Lyxen tilltar!

För den som är insatt i överklassens nöjen och följer kändisarnas mingel på TV och internet är det uppenbart att lyxen ökar medan misären breder ut sig bland de fattiga.
I en insändare i Norrköpings Tidningar häromveckan kommenterade en pensionär det fruktansvärda frossandet bland makthavarna i Sverige. På tapeten var då Bindefeldts party på Mallorca. Med namn som Nyamko Sabuni och Mona Sahlin festande på champagne och ostron kontrade den gode pensionären med att en vanlig medborgare får arbeta i flera år för att ha råd med den champagne som svenska kändisar tar till vardags.
Jag kan inte annat än hålla med den gode pensionären om att det är orättvist för den vanlige fattige svensken att åse ett evigt frossande bland politikerna samtidigt som det är resultatet som räknas. Om politikerna gör ett bra jobb tycker jag gott att de kan få njuta av livet, om inte byts de förhoppningsvis ut.
På den gamla goda tiden var dock allting lite mer positivt, det kan nämnas att Winston Churchill på sin tid alltid tog en rejäl frukost bestående av en kyckling, tio ägg några smörgåsar, leverpastej och en flaska vin, samtidigt presterade han dock något utöver det vanliga och han hade också modet att följa sina visioner.
Det behövs flera av hans sort i dagens soppkökssamhälle!

Digerdöden....!

Nu är det dags igen, nästa katastrof, denna gång svininfluensan. Kan dom inte hitta på något positivt säger vän av ordning. En ljusning i mörkret är i alla fall att man kan överleva svininfluensan. Annat var det med digerdöden på 1300-talet, då strök dom med allihop!
Över hälften av Sveriges befolkning gick under och gårdar, byar och städer stod öde. De fattiga dog först och de som kunde flydde från den pestsmittade trakten.
Vad kan man då egentligen lära av detta?
Jo, framförallt att världen är en helhet och att den aldrig är starkare än sin svagaste länk; om vi inte hjälper de fattiga länderna kommer deras misär och därmed sjukdomar att spridas hit. Logiken är mycket enkel!
Vad man dock inte kan låta bli att fundera över är om alla dessa plågoris är konstruerade av en välmående överhet för att hålla befolkningen nere, tanken slår i alla fall mig.
Glädjande för Sverige är dock att det är rekordskörd i jordbruket i år, då finns det i alla fall mat!
Jag hade en idé i min ungdom om att minska den sociala misären i storstäderna genom att befolka de gamla öde byarna på landsbygden igen. Lantbruk, skogsskötsel, företag, mm., skulle kunna etableras och samtidigt ge oss en levande landsbygd. Tanken synes mer aktuell än någonsin nu när den socialistiska stordriften är åsidosatt.
På tal om socialdemokratin så är det en tragisk historia nuförtiden att ett parti som varit så pragmatisk förr om åren nu uppenbarligen är på dekis under fru Sahlin. Man får dock aldrig glömma hur det var under de socialistiska åren 1995-2006, folk gör lätt det. På det stora hela är Sverige ett sundare land under den borgerliga regeringen, luften känns renare även om många människor lider under orättvisor av olika slag. För att få rättvisa måste dock folk engagera sig i samhällsarbetet, det har skett en förskjutning av makten till ett fåtal, fler måste delta i det politiska arbetet, det behövs förebilder och inspiration, folk måste se längre än näsan pekar.
Fler visioner tack!

Media och verkligheten!

