna talar om lönedumpning och massinvandring samtidigt som Borg lånar pengar för att sänka skatten, ja jag förstår om folk undrar vad som pågår. Samtidigt har Borgs finanspolitik visat sig vara i internationell toppklass, ja, vad säger man...?
Det är i ett sådant läge som folk börjar drömma sig bort. Jag kom att tänka på en bok jag läste i min ungdom, "Greven av Monte Christo", det var en typisk bok för tillfället. Den fängslade hjälten delar cell med en gammal abbé som lider av psykisk ohälsa men utbildar honom och berättar om en skatt på ön Monte Christo, nedgrävd på Cesare Borgias tid. Hjälten flyr mirakulöst och bärgar skatten, hämnas på sina vedersakare och seglar bort, en fantastisk historia.
I tider som dessa är det klart att folk drömmer och funderar.
Istället för att gå ut och plocka burkar i papperskorgar är det naturligtvis bättre att planera, att starta företag och göra något konstruktivt. På sikt måste alla göra den iakttagelsen.
Det är dock aldrig helt fel att ha drömmar och visioner, många människor drivs just av detta.
Jag hade stora visioner som ung och ville förändra, en ung, arg man som dock insåg att framtiden ligger inom oss.
Ja, även om jag har min framtid bakom mig så har många den framför sig.
Hoppas att de når den!

Herregud!

Ja så var valet över....!
Om det nu inte blir omval förstås.
Jag har varit aktiv i politiken sedan 1996 och jag har aldrig sett ett hårdare val. De gamla uvarna i Folkpartiet hävdar visserligen att ATP-valet var betydligt hårdare men det är ju över 50 år sedan.
Socialdemokraterna hade vässat både tänder och klor inför detta val och slogs vilt med båda. På ytan har valet varit tämligen städat men det har varit ett oerhört tryck på alla partier.
Valrörelsen inleddes snabbt med Sven-Otto Littorins avgång, det påstods att han köpt sex och han valde därför att försvinna spårlöst från scenen.
Sedan följde det ena efter det andra, opinionsundersökningarna i färskt minne. Valnatten blev en rysare och när det stod klart att (Sd) fick vågmästarroll sattes försvarsmekanismerna igång bland de etablerade partierna.
Sverigedemokraterna har egentligen många år bakom sig och grundades enligt en uppgift jag såg i någon tidning av en gammal SS-officer och hette från början BSS (Bevara Sverige Svenskt).
Vad jag egentligen tror att de etablerade partierna är rädda för hos (Sd) är, förutom att de har fascistiska kopplingar i sitt förflutna, att de företräder en besvärande stor del av befolkningen som uppenbarligen har samma åsikter. Framförallt avslöjar (Sd) liksom Ny Demokrati gjorde, en brist hos de etablerade partierna och jag tror att detta är bland det mest besvärande som finns för etablissemanget. Det visar sig nämligen att folk inte tycker som de förväntas tycka.
Det mest påtagliga under 2010 års valrörelse är dock att allting ställts på sin spets.
2014 är det både EU- och riksdagsval, jag försöker att inte tänka på det........!