onsdag 25 mars 2009

Harrisburg och Tjernobyl!

Det har gjorts en SCB-undersökning om svenskars hälsa i dagarna. Svenskarna mår bättre, sägs det och det är ju roligt. Trenden som jag sett den är dock att allt fler ungdomar mår dåligt därför att ingen bryr sig om dem och det stämmer ju också med SCB:s undersökning om ungdomars psykiska hälsa.
Att bry sig och att ha någon som bryr sig är viktigt för många människor och allra mest för ungdomar som ju är i en känslig ålder.
Trenden går dock åt andra hållet, känslokyla, raska grepp inom psykiatrin, sänkt eller obefintlig A-kassa, slarv från myndigheter, allt som gjort för att människor ska må dåligt.
Typexemplet som jag förstått det är en kvinna som inte orkar längre, blir deprimerad, söker vård och inte får någon hjälp. Detta är alltför vanligt i dagens samhälle men pekar egentligen på något större nämligen bristen på möjligheter!
Det är nämligen möjligheten att göra något, att påverka, som är grunden för all samhällsaktivitet.
Detta är intimt förknippat med möjligheten att starta och driva företag, vilket är en hörnsten i all liberalism. Möjligheterna finns men tyvärr är de låsta i ett krångligt regelverk och begränsade av korruption och kartellbildning. Kvar till gemene man finns det allmänna som många gånger är nedgånget och efter sin tid. Det är inte bara miljonprogrammet som är föråldrat, även våra kärnkraftverk från 1900-talet börjar nu bli för gamla. Tack vare den borgerliga regeringen kommer det dock finnas nya inom några år. Kärnkraftens avfall är farligt, det är viktigt med hållbara reaktorer. Den svenska regeringen är väl framme här och sköter sig bra. Tänk hur det gick i Harrisburg och Tjernobyl, det var inte kärnkraftverken som var farliga i sig utan att de inte ersattes med nya i tid. Lösningen på framtidens energiproblem är en balansgång mellan miljötänkande och forskning. Vad som dock är viktigast är att man håller anläggningarna i gott skick.
Varför det är så svårt att agera på motsvarande sätt beträffande det mänskliga materialet är ingen gåta utan uppenbarligen en klassfråga, oberoende av politisk majoritet. Vad som återstår för den vanliga människan är möjligheten till samhällsengagemang och det är en gåta varför så få inte minst i min egen generation engagerar sig i samhällsfrågor. Jag har funderat en del på detta under åren och jag tror helt enkelt att de blivit lurade av tron att samhället sköter sig självt!
"Vi blev lurade som barn", som en känd sångare sjunger!

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja vi blev lurade!
Lurade av jantelagen som talade om för oss att vi inte fick sticka ut utan skulle följa en grå massa.

http://louisestjernquist.wordpress.com/2009/02/23/vara-unga-mar-daligt/

http://louisestjernquist.wordpress.com/2008/09/28/ungdomars-och-framforallt-flickors-daliga-maende/

Vissa saker kan man helt enkelt inte blunda för...
Louise