Nu går vi mot bättre tider säger Hr. Finansministern. Samtidigt hör jag på P4 att företag efter företag läggs ned. Ja, säger finansministern, krisen kan dröja sig kvar ett tag men framåt nästa år lättar det nog. Ja det tror fasen, då är det ju val!
Det ska bli roligt att följa valdebatten-2010, jag skrattar redan. Det värsta är statistiken, ena dagen konstaterar Lars Ohly, Mona Sahlin och resten av flumvänstern att si och så många är arbetslösa för att mötas av borgarnas stolthet över att ha minskat sjukskrivningarna och ökat antalet arbetstillfällen. Vem ska man tro på som Tomas di Leva sjunger i god hippiestil!
Svaret är som vanligt klassamhällets regler, det är alltid de som har det sämst som får det sämre.
Mot detta står liberalismens tro på individens möjligheter. Kan det finnas plats för 9 200 000 vinnare i Sverige, ja enligt liberalismen finns alla möjligheter. Enligt moderaterna är siffrorna helt annorlunda.
Jag ser på nyheterna i dagarna att alltfler ungdomar skadar sig själva och att myndighetspersonerna är både förvånade och upprörda. Förklaringen är naturligtvis enkel; när lärarna inte får slå barnen är det bättre att dessa får slå sig själva, pedagogiken styr mycket av dagens samhälle på gott och ont!
Vi och dom-tänkandet styr också alltmer av dagens samhälle, jag hörde igår på radio att allt fler människor med funktionshinder söker jobb som lantbruksarbetare på bondgårdar och att livet på landet botar alltifrån depression till ångest. Jag har själv jobbat på lantgård i ungdomen och det var sannerligen ingen terapi utan stenhårt jobb från morgon till kväll, förmodligen var det då jag slet ut mig i förtid. Det är klart att bönderna är glada åt billig och foglig arbetskraft, man får dock hoppas att facket uppmärksammar detta för arbetarnas skull!
Om man nu ska tala om framgångrikt företagande kan jag nämna den internationelle entreprenören Richard Branson som är på gång med diverse projekt, nu senast ska han tydligen skicka ut turister i rymden enligt vad jag såg på CNN.
Trots påstådd finanskris och allmän skurkaktighet i samhället kan man dock se vissa ljusglimtar i ungdomsgenerationerna som ryter ifrån. Det gör de rätt i!
Bättre gå på isen och ha det glatt än att gå i lera och sörja!

Depressionen över...?

Finansminister Anders Borg har nu meddelat att finanskrisen har mattats i Sveriges land, depressionen har gått över menar han. Det är kul när hjulen börjar rulla igen och kugghjulen fäster som någon sade. Intressant är det också att man talar om en depression, kanske några lyckopiller skulle hjälpa, likheten är slående med en psykiatrisk diagnos!
IFK Norrköping har nu vunnit sin första match på länge och en närmast euforisk stämning har utbrett sig bland supportrarna, allsvenskan nästa...?
Ja man kan skoja om mycket i dessa tider, förhoppningsvis blir det paradoxalt nog bättre valåret 2010 då politikerna tvingas att arbeta.
På tal om arbete ja, Gotlands landshövding Marianne Samuelsson blir nu generaldirektör efter att ha fått sparken som landshövding, är det så man meriterar sig numera?
Bill Clinton har nu lyckats få hem de två fångna journalisterna från något asiatiskt land, Clinton har gått från klarhet till klarhet och bara det faktum att han stöder Obama har borgat för en framgång för denne. Det intressanta med Clinton är att han är mera demokrat än liberal, vissa gränsöverskridande tendenser visar på att han inte är en klassisk amerikansk politiker. Den nya generationens värderingar om självklara rättigheter och en fungerande demokrati har utan tvekan en förkämpe i honom och på sätt och vis är han i gränslandet till socialismen. Vi får se hur den fortsatta politiska utvecklingen artar sig i USA, Europa går nu framåt med stormsteg medan alltfler missförhållanden framkommer i Staterna.
Allt är dock inte bra i Europa; jag fick höra vad danskarna säger om Sverige - landet där allt är förbjudet!

Liberal skördetid?

Jag ser till min glädje idag på TV:s löpsedel att Folkpartiet Liberalerna ökat med 4% till 10.1% i en färsk väljarundersökning. Att Moderaterna samtidigt minskat med samma procentandel finner jag samtidigt lite roande. Reinfeldts rytande och finansminister Borgs svångremspolitik visar här sitt resultat i opinionssiffrorna.
Anders Borg har lyst med sin frånvaro den sista tiden, förmodligen ett taktiskt drag, vem vet vad han planerar i det gamla kalkbrottet i Katrineholm?
En bekant till mig sade redan under (s)-regimen för några år sedan att samhället började likna 30-talets Sverige. Detta för mig osökt till Hans Alfredssons 30-talsskildring "Den enfaldige mördaren" med Stellan Skarsgård i huvudrollen.
Ja, vad ska man säga, väljarna går inte att lura, ett bra Sverige är ett liberalt Sverige!
Major Björklunds rättningar ger dessutom lite fason på skolväsendet och det förstår folk.
Man ska dock inte glömma Lars Leijonborg som nu avgått efter 40 år i politiken.
Tack Lars!

Politik är att vilja!

Nu är EU-valet över och de valda har börjat packa för Bryssel. Tiotusentals kampanjarbetare har gjort en otrolig insats. Jag vet för jag har själv kampanjat. Politiken är inte precis något 9 till 17-jobb, det är mer. Vad jag funderar över är hur toppolitiker orkar med detta eviga kampanjande. Jag pratade med en känd Norrköpingspolitiker på valvakan som uppgav att han delat ut 12 000-13 000 flygblad bara under sin personvalskampanj.
Politik är att vilja, sade Olof Palme och jag ger honom rätt. Utan en vision och en önskan att förbättra samhället måste det vara svårt att ägna sig åt politiken på heltid.
Visioner, idéer och någon form av drivkraft behövs utan tvekan, det är ett kall!
Det är inte många yrken nuförtiden som kräver ett kall, sjuksköterskor, präster och läkare har sin lön ändå och man får bara vara glad om man hittar någon som ser sitt yrke som en livsuppgift. Med politiken är det annorlunda, det krävs en vilja att påverka och säga sin meing för att komma någon vart. Att kunna engagera människor för en sak, att inspirera och skapa oavsett om man bara har egenintresse kräver sin person, Stalin, Hitler och Saddam Hussein var av ett sådant slag och säkert finns det fler. Det sägs att både Olof Palme och Francois Mitterand blev socialister bara för att det var lättast att göra karriär inom denna politiska tradition. Det viktiga för att en politiker ska lyckas tror jag dock har att göra med att han eller hon förverkligar folkviljan på något sätt och framförallt agerar på ett sådant sätt att folk känner delaktighet och det kan man egentligen bara göra om man har en vilja att nå utöver gängse samhällsramar.
Politik är att vilja!

Robin Hood på julafton....!

Häromdagen slog det mig att den svenska politiken nu är som Robin Hood på julafton. Reinfeldt är prins John och Borg är Sir Väs, som håller sig fast vid penningsäckarna när Robin Hood smugit sig in genom borgfönstret!
Skrattet fastnar dock lätt i strupen när man ser på nyheterna att de äldre inte får den omvårdnad de behöver och att folk som uppenbarligen är sjuka sätts på socialbidrag.
Nej detta är inte liberal politik, det är gammaldags översitteri!
Skrämmande nog så tycker man att både Borg och Reinfeldt borde ha bättre lösningar för Sverige, att skylla allt på finanskrisen är både billigt och lågt, det går faktiskt att agera också!
Socialdemokraterna har rätt i att det behöver satsas; nu är det dock så att enbart Sverige inte kan lösa den internationella situationen, det har vi aldrig kunnat, vad vi kan göra är att se om vårt eget "hus"!
Vad som skulle behöva göras i det här läget är att sätta in en värnskatt för de allra rikaste och fördela den till de behövande. Det skulle dessutom behövas en hel del riktade medel mot utsatta verksamheter av olika slag.
Reinfeldts ord om att Sverige behöver vakna upp till en bättre dag är riktig, problemet är att han inte vet hur verkligheten ser ut för de hundratusentals människor härute som går på socialbidrag runt existensminimum mot att tidigare haft en hygglig pension. Samtidigt får man aldrig glömma hur det var under socialdemokratin, illa eller lika illa. Sammantaget kan man se att under den socialdemokratiska regimen får dess anhängare en fördel och under den borgerliga regimen får deras anhängare en fördel medan de som inte har några fördelar enbart råkar illa ut under båda regimernas godtycke. Detta är karakteristiskt för ett klassamhälle.
Jag tycker ändå att det finns en del positiva trender ute i samhället, det händer en del inom konst, musik och vetenskap; när politiken är rutten börjar folk ägna sig åt sådant de verkligen är intresserade av och det är verkligen positivt.
Vad det till sist dock handlar om är att folk får det samhälle de förtjänar, den nya generationens passivitet visar här sin baksida